tremil

Januari

Januari var kallare än kallast och jag kämpade på med skidåkning. Mil skulle samlas inför kommande Vasaloppet. Och löpningen försökte jag också trycka in i schemat, jag började med intervallträning.

Jag åt världens godaste middag hemma hos Lina.

Luleå var vackert, vintrigt och väldigt soligt de få timmar det inte var mörkt.





Februari

I februari bröt jag mitt första lopp under Andörjan och undrade hur det skulle gå med de där nio milen. Det var fortsatt kallt men träningen fortsatte utomhus.

Jag sprang längdrekord med 15 kilometer och fortsatte njuta av den fantastiskt vackra vintern.

Min födelsedag firades i Sundsvall hos föräldrarna.




Mars

Vasaloppet! Det gick över förväntan och jag slog fjolårets tid med mindre träning.

Åt massor av god mat, njöt av att det började bli längre dagar och var ute i skärgården.

Fick finbesök från Stockholm och hade en helt fantastisk helg på skidor!

Jag sprang nytt längdrekord - min första halvmara!




April

En ruggigt händelserik månad där jag var på resande fot varje helg.

Jag fick benhinnebesvär efter mitt långpass och ställde in marathonsatsningen. Jag var i Stockholm med Frida och Erika och tränade på Blogger Boot Camp. Jag var en långhelg i Hemavan och åkte både slalom och gick på tur. Jag var på möhippa i Stockholm och bl.a. så tränade vi kickboxning. Sista helgen i månaden var påsk och den spenderades på finska sidan i Ylläs med en långdragen förkylning.



Maj


Också en väldigt aktiv månad. Besök från Stockholm en helg. Bröllop i Göteborg och besök hos Erika. På plats som publik under Stockholm marathon. 

Premiärturen på Pärlan för året. Jag blev kär i Luleå på nytt och älskade våren som blev sommar. 


 

Juni

Jag flydde fältet och spenderade några dagar helt på egen hand i vår stuga i Jämtland. Att bara få vara. Grilla, pyssla, vila och vara ute...

Det blev sommartema på maten. Som jag längtat! Jag planterade även egen potatis på balkongen. Jag och Lina sprang backintervaller på Ormberget.

Dagarna var långa och det blev sommar på riktigt och jag och Lina cyklade, badade och festade.

Jag gjorde stora förändringar i mitt liv och var glad över att kroppen kändes lätt i löpningen. Midsommar var regnigt och blött men ändå ett avstamp till sommaren och allt det nya.




Juli

Juli var fantastiskt på alla sätt och vis! Sommaren i Luleå är den bästa.

Frida var hos mig och det var både träning och fest. Vi hejade på simmarna i Midnight Swim.

Det var ljust hela nätterna och vi åkte båt i skärgården och grillade fantastiska middagar. Jag köpte en stadscykel. Jag badade, solade och åkte mer båt.

Jag höll i träningen och njöt av livet. Jag tog semester och fick en fantastisk helg med besök av mor och far.

Jag var några dagar på landet och till Sundsvall, for förbi Stockholm och vidare till Erika i Göteborg för en roadtrip med galet god mat!






Augusti

Åter igen finfrämmande av Frida. Lagade mat och tränade och dansade på Luleåkalaset.

Jag flyttade och bjöd hjälpsamma vänner på middag. Mina potatisar hade växt klart och skördades. Var på gymmet nästan varje dag, packade upp och så hade jag en hel del migrän.

En blek blogg-månad.




September

Träningen gick bra. Jag åt palt för första gången och började gilla mörk choklad.

Jag fick vara försökskanin åt en blivande PT.

Jag kände att energinivån var på minus och jag bestämde mig för att ha en lugn höst (utan att veta hur rätt jag skulle ha).

Jag cyklade både inomhus och utomhus och träffade både CM och Linda för första gången. Jag åt två fantastiska middagar, en romantisk och en sista ute till havs.

Jag mådde rent ut sagt skit och tog tag i min migrän. Och så anmälde jag mig till Göteborgsvarvet mitt i allt.



Oktober

Jag fick besök av Frida och Erika och kollapsade. Jag skrev det här inlägget och det var ledsamt att så många kände igen sig. För mig var det ändå bara halva sanningen.

De få saker jag rapporterade om på bloggen var i stort sett det enda jag gjorde. Lite lugna aktiviteter för att få energi nog att komma ur sängen. Oktober var återhämtning, rehabilitering, akupunktur och ett uppvaknande.

Sista helgen i månaden fick jag fin-besök av två gulliga tjejer.



November

Jag hade ett inlägg på blogg.se förstasida och fick rekordmånga besökare. Det var regnigt och mörkt.

Jag fortsatte med akupunktur och även tejp för nacken mot huvudvärken. Mamma och pappa kom på besök och vi vandrade på Bälingeberget. Jag tränade lite lagom. Gjorde premiär för chins- och dipsträning i gummiband.

Jag fick ett par nya skor och var på fest med järnmän.

Snön uteblev och jag hade en lycklig stund med yoga.




December

Årets sista månad och jag började känna hopp om livet.

Jag planerade glögg-fest och körde spinning i tre timmar.

Det kom äntligen lite snö och vi gjorde efterlängtad skidpremiär! Som vanligt blev det för mycket godsaker i december och jag funderade på hur jag skulle kunna behålla vikten.

Jag började planera för att springa halvmaran och vann ett par byxor.



Nu har jag stora förhoppningar inför 2012! Bring it on!

Lugna dagar med familjen, mycket mat, promenader, en tur på stan för en kort titt på mellandagsrean och familjespel.

Stormen Dagmar drog förbi och vi märkte förhållandevis lite av det besöket. Tidningar och tv rapporterar dock om förödelse nästgårds. Alla tåg blev inställda och så också min hemresa.

Nu är det blida, halt, jag har migrän och det är dags att ta flyget hem istället... Typisk mellandagskoma känns det som.

Efter träningen åkte vi hem till mormor och morfar och blev bjudna på en lyxig buffé med massa läckra frukter dessutom uppskurna i häftiga former, skinka, rostbiff, kycklingfilé och brieost mm. 

Maten äts även med ögonen. Vackert.

Mumma i glasen till blev en julfavorit i år!
 

Dagen innan julafton.

Friskis och Svettis i Sundsvall bjuder på gratis träning ända fram till 8 januari. Jag och brorsan passade på att utnyttja erbjudandet - det är liten av en jultradition nu i vår familj.

Jag satte ihop ett stationspass med blandad styrka och kondition med hjälp av kettlebells, pilatesboll och en step-up-bräda. Avslutningsvis gjorde jag en tabata-intervall med burpies - den värsta sorten.

Luftade benen och huvudet en snabbis innan tåget rullar söderut. En promenad i ymnigt snöfall och helt tyst och stilla när alla andra människor förmodligen trängs i köpcentren i stället.

Nu väntar sex dagar ledigt och familjemys och julfirande! Håller tummarna att Sundsvall också bjuder på snö...

Tisdagskvällen blev lill-lördag och firades på bästa tänkbara sätt. Lyxig, välsmakande tre-rätters med underbart sällskap. Yummie!

Det hela starade med en löjligt god löjromsförrätt, rosa hjortfilé till varmrätt och slutligen en chokladsymfoni till kaffet.

Jag var något tidspressad och det finns ingen träning som går fortare än löpning. På med paltorna och ut direkt på gatan. Knappa igång Garmin och iväg.

Det var säsongens första vinterlöpning och temperaturen var behagliga en (enda) minusgrad och det hade frysit på och kändes inte alls halt på snövägarna.

