tremil

Det känns nästan vemodigt att titta tillbaka. Tänk att det redan gått 12 hela månader sedan sist. Ett helt år. 365 dagar fyllda med... en blandad kompott. Samtidigt så känns det så klart häftigt. Några mål är avklarade och andra saker jag inte förväntat mig har också förgyllt året.


Januari

Året började med fortsatt skidträning. Jag nötte mil på mil under gnistrande fina, kalla dagar. Glad över att vintern var så bra även i Östergötland. 

Jag satte mål inför 2010 och hoppades på att genomföra båda Vasaloppet och Vätternrundan. Jag gick igenom min träningsstatistik och tänker göra det inför 2011 i ett eget inlägg också.

Jag var på skidläger med bloggtjejer i Orsa Grönklitt, planerade min 30-årsfest och var utan godis/socker i 30 dagar.

Jag hade även en hemsk upplevelse under Stråkenloppet men tog mig slutligen i mål trots att jag hela tiden ville avbryta.




Februari

Jag gjorde sushi för första gången, fortsatte träna skidor flitigt, firade min 30-årsdag både i Norrköping, Linköping och i Sundsvall.

Sprang milen på löpbandet på 55:15 och det har förblivit årets bästa tid.

Åkte tjejvasan på nytt personbästa (2:39) som uppvärmning inför årets stora mål.




Mars

Jag åkte Vasaloppet och det blev ett minne för livet. Hela upplevelsen var glädjefylld och jag var imponerad av mig själv och kroppen.

Jag körde tre-timmarsspinning på Spinn of Hope och upptäckte crossfit på gymmet.




April

Jag var sprudlande förälskad och firade påsk i Finland och njöt av vackra, långa skidturer på fjället. Jag badade i isvak för första (men absolut inte sista) gången!

Jag hälsade på Erika i Göteborg och njöt av vårsolen och gjorde premiärturen på Pärlan inför cykelsäsongen.



Maj

Jag fick halsböld och blev sängliggandes, penicillinknaprandes och tappade massa träningsdagar. Detta fick mig också att ställa in Vättern-satsningen vilket jag senare har ångrat periodvis.

Jag åkte hem till Sundsvall och njöt av lugnet i stugan på landet och laddade batterierna.

En hel helg spenderades i en kajak och jag som nybörjare fick slita hårt på vågarna men hade ändå en mysig helg med bloggtjejer, friluftsliv och tältning.

Maj avslutades med blodomloppet som kortades ner till 5 km i sista stund eftersom jag knappt löptränat alls sista tiden.



Juni

Jag var en vecka i Kroatien med kärleken och åt massor av god mat och fick även till några träningspass. Vi fick mer regn än önskat men hade en ljuvlig resa trots det.

Jag fick besök av Lisa från Umeå, tränade ett pass på gymmet med en PT och yogade utomhus i Folkparken.

Midsommar firades på landet och träningen avtog och blev mer sporadisk.



Juli

Jag hade tidig semester och juli månad inleddes med fjällvandring. Sedan följde tre veckor med bästa sällskapet, massa mys, aktiviteter, skärgården, Pajala, fiske och grillning. En helt underbar sommar!

Jag paddlade även kajak och fick en mer njutningsfylld upplevelse än i maj månad.



Augusti

Mamma och pappa kom på besök i Norrköping. Jag fick besök av Lisa och tränade utomhus så mycket jag kunde. Barndomskompisen Anna kom också och hälsade på och vi åt mest god mat.

Frälst i fjällvandring gjorde jag ytterligare en resa tillsammans med fina vänner och vandrade en långhelg i Jämtland.

Mitt träningskort gick ut och jag försökte klara mig med att springa och träna utomhus. Införskaffade en yoga-dvd som knappts använts. Jag började drömma om att springa marathon.




September

Hösten kom och jag försökte öka min löpardos. Jag slet mig genom passen och fick gå bitvis mellan löpningsintervallerna. Jag anmälde mig till Tjurruset.

Jag provtränade kick-boxning och älskade den träningsformen! 

Stockholm fick ett besök och där spanade jag bl.a. på Sthlm halvmarathon.

Återinsjuknade med halsböld igen och käkade penicillin och tappade åter igen träningsdagar och motivation. Saknade gymmet och träningsmängden sjönk.





Oktober

Som vanligt var oktober en rosa månad och jag och Lina bodde hos Erika i Göteborg när vi deltog i Rosa Bandets 24-timmarsevent.

Jag sprang tjurruset och hade en jätterolig upplevelse. Dessutom väldigt lycklig över att få dela en sådan upplevelse med min blivande sambo.

Jag saknade träningen och gymmet så mycket att jag köpte ett månadskort så jag kunde röra på mig något innan flyttlasset.



November

Mycket fokus på att packa ner hela mitt liv i flyttkartonger och ta farväl av alla kära Östgötar. Erika var en ängel och hjälpte mig under den sista kritiska helgen.

Jag tog beslut om att anmäla mig till Stockholm marathon för att ha ett bra mål i sikte och en morot för löpträningen. Löparskorna har därefter snörats på varje vecka men inte riktigt så ofta som jag önskat ändå.

Flyttade till Luleå, gjorde säsongspremiär på skidor och försökte hänga med i sambons höga träningstempo.




December

Det har varit en riktigt kall månad. Spenderade en helg i Pajala och julen i Sundsvall men i övrigt har jag mest utforskat Ormbergets skidspår. Full fokus på skidor och löpning under december, testade bl.a backintervaller på skidor för första gången. 

Har känt mig väldigt målmedveten och det är en skön känsla. Även om december även lockat med andra julbestyr. Ligger fortfarande efter avseende löpningen och behöver krydda träningen med långpass. Saknar sällskap för turer i mitt tempo och det hade varit roligt att ha någon att kämpa tillsammans med.

Har ätit alldeles för onyttigt den senaste tiden och skulle behöva skärpa mig på den fronten för att må bra totalt sett.

Idag kom min kille med ett galet förslag: Att dagens träning skulle bestå av 90 min på löpband bredvid varandra.

Jag nappade direkt!

Väl på plats insåg jag ganska snabbt att hur man än gör så är det så mycket tråkigare att springa inomhus istället för att njuta av naturen, frisk luft och massa intryck utifrån. Inne på gymmet står luften stilla och det blir för varmt, kvavt och det går liksom inte att ha blicken någon annanstans än på displayen och på siffrorna som alldeles för långsamt ökar meter för meter eller sekund för sekund.

Första belöningen kom vid 30 min då jag dels hade tänkt att stretcha (men även fick ta kort oplanerad toapaus) och så sätta på musiken. Jag var lite strursk och höjde både hastigheten några snäpp och satte på lutning på bandet. Det höll max tio minuter och så var jag tillbaka där jag startade. Benen kändes tunga och det hade gjort ont i vaden/benhinnorna (jag vet fortfarande inte) fram tills nu ungefär men försvann sen.

För att se ett rimligt mål framför mig gjorde jag en bild av att jag skulle kunna gå 1-2 minuter varje kvart. Det blev mina små belöningar. För mig handlar det just nu om att öka distansen men främst att öka tiden på passet. Det har jag läst på marathon.se och känns som en bra inställning.

Till sist var faktiskt - äntligen 90 minuter avverkade och med en liten ökning på slutet, en hungrig mage och ett trött huvud var jag genomsvettig, nöjd och ganska utkörd. Om jag, någonsin, kan springa en och en halvtimme i följd i bra tempo så ska jag komma ihåg denna dag och vara väldigt tacksam...

Kvällen har efter sedvanlig dusch och middag spenderats i soffläge och nu är det hög tid att göra natt.



Tack benen för att ni kämpar med mig!


Högröd efter dagens prövning

Kylan håller i sig och eftersom någon slags snuva pockar på i näsa och hals så tog vi oss till gymmet för dagens träning inomhus.

Det är så som det är känt - att det man tränar blir man bra på. Styrka är inte mitt fokus just nu och det kändes i hela kroppen. Dock tror jag verkligen att jag behöver mindre inslag av kärnstyrka för att må riktigt bra och dessutom blev jag påmind om hur kul det är. Jag trivs verkligen på gymmet.

Överkroppen fick sig en rejäl omgång utan att jag pressade mig till det yttersta men jag gissar på träningsvärk imorgon i alla fall.

Mest öm blev jag i händerna och det om något är väl ett tecken på att jag nött hantlar alldeles för lite på sistone...



I övrigt kämpar jag med att äta upp det sista av mitt hembakade julgodis. Och så har jag också filat på en årskrönika som så många andra, men min kommer inte förrän året är slut. Flera dagar kvar att njuta av på 2010 ännu!

I vår familj är det ganska stort fokus på julklappar. Vi är alla vuxna och bra på att ge presenter och resultatet blir att vi ägnar i stort sett hela julaftonen åt att läsa rim, öppna varsitt paket i taget och i år var inget undantag.

Många klappar var mer eller mindre tränings eller välmåendebetonade vilket passar mig väldigt bra och jag känner mig VÄLDIGT bortskämd! 

-Löpartröja från Nike.

-Ull-underställströja från Kari Traa.

-Iphonefodral att ha på armen vid träning.

-Iform-tidningar.

-Väldoftande duschkräm, massageolja och hudkräm.

-SPA, hotell och middag på Cape East med världens största bastu.

-Varma ullsulor

-Dessutom ett väldigt fin resecheck så nu blir det till att boka fler upplevelser!

Inspirationen och lusten till löpning fanns under dagen men avtog något under sista arbetstimmen och under den kalla promenaden hem.

Så jag var riktigt nöjd med mig själv när jag slet mig bort från dator, tv och soffa och istället bytte om till löparkläder. Tanken vid det här laget var bara att komma ut och göra något alls men tidigare under dagen hade jag förhoppningar om ett lite längre pass.

Det slutade med att jag sprang två varv runt "sjön" (något av alla vatten i Luleå jag inte lärt mig namnen på) och sen även byggde på med en kort extraslinga för att få ihop härliga 10 km. Det får anses som långpass efter mina korta 4-5 km-pass sista dagarna. Jag tampades med oupptrampade stigar och stigar utan belysning, en mage som kluckade och tunga ömma ben efter gårdagenslöpskolning. Dessutom hade jag inte motivation att pressa mig utan tanken med dagens pass var snarare att vara ute lite längre tid. C:a 13 grader kallt var det idag.

67 minuter var jag ute och det var en njutfull och härlig tur som bjöd på endorfiner!

Det var en arg Annika i skidspåret igår. Förbannad på skidorna var jag och på det totalt ickevarande glidet. Det kändes som att jag hade fästvalla under hela skidan och hur mycket jag än tog i när jag diagonalåkte så tog det tvärstopp. Både den fysiska och mentala orken sjönk snabbt och jag kände hur ilskan och frustrationen kokade under huden. Jag försökte ta ut det på skidorna och använde det som en träningsmorot och tjoade glatt för mig själv att "det här är bra träning" men det vände snabbt tillbaka till "vem försöker jag lura - jag hatar skidåkning".

Jag kunde heller inte låta bli att fundera på om det var en ren tillfällighet(?) att jag just till detta pass hade - som jag gått emot min privata vallare där hemma och gett mina skidor ett extra lager med blått. Nu fastnade det nysnö under fästzonen för första gången den här säsongen. Frustrerande och dumt och ingen annan att skylla än mig själv...

Det är inte ofta jag blir så här. Irriterad på alla åkare i spåren blev jag också. De var i vägen hela tiden och jag fick kliva ur spår och tappade den lilla lilla fart jag hade jobbat fram. Jag försökte skrämma dem med min argaste min men inte ens det fungerade.




Som tur var fick vi senare på kvällen besök av fina Lina (som snart ska börja åka skidor hon också). Mitt dåliga humör försvann rätt fort med hjälp av mat, fika, byte av presenter och tjejsnack.

Jag är så glad att jag har en god vän här uppe i Luleå redan nu. Det är inte alltid så lätt att komma inflyttande och inte känna någon alls. Tänk vilket sammanträffande att vi skulle hamna i samma stad som dessutom är helt ny för oss båda. Det kunde vi nog inte ens drömma om den här gången!

Ibland när jag springer så känns det så tungt, motigt och tiden går långsamt och jag försöker räkna ner vartenda steg tills jag har sprungit mina planerade minuter eller kilometrar.

Att ha ett mål, som dessutom är helt overkligt stort och nästintill omöjligt, gör att jag blir motiverad att fortsätta. Inte konstigt att det känns mer eller mindre omöjligt att jag ska springa drygt 42 km om några månader när det är jobbigt redan efter 2,3 eller 5 km idag. Men å andra sidan så är det ju dessa kilometer som jag traglar och nöter just nu som gör att mina chanser förbättras längre fram.

Upptäckte av en slump att träningsprogramen på marathon.se har trappats upp rejält i årets upplaga jämfört med ifjol. Undrar varför och om det görs någon uppföljning av dem som följt programmen och hur det faktiskt går?

Igår var jag nöjd med att springa. Det känns kul att lägga pusselbitarna på plats och avverka den träningen jag planerat. 7 km - check! Löparstyrka 20 min efteråt - check!

