tremil

Igår slarvade jag med kvällsmaten efter loppet och åt mest godis. Så idag har jag varit hungrig nästan hela dagen och det var dags att fylla på ordentligt efter träningen. Slängde ihop en god och jätteenkel middag i form av stekt lax, sås på lite mjölk och creme bonjour basilika/vitlök och jasminris. En tomat fick utgöra grönsaksintaget. Allt var nere i magen på två röda...

Åh, har just haft en helt underbar kväll på gymmet!

Spinning, 75 min

Höstschemat har startat och jag har träningskort igen! Livet är underbart! Har känt av min tjejmil i benen idag och var rädd att det skulle bli segt ikväll. Dessutom hade jag lite förkylningssymptom och har nyst massor idag... men tvärtom! Det var grymt härligt att cykla, massa roliga intervaller och jag kände mig stark och jättepeppad!

Roddmaskin, 14 min

Roddmaskinen är riktigt bra träning och jag har tänkt försöka planera in det titt som tätt som alternativ träning. Idag blev det 3 km, vilket är rekord. Jag kände mig jättestark och uthållig och funderar på om maskinen var sönder eller om den aktiva sommaren har gett resultat (dock ej löpningen)?

Styrketräning, 30 min

Ville inte gå hem utan fortsatte köra överkropp. Jättekul, endorfinerna spritter i hela kroppen!

Triceps, kickback 3x15
Bicepscurl, 3x20
Axlar, stång 3x15,13,10
Triceps, cc rep 3x20,15(18-14 kg)
Rygglyft, 3x15,12,11
Mage, sittups vanliga/fällkniv 3x20

Bansträckningen




Min puls


Min puls under loppet

Medel: 180
Max: 197

Jag antar att det är så det ska se ut, på ett ungefär.


Kilometertider


Kilometerdata från Garmin.se

Här kan man ändå ana att det faktiskt var en stigning mellan 6:e och 7:e kilometern. Det resulterade i den långsammaste kilometertiden - precis som det stod i banprofilen på tjejmilen.se.

Sista kilometerna var också jobbig, inte bara för att det var den sista utan för att det faktiskt gick uppför. Dock hindrade det inte mig från att göra den snabbaste tiden då.

Och så ser man spurten, in i mål på 3:48 min/kilometer. Då var det inte bara i mitt huvud som det gick fort...

Uppladdningen började redan i lördags när jag och Elin tog våra packade väskor och startbevis och åkte till Stockholm. Vi hade en kanonhärlig dag med shopping, mycket skratt och en helt underbar biokväll. Vi fick bo som prinsessor hos söta Ylva som utgjorde den tredje deltagaren i vår kvartett som skulle ställa upp i Tjejmilen.

Imorse laddade jag med gröt och försökte just känna mig laddad men det var snarare ångestladdat, jag ville inte springa...

Vi mellanlandade och hämtade upp vår fjärde medlem i vår tjejmilskvartett och gick på toaletten för femtielfte gången innan vi anlände till Gärdet och start/mål-området.





Vi startade alla i olika startled och delade på oss efter att fått varsin spark i baken. Det var långa oroliga minuter när jag stod i startfållan och strechade och försökte värma upp med hjälp av SATS-människorna som stod på podier och körde aerobics. "Varför gör jag det här?", malade på i mitt huvud. Extra jobbigt blev det när det visade sig att jag (och massa andra tjejer också) stod i fel startled och det visade sig att c:a 2000-3000 stod framför istället för att jag stod längst fram som jag trodde... Slapp alltså inte trängseln utan det var ren och skär gång när vi gick ut under startportalen. Tog det lugnt i början och ville inte ödsla onödlig energi på att zick-zacka för mycket.

Min taktik (eh, tanke kanske är ett mer passade ord) var att försöka hålla en hastighet på c:a 9,5-9,8 km/h de första 5-6 kilometrarna och sedan öka lite om det kändes ok. Men jag låg kring 9,8-9,9 km/h i snitt hela loppet och det kändes jättebra. Hade en liten dipp vid fem kilometer och tyckte att det kändes långt att springa i ytterligare 30 minuter. Backen som skulle komma vid 6,5 km och som jag förberett mig mentalt på dök aldrig upp. Det fanns däremot brantare "backar" både innan och efter.

Totalt sett så gick tiden rätt fort trots allt. Det var väldigt vackert att springa längs med Djurgården och vattnet. När det var c:a två kilometer kvar och man kunde se bron och förstod att vi var på väg tillbaka var det dags att öka lite. Det märktes att de flesta började trycka på lite mer. Dessutom stod det mycket folk längs sidorna och hejade på. Härlig stämning och vädret var strålande.

Det var en skön känsla att öka takten och löpsteget (om jag får säga så) kändes bra, lite av känslan att flyga fram. Så började lutningen uppför efter bron och jag sneglade på klockan och förstod att jag behövde öka ännu lite mer för att inte tappa alltför många sekunder/minutrar. Det kändes i benen men det var så härligt att bli framhejad av all publik och känslan av att få springa om och trots allt känna sig stark övervann allt annat... Jag började känna ett lätt illamående och fokuserade på andningen som kändes tung. Gåshud spred sig från nacken och ner över armarna och jag hann tänka att det var den här känslan jag ville komma åt. Jag vill ta ut mig!

Jag sprang så fort som jag bara kunde den sista sträckan in i mål och visade upp mitt hårdaste fighting-face när jag spurtade om de sista på upploppet... Slog av klockan som visade på 1:00:17! (Officiell tid 60:15)



Mycket nöjd med att komma in på blanka timmen utifrån mina förutsättningar. En riktigt skön känsla i kroppen efter att ha tagit ut mig och klarat bedriften, som handlar om mycket mer än att bara springa... (Självklart har jag redan tänkt tanken att jag hade kunnat sprungit några sekunder snabbare och kommit under timmen, den magiska gränsen. Men jag är nöjd som det är och tänker fortsätta vara det...)

TACK för alla lyckönskningar och varma hälsningar! Det betyder mer än ni kