tremil

Nu känner jag mig hyfsat kurerad från några dagars förkylning. Det har inte blivit många knop gjorda de sista arbetsdagarna men helgen är just i detta nu fylld av finbesök, mys, skoj och bus. En av mina bästa vänner Linn och hennes 4-åriga dotter förgyller mitt veckoslut.

Lördagen har spenderats på Teknikens Hus i Luleå. Vi har åkt buss, kört båt, sprängt i gruva, tillverkat en egen kartong, jagat papperstussar i en fläkt, kört ett tåg och lyft ett stort flygplan, svarat på frågor om barnen i Afrika, gjort en pingvin och massa massa mer.

Både jag och Linn var helt slut efter dagens upptåg medans fyraåringen ville fortsätta busa när vi kom hem igen. Men efter frisör-lek, kurragömma, affär och gympa i sängen så landade vi till slut på en mysig restaurang i närheten och gjorde kväll med ett glas rött till.

En mycket aktiv men annorlunda dag.


My och jag på väg till Teknikens Hus.


Glada tjejer.


My gjorde en pingvin


Jag och Linn andas ut efter en dag med full fart

Helgen har varit jättefin. Promenader, sovmorgon, mysfrukost, träning och invigning av nya gymmet, den första snön, nytt soffbord, sushi, konsert med Melissa Horn och ett par glas vin och en spontan middag.

Balans, njutning och återhämtning. Som det ska vara.

Det går ganska bra nu med träningen.

Jag har bland annat kört ett cirkelpass och fått en helt galen träningsvärk. Att värma upp med X antal knäböj la grunden och sedan kryddades passet med ett nytt upplägg och 12 stycken roliga och jobbiga övningar. Bland annat ducka och förflytta sig under en häck fram och tillbaka suger i låren. Halvliggande rodd i TRX-banden tar bra i rygg/latsen. Utfallssteg/gång med 20 kg kettlebell totalt i händerna känns också i benen. Avsluta med tabata-intervaller i den värsta övningen någonsin: burpees.

Jag har även, mot alla odds, ställt mig på löpbandet och avverkat två kilometer. I bekvämt tempo och med bra musik. Så att det var roligt. Jag ska verkligen verkligen försöka följa min egen kropp och inte stressa iväg med löpningen och jämföra med andras tider eller mina gamla tider. Jag behöver börja om, bygga upp, känna glädjen och utvecklingen i lagom takt. Jätte-jätte-svårt men jag tror det kan bli bra.

Jag varvar konditionsmaskinerna och kör en kort stund i varje så att jag inte blir uttråkad...

Nu när blogg.se (äntligen!) ordnat en app så måste jag bara testa funktionen.

 

Idag blev det gofika till mellis. Jag har inte bakat vaniljbullarna utan köpt dem av Astrid på torget. Mums!

 

 

Jag känner mig väldigt lyckligt lottad som har sådan närhet till vattnet, skogen och naturen.

Det här är foton från min vanliga runda som börjar precis utanför min dörr och tar c:a 45 minuter att promenera runt... Då hinner jag se både Luleås södra och norra hamn, gå förbi inte mindre än fem sandstränder, se solnedgången (beroende på klockslag) och andas både havsluft och skogsluft. 


Södra hamn i kvällsljus


Undertecknad


Gångstigen går alldeles längs vattenbrynet


Solnedgången just nedanför Linas hus


Fin grillplats vid en av stränderna


Vackra vackra Bergnäsbron


Under bron har någon gjort det mer färgglatt


En småbåtshamn i motljus


Så kommer det en liten skog...


...innan man är framme i Norra hamn och man ser city speglas i havsytan


Karaktäristiska Norrlandsteatern


...och Luleås ståtliga domkyrka på väg genom stan för att avsluta rundan.

Något som får mig att automatiskt bli lite piggare efter att ha varit sjuk, känt mig hängig eller haft en allmän ful-dag så är det att duscha, smörja in mig och lukta gott, fixa hår och lite make-up och ta på mig kläder jag känner mig fin i. Och det behöver inte vara finkläder utan räcka bra med kläder som jag gillar - ofta träningskläder!

Igår piffade jag till mig med nya skor och nytt linne i knalliga glada färger. Det är svårt att inte känna sig pigg när man lyser i rött och grönt...

Bra lugn träning som jag sysselsatt mig med den senaste tiden:

Yogalates. Kombination av yoga och pilates. Stretch, styrka, kärnövningar, andning och medvetenhet om egna kroppen.



Promenader. Underbart höstväder. Frisk luft. Sol som ger energi. Vackra färger. Perfekt att öva mindfulness och att vara i nuet.



Cikulationsträning. Lätt styrketräning för nacke, axlar, skuldror för att sätta igång blodcirkulationen och ta bort spänningar. C:a 15 reps av de vanligaste styrkeövningarna: Bicepscurl, tricepspress, axelpress + flyes, bröstpress, stående rodd. (Jag hade snarare 3-5 kg istället för 10 kg)

Först: Tusen tack för era varma ord, kloka råd och fina förståelse i inlägget nedan. Det enda tråkiga är att så många upplever samma stress som jag. Hoppas att alla följer sina egna goda råd också.

Nu: En ny typ av utmaning. Träna lagom och vara nöjd med det.