De första tio minuterna var kalla men som vanligt så tinar man upp genom att röra på sig.

Eftersom det kommit en hel del snö sista dagarna så var det ruggigt fina spår, hårda och nypreparerade. Nackdelen var att det var så kärva att det till en början knappt gick att åka alls. Svårt att hitta en rytm utan glid men så småningom så vände jag mig... och försökte tänka att det var extra bra träning.

Det var dagsljus till en början och flera nya slingor som öppnat och det var kul att prova det kompletta milspåret. Första planen fick revideras och kilometermålet byttes ut mot ett tidsmål. Innan jag var klar hade jag ändå skrappat ihop 20 km. Jämt och snyggt.

Varm saft och några chokladbitar gav extra energi för att orka hela passet idag. Huvudet var det dock inget fel på och jag stod ut med nedförsbackarna för att senare belönas med uppförsbackarna. Idag blev jag riktigt utmanad i en brant där det nästan kändes som jag skulle kunna kana baklänges men fortsatte vägra saxning. Det är grymt kul med uppförsbackar - och bra träning!


Vackrast just nu!


Dagens temperatur, minus 18.


Så här ser man ut efter två timmars skidåkning...

Jag var förresten nöjd med att starta helgen med ett kort löppass på gymmet.

Ungefär fem kilometer på trettioen minuter och det blir inte så mycket roligare än så just nu. Det kändes faktiskt riktigt bra och kul. Skön känsla att starta helgen med.

Som vanligt är det det här med tiden och att den inte räcker till. Fokus på både löpning och skidåkning gör schemat ganska tight och benen ganska trötta... men jag kämpar på. Jag älskar faktiskt den här känslan av att ha ett mål att sträva mot.

Lördag: Julshopping, tränas i affärer och köa för provrum. Vila från träning. Storhandling. Middagsbjudning. Vin, tre-rätters + kaffe, kaka och likör.

Söndag: Välbehövligt långpass på skidor. Trots 18 grader och väldigt kärva spår ett bra huvud som tyckte att det gick bra att vara ute i drygt två timmar.

Mellan skidpassen så funderar jag en del på löpningen och mitt otroligt vågade mål med Stockholm marathon.

Jag sneglar lite på träningsprogrammen på marathon.se men det blir lätt en stress för att jag inte hänger med på den nivån och varken springer lika ofta eller lika långt. Jag intalar mig själv att jag tjänar på att ha en mjukstart för att vänja ben, benhinnor och vader vid belastningen.

Extra glad blir jag så klart när jag springer över en artikel som denna:

http://beta.marathon.se/aktuellt/szalkai-visst-kan-du-byta-till-skidor

De skriver dessutom om superduktiga Frida, min gamla "lagkamrat" från Tjalve och Norrköping:

http://beta.marathon.se/aktuellt/frida-a-en-loparkarriar-efter-30

Inspirerande för en 30-åring som mig...

Idag är jag trött - så där skönt slut i kroppen och dessutom hungrig direkt när jag vaknade. Det betyder att jag gjorde ett bra pass igår!

Blåstigt, snön yrde, det var minus 6, fästet var bra, glidet så där.

Jag tränade skidor och körde 11 intervaller och tog ut mig rejält. Avslutade med ett sista varv där jag försökte hålla uppe tempot. Jobbigt, kul och bra träning.

Spåren var bättre än tidigare. Bilden är missvisande och visar en kort sträcka på vägen till parkeringen...

Jag och sambon hade löst planerat veckans träning och det kändes bra att ha en plan. Men... ibland blir det inte som man har tänkt sig. Dagens skidpass ställdes in när smärtgränsen minus tjugo uppmättes innan avfärd till jobbet.

Så istället fick gymmet ett besök under kvällen och där är det inte mycket att fundera på. Jag ska lära mig springa. Jag ska lära min kropp att springa. Så jag sprang, joggade och fartökade i en hel timme på det bistra löpbandet med blandad ångest, tunghet och missmod.

I långa perioder ville jag bara ge upp, jag försökte förhandla ner tiden, någon inre röst talade till mig och ville sänka farten och någonstans i mitten kändes det omöjligt att hitta någon kraft och en och en halv minut förhandlade jag fram med mig själv och då gick jag på bandet innan jag skruvade upp farten igen. Någonstans fanns det även en röst som försökte övervinna den svaga och jag räknade sekunder, räknade ner, ökade farten. Såg fram emot jämna siffror eller peppade mig själv att det minsann ska göra lite ont.

Summa summarum så känns det ändå som att den mer träningsglada rösten trots allt vann idag.

Löpning en timme på löpband (utan musik) är faktiskt värt en guldstjärna i min värld.

En vacker vintrig helg med allt från julfest, skidor, migrän, julbord, trötthet, tv-skidor till dagens lugna promenad genom Pajala så har jag landat i soffan och känner mig helt slut. Det får bli en tidig kväll för att orka med en ny vecka och allt vad det innebär.

Bjuder på några bilder från min helg i norr.

Idag är jag i Pajala och har trotsat både trötthet och kyla. Minus 19,6 var det när vi startade och jag funderar på om det är köldrekord för min skidåkning.

Sju och en halv kilometer skrapade jag ihop i nya spår. Det var fantastiskt vackert och det övervägde helt klart den kalla vinden.

Löpning, 45 min

Idag blev det äntligen löpning! Och jag hade faktiskt sett fram emot det.

En extra bonus att få springa utomhus och ikväll dessutom med sällskap av sambon som hare. För mig gör det en otrolig skillnad att få sällskap. Jag kan ta i det där lilla extra och försöka ta mig över bekvämlighetströskeln. Jag inser att jag normalt sett strävar efter en skön nivå och att jag knappt vågar hitta nivån där det blir jobbigt eller flåsigt när jag springer själv. Idag kämpade jag från c:a tio minuter in i passet och nästan hela vägen fram, in i mål.

Det krävdes mental styrka att peppa mig själv att inte ge upp trots att benen skrek till huvudet att de vill börja gå. Jag förhandlade med mig själv, resonerade och försökte hitta motivation i att fortsätta lite till, lite längre och det fungerade. Det är helt enkelt inte lika enkelt att ge upp när någon springer bredvid.

Det är väl förmodligen ett pass i mängden men det var en skön känsla att övervinna min egen feghet och bekvämlighet. Mysspringa får jag fortsätta med men jag måste få in några tuffare pass ibland också. Nöjd med dagens pass där jag trots slitet njöt av en härlig vinterdag, snö och tio minusgrader åter igen. Jag är bortskämd.


Kulturens hus sprang vi förbi...

Måndagen bjöd på en smakstart med mer skidåkning. Samma spår jag åkte igår, runt runt men idag kryddade med fartlek. Maxintervaller med stakning mellan elljusstolparna och full fart uppför backarna. För att få ihop en timmes åkning kompletterades passet med ännu mer stakning på den perfekta raksträckan.

Nöjd över att ta ut mig ordentligt och faktiskt bli riktigt trött av stakningen.

Tio kilometer till samlingen och en skön känsla - idag igen!



Fick känslan av att det inte skulle finnas krig i världen om alla fick åka längdskidor i den här njutningsfulla miljön!

Längdskidor, 19 km

Efter två vilodagar med god mat, mys, besök av svärmor och julmarknad så kändes det kul med ett planerat långpass på söndagmorgonen.

Det är så skönt att det knappt går att misslyckas med ett träningspass - trots att jag var väldigt trött när jag klev upp. Det blir ändå en bra energiladdning innan man är färdig. Lägg till sol, snö, frostvit skog och skidspår så blir det idylliskt och precis så där bra som man drömmer om resten av året. Vi har fortfarande något för lite snö för att få perfekta spår men jag är glad om det inte går alltför fort i nedförsbackarna.

I nästan två timmar körde jag runt runt och det blev aldrig långtråkigt utan var bara kul. C:a 10 grader ute och perfekta kläder och riktigt bra skidor. Uppförsbackarna är mina favoriter i år också! Dessutom var det så där lagomt mycket folk i spåren. Kul att möta några här och där men inte så att det var trångt eller någon som var ivägen. Varm saft och energibar gav extra energi efter en dryg timme och det kändes som om jag kunde köra hur länge som helst...

Härlig skidglädje!

Sedan jag kom till Luleå har jag bara haft en vilodag. Det är hektiskt att hålla samma tempo som min sambo vad gäller träningsmängd och ännu tuffare att hinna blogga om det också.

Jag har åkt skidor ytterligare två pass och faktiskt lyckat fånga ett löpband på gymmet och mata av en hel timme.

Det känns bra. Kroppen svarar trots att jag känner mig lite sliten innan jag värmt upp. Kul med variation och ännu roligare med fint sällskap.

Imorrn är det dock fredag, final på första jobbveckan och jag ser fram emot en lugn kväll med tv, god mat och vila.


Dagens träningspass - backintervaller på skidor!