Lunkade runt utan musik och i mörkret på ganska ensliga stigar med dålig belysning och mötte inte alltför många  på min runda. Det knastrade under skorna och jag hörde mina egna andetag. Fridfullt och ganska behagligt (så pass behagligt jag nu tycker att det kan bli när jag springer). Jag njöt faktiskt.

Sex kilometer arbetade upp hungern och gjorde plats för en tre-rätters-meny som stod på schemat för kvällen.


Reflexvästen var på.

En liten inblick just nu:

Jobbar mentalt på att inte fastna i julstressen. Tänker att... (nej, just det - sluta tänka så mycket) okej, nu försöker jag helt enkelt att vara här och nu. Kroppen känns sliten, huvudet känns trött. Jag lider med flera vänner som mår dåligt och jag önskar att det fanns något jag kunde göra. Funderar på varför vi hamnat i våra olika situationer (försöker fortfarande sluta tänka) och varför det gör så ont när de man tycker om inte har det bra. Jag längtar hem till familjen i jul, semester från jobb och förhoppningsvis lugn och ro. Samtidigt som jag vill vara hemma i mitt eget hem och jag oroar mig för att resa bort och saknaden(försöker sluta tänka på det också). Jag kollar på Biggest loser, jag slår in någon julklapp och dricker lite mer glögg. Mår ganska bra, känner mig oförskämt lycklig ändå och njuter av insikten...

Sovmorgon. Mysfrukost. Julfika framför reprisen av "Så mycket bättre". Shopping. Träning.

En slö, mysig och snöig dag.

Den här helgen har gått fort och varit fullspäckad. Späckad med massor av god mat till exempel. Julbord i fredags och 30-årsfirande med smörgåstårta och cheesecake igår! Lyxigt och trevligt att äta gott utan att behöva göra jobbet själv.

...och så har jag köpt en bil. Bara så där.

Jag måste berömma Röhnisch för otroligt snabb leverans av min vinst som dök upp två dagar efter vinnarmejlet.  

Och... byxorna var supermjuka, sköna och bra i storleken. Hurra!

Jag är nog en aning tudelad i gymfrågan. Om att gymma och strikt följa ett program (oavsett vad det gäller) och ge 100 % på varje pass och således prestera och mäta och kanske träna 3-4 dagar i veckan. Eller att kunna gå till gymmet och bara underhålla kroppen, göra lite av varje, det man känner för just för dagen och köra både kondition och styrka parallellt.

I min drömvärld så väljer jag nog första alternativet men i verkligheten vet jag att jag inte fungerar så. Jag kan inte alltid prestera och jag vill inte (längre) tvinga mig till något jag inte vill. Ibland går jag till gymmet helt utan plan, tycker att det är trevligt att se folk och vara nöjd med känslan av att ha "gjort något" istället för att suttit hemma och kolla på tv. Och ibland så har jag en plan under dagen eller när jag kommer till gymmet men ändrar mig eftersom tiden går... jag kanske får syn på stakmaskinen och blir sugen på den istället för löpbandet.

Jag tror att i mitt fall så har jag det svårare att riktigt motivera mig när jag inte har något klart utstakat mål. Igår var väl en sådan där tveksam dag som inte var så planerad eller målmedveten. Men det blev lite kondition och lite förbränning efter ett par dagar fyllda av lussekatter, knäck och andra rester från helgens firande.

Löpband 25 minuter och roddmaskin 25 minuter. Kort pass men jobbigt. Jag hade glömt hur roligt det är med rodd!  

Jag har sneglat på marathon.se och deras träningsprogram för halvmaran. Egentligen har jag inget annat mål än att försöka komma runt (helst någotsånär springandes) men läste tiderna för att klara loppet på 2:00.

I korthet kan man sammanfatta den första halvan (dvs 10 veckor) så här:

Vecka 1-4

3 pass i veckan. Varav två lugna distanspass (c:a 5 km och 35 min) samt ett "långpass" på upp mot 9-10 km.

Vecka 5-7

3 pass i veckan. Varav ett lugnt distanspass (c:a 6 km), ett kortare intervallpass/fartlek/snabbdistans samt ett "långpass" på c:a 10-11 km (ok att gå för att få ihop tiden).

Vecka 8-10

3 pass i veckan. varav ett lugnt distanspass (c:a 7 km), ett kvalitetspass med längre intervaller/backlöpning samt ett "långpass" som nu uppgår till c:a 11-12 km.


Glöm inte löpskolning, så lägg in några intervaller med olika övningar åtminstone en gång i veckan i samband med löpträningen.

Löpstyrka finns också i programmet men jag bedömer att jag klarar mig på övrig styrketräning.

Det var länge sedan - men nu känner jag att jag startar veckan med bra energi. Att helgen (trots att den innehöll massor) gav energi tillbaka.

Spinning, snö, goda vänner på besök, en lyckad fest, skidpremiär, söndagsmys, gofika och kramar.

Det resulterade dessutom i att jag klev upp tidigare på måndag morgon för att hinna gå en morgonpromenad. Gryningsljuset är fantastiskt fint, snön lyser upp ute nu och det var friska 10 minusgrader som kändes lite lagomt i kinderna. Snön knarrade under skorna och jag övade på att vara helt närvarande och njuta av detaljerna och tyckte att jag lyckades väldigt bra med det.

Kvällen upprepades med en långpromenad i vackert snöfall.

Lycka!

(att det just nu tisdag morgon regnar låtsas jag inte om...)

Glad Lucia förresten!

I lördags under tre-timmars-spinningen så lottade Inpuls ut massa vinster till oss som cyklade. Jag tyckte att vinstchansen var relativt stor eftersom det fanns närmare 16 priser och antal deltagare var uppskattningsvis runt 25. Jag hade tyärr ändå inte turen att vinna just då.

Men... när jag kom hem hade jag fått ett vinst-mejl av Milla (Miss Agda) som meddelande att jag vunnit ett par Röhnisch-byxor som jag varit med och tävlat om. Väldigt roligt och uppskattat!

Nu längtar jag efter att de ska flytta hem till mig och så håller jag tummarna att storleken passar eftersom jag fick chansa på ett par medium och jag tycker att byxor kan variera väldigt beroende på passform, modell och märke.

Den 11 december 2011 blev säsongens första åk på längdskidor. Pirrigt i magen vid förberedelserna. Hur mycket kläder behövdes nu då, vilken valla ska jag välja, hur kommer det kännas och undrar om jag kommer ihåg hur man gjorde?

Temperaturen låg på perfekta fem minusgrader. Snön har vräkt ner i flera dagar och låg nu vackert och stilla på de stora granarna i skogen och bildade på flera ställen så där fina valv som det kan bli när en stor gren snötyngd hänger ner över spåret.

Utan att tänka så var jag igång och stavarna och benen gick av sig själva. Jag kände att jag saknade en del tryck och kraft i axlarna och i frånskjutet i höften men jag tog mig framåt. Skogen kändes som hemma. Spåret och kuperingen och svängarna var så välbekanta att det kändes omöjligt att det var åtta månader sedan jag var där sist...

Jag kände mig genuint lycklig och njöt verkligen av den friska luften, sköna motionen och känslan av premiär.




Glad skidåkerska


Mitt sällskap: två killar på skateskidor


Mobilkameran gör inte upplevelsen rättvisa...

December är absolut den månad som innehåller mest sötsaker för min del. Det finns inget godare än glögg. Inget mysigare än att baka pepparkakor, hårda eller mjuka. Goda saftiga saffransmuffins med mandelmassa. Pyssla med julgodis, rulla chokladkulor och koka knäck.

Till gårdagskvällen hade jag fixat lite godsaker och det var nog tur att jag cyklade tre timmar innan så att jag också kunde äta och njuta av balansen.

Oj, vilken lördag!

Jag hade anmält mig till Inpuls tre-timmars-spinningen så fort jag hörde talas om den. Främst för att Lina skulle vara med och instruera tillsammans med sin kollega Richard. Men i bakhuvudet hade jag mina funderingar på om jag verkligen skulle gå. Jag visste inte hur huvudet skulle reagera på tre timmars träning och jag vet att jag haft en tendens att få huvudvärk vid hård träning och att det förmodligen också kan hänga ihop med vätskebrist och saltbrist. Jag har ju som mål att bara träna för att jag vill och för att det ska kännas kul.

Jag hade dessutom huvudet fullt av förberedelser inför lördagskvällen när jag skulle bjuda in till försenad inflyttningsfest hemma hos mig. Jag var egentligen inte orolig för själva träningen eller prestationen eftersom jag vet att jag kan cykla flera timmar i sträck och kunde därför ganska snabbt bestämma mig för att ända hoppa på utmaningen och cykeln och eventuellt kliva av om jag helt enkelt kände för det...

Men vilken helomvändning för min inställning. Lina hann knappt påbörja passet med massor av ösiga låter från programmet "Så mycket bättre" och jag kände energin och glädjen i hela kroppen. Alltså jag kan inte beskriva hur snabbt tre timmar gick. Underbar musik, fantastiskt bra ihopsatt program, glädje, pepp, vänskap och styrkan jag kände i kroppen.

Trots att jag inte fegade så orkade benen trycka på och jobba till musiken. Jag var i den typiska cykel-bubblan som Lina brukar prata om. Jag hade inte en tanke på att sluta och det var jättekul att få dela dagen med bl.a. Lina, CM, Micke och Linda.

Jag har lånat bilder från Lina







Tack underbara instruktörer för en kanon-utmaning!

Det hade väl nästan gått två veckor sedan mitt senaste försök och det behövdes nog så att jag hann glömma den hemska träningsvärken innan jag gav mig på det igen.

Igår var jag utan passning och försökte själv med gummiband(en) och en bänk att kliva upp på. Det gick så där. Att hänga i chinsräcket i raka armar och känna den hopplösa känslan av att inte kunna röra sig en millimeter är helt ok - jämfört med att faktiskt hänga med hjälp av ett gummiband men fortfarande inte kunna röra sig en millimeter. Chins är ingen enkel övning och är man byggd som jag med tyngre ben än överkropp och lite allmänt svag i överdelen så är man mer eller mindre chanslös.

Till sist tog jag dubbla gummiband (har faktiskt ingen aning hur många kg de kan tänkas hjälpa egentligen) och kunde göra några halvdana lyft. I smalt grepp (pullsups) gick det hyfsat bra åtminstone.

Jag varvade mina halvdana försök (man måste ju börja någonstans) med att hoppa upp och hålla emot på nervägen (tungt det med).

Efter 30 minuter nötande hade jag ont i händerna och kunde förnöjt konstatera att jag slitit bra och till och med fått blåsor som en riktigt hård styrkelyftmänniska(?).

Ytterligare ett pass på löpbandet är avverkat. Jag har inte planerat nåt riktigt träningsupplägg just nu förutom att starta lugnt men att försöka få kontinutet. Dessutom tror jag att intervaller är den bästa träningen för att göra framsteg så det ska jag väl eftersträva cirka en gång i veckan.

Just nu är jag glad att jag kan jogga i 40 minuter och att det känns relativt lätt. Mitt löparsjälvförtroende är inte så bra och jag känner mig krasst medveten om mina begränsningar.

Jag läser att marathonprogrammen startar nu och även inför Göteborgsvarvet tror jag att det är klokt att påbörja träningen nu för att undvika belastningsskador längre fram. Jag kan tänka mig att snegla lite på dem uppläggen också framöver eftersom det finns färdiga program för alla möjliga distanser och nivåer.

Inspirerad främst av Erikas inlägg och länken som handlade om hård gymträning har jag i helgen testat att göra grundläggande styrkeövningar. Det har varit benböj, bröstpress, utfallsgång, dips och marklyft föredelat på tre olika pass.

Poängen i texten ovan handlar om att man ska vara metodisk och köra hårt och få resultat. Man ska inte lattja omkring och göra "löjliga funktionella" övningar. Jag tar det hela med en nypa salt men tar till mig att det vore kul att veta vad jag kan klara för vikter i de olika övningarna och att träna dessa för att få framsteg.

Däremot tycker jag just nu att den roligaste typen av träning är just funktionell och cirkelbetonad. Den får gärna vara konditionskrävande och involvera många muskelgrupper samtidigt. Just cross-fit är väl något mellanting. Så vi får väl se vad det blir av detta.

Men just nu sitter jag med träningsvärk i både framsida och baksida lår, framsida och baksida axlar och rumpa. Och det lär komma mera.


Bra med stöd om (när) man lastat på för mycket och är trött och inte orkar upp...


Utfallsgång med 14 kg-hantlar i händerna. Mest jobbigt i handgreppet.

Men JA!!!

Jag satt på helspänn och ögnade igen listan över nya städer för NMT. Och ja! De kommer till LULEÅ!

Hurra!


Bilder från BBC 2011s boot camp-pass och mitt möte med Marathon-Mia.

I Luleå blåste det storm igår. Så där att cykeln står stilla nedförsbacken och jag måste trampa för att överhuvudtaget komma framåt. Efter en lång dag med möten så längtade jag bara efter att komma hem och dra täcket över huvudet. Träning? Njae, lusten som jag hade haft tidigare under dagen var gömd under tröttheten.

Väl hemma i soffan så fick jag det där förlösande samtalet. "Kom till gymmet. Vi kör löpintervaller ihop."

Det lät faktiskt kul. Ok, sagt och gjort. Ombyte och cykla iväg igen (jag har c:a 2 min cykelavstånd till gymmet så jag ska verkligen inte klaga).

Uppvärmning. 10 stycken intervaller à 1 minut. Nedvarvning. Stretching.

Ett snabbt avklarat pass och efteråt kändes det välförtjänt att sjunka ner i soffan, äta god mat och slappa resten av kvällen.

Matlagning är en av sakerna som jag skurit ner på under den senaste tiden. I mitt försök att inte bli stressad över allt så har jag "fuskat" med enkla maträtter, halvfabrikat och ätit samma mat flera dagar i rad. Jag har överlevt och sparat tid och tar den vetskapen med mig.

Jag inser dock att jag gillar att pyssla i köket. Det kan vara ett tillfälle att koppla av och bara vara för mig. Jag älskar mat, dofterna, smakerna och att komponera maträtter, menyer och jag trivs i mataffären och att handla är roligt. Kanske inte varje dag och kanske inte under tidspress men jag inser att mat är mer än nödvändig energi - mat är ett intresse.

Igår blev jag sugen på paj och kalkylerade med mig själv. Insåg att jag både hade lust, ork och tid så då blev det en paj. Inget märkvärdigt alls men likväl gott och smidigt med matlådor för flera dagar framöver.

Fullkornspaj med ost, skinka och broccoli.



(Om någon är intresserad)
Recept:

Pajdeg:
1 dl grahamsmjöl
1/2 dl dinkelmjöl
1 dl vetemjöl
100 gr smör
3 msk vatten

Fyllning:
3 ägg
3 dl mjölk
c:a ett halvt paket keso
c:a två nävar riven ost
200 gr basturökt skinka
ett halvt broccolihuvud i bitar
salt, peppar, paprikakrydda

Förgräddade pajskalet i c:a 10 minuter och sedan i med fyllningen och gräddade ytterligare 25-30 minuter.

Snabbdressing:
Creme fraiche
Chilisås
Salt och vitpeppar