Det var ett tag sedan jag tränade 6-7 dagar i veckan och ungefär lika länge sedan jag kände mig nöjd med träningsmängden. Jag vet ju att det inte är den med mest träningstimmar som vinner men ändå så är det lätt att göra någon sådan slags jämförelse. Utan något direkt träningsmål (och även med ett lagomt träningsmål) så tror jag att det kan vara lagomt och nyttigt och ännu bara göra gott för kroppen och själen att träna c:a 4 dagar i veckan. För mig alltså. Jag tror att jag kommer uppskatta att ha ett par träningsfria kvällar för att verkligen känna att min tid räcker till.

Dessutom ska jag nu, till en början, inte köra stenhårt och bli totalt slut efter varje pass utan nöja mig med att känna mig piggare och gladare efter passet.

Det blir en omställning att försöka vara nöjd med detta tror jag. Om jag har tid och vill så tror jag att promenader kan vara ett bra komplement.

Det är förbannat svårt att skriva inlägg som inte sjuder av glädje.

Jag har valt att enbart dela en beskärd del av mitt liv i offentlighetens ljus på bloggen. Förutom att träna, umgås med bloggvänner och spendera tid i naturen så lever jag i så många fler roller i verkligheten. Jag är även flickvän, dotter, arbetskamrat, kompis, lägenhetsägare och så vidare... och nu måste jag skriva lite mer personligt idag känner jag (Om du bara vill läsa om träning, svett och endorfiner kan du sluta läsa här).

Jag är nog en så kallad "duktig flicka" som mer eller mindre alltid gjort bra ifrån mig. Från dagis, skola till jobb. Jag försöker vara glad, snäll, omtänksam, tillmötesgående och tänka på alla andra. Jag vill ligga steget före, komma håg födelsedagar, göra det lilla extra, alltid ha fint och välstädat hemma, se bra ut, ha koll på läget, veta vad folk pratar om oavsett om det gäller nya träningsformer, politik eller sport, köpa rätt saker, laga god mat med bra ingredienser, leva upp till alla förväntningar och helst överträffa dem. Listan är lång och sakerna att göra aldrig sinande.

Jag är social på arbetet och har fullt kundfokus hela dagarna, mejlar både privat och i tjänsten, har daglig kontakt med familjen, ringer alla vänner så ofta som möjligt, sms:ar konstant om saker som är på gång och har alltid twitter och facebook uppkopplade i min telefon som alltid är med. Jag vill även blogga, lära mig nåt nytt, fotografera, springa intervaller, inreda, pyssla, fika, träna, mangla lakan, umgås, mysa, baka hembakt, träna stenhårt och hinna med återhämtning. Det spelar ingen roll att det bara är roliga saker på listan när det blir för mycket.

...och sen. Om det finns lite tid över så vore det bra om jag kunde jobba ideellt, engagera mig i nåt projekt för svältande barn eller fridlysta djur eller något. Men eftersom den tiden aldrig finns så har jag ständigt dåligt samvete över det istället.

Jag försöker mitt i allt detta bara vara grundligt lycklig, ta hand om mig själv, njuta och vardagslyxa.

Även om jag hoppas så tror jag inte att jag är ensam om det här. Det är inte roligt att känna att man aldrig hinner med och att det alltid finns mer att göra. Varifrån de här kraven/måsten/borden kommer egentligen vet jag inte. En del är rent ut sagt löjliga, andra rotade i samhället och miljön vi lever i men de flesta kommer nog från mig själv och borde snarare kallas overkliga önskningar som jag inte ens borde försöka uppfylla.

Alla stressar vi över olika saker. Vi kan alltid göra en egen prioriterinsordning utifrån vårt eget liv och hur det ser ut just nu. I vårt samhälle behövs det verkligen. Vi kan inte vara på topp inom alla områden samtidigt. Det går inte. Det finns ingen som kan göra det. Vi har alla bara 24 timmar per dygn. Man ska komma ihåg att det finns inga stålmän eller stålkvinnor. Vi prioriterar bara olika.

Vi reagerar även alla olika på stress. Jag har alltid känt mig stresstålig och stark. Jag har haft dålig förståelse över att folk verkligen kan bli sjuka av stress. I vanlig ordning har jag tänkt att "det händer andra - det händer inte mig". Nu har jag fått varningssignaler från kroppen som en reaktion av långvarigt stress och ska försöka vara mer rädd om min egen hälsa. Det är viktigt att lyssna på kroppens signaler och att acceptera att alla är olika och inte jämföra sig med andra.

För ibland när jag känner mig stressad och på bristningsgränsen så tänker jag på dem som förutom allt ovanstående som jag stressas av dessutom har ett helt hus att sköta om, en trädgård som ska visas upp, bilar och så det svåraste av allt: barn med allt vad de innebär. Då skäms jag över att jag reagerar som jag gör som bara har mig själv att ta hand om egentligen. Jag skäms även i andra situationer som i att misslyckas, att inte vara perfekt, bli arg och jag mår aldrig så dåligt som när jag gör folk besvikna och när jag säger nej. Jag avskyr att känna mig svag. Det blir en ond cirkel.

Och det är inte lätt att komma ur den här "duktighetsfällan" tänker jag. Ett litet steg är i alla fall att släppa masken. Att bekänna att idag är det inte så jävla fint. Idag är det inte ok. Nu tar jag en liten time-out. Så det är så jag tänker med det här.

Det sista jag vill är att utstråla något slags "tyck-synd-om-mig". Jag är övertygad om att livet går upp och ner och att man inte kan känna lycka varje dag. Jag vill inte bidra till att folk tror att jag lever i en låtsasvärld där solen alltid skiner och träningskläderna alltid är nytvättade och jag alltid är topp.

Jag är bara människa och just nu mår jag inte så bra. Jag hoppas att jag duger ändå...