tremil

Jag var något tidspressad och det finns ingen träning som går fortare än löpning. På med paltorna och ut direkt på gatan. Knappa igång Garmin och iväg.

Det var säsongens första vinterlöpning och temperaturen var behagliga en (enda) minusgrad och det hade frysit på och kändes inte alls halt på snövägarna.

Lunkade runt utan musik och i mörkret på ganska ensliga stigar med dålig belysning och mötte inte alltför många  på min runda. Det knastrade under skorna och jag hörde mina egna andetag. Fridfullt och ganska behagligt (så pass behagligt jag nu tycker att det kan bli när jag springer). Jag njöt faktiskt.

Sex kilometer arbetade upp hungern och gjorde plats för en tre-rätters-meny som stod på schemat för kvällen.


Reflexvästen var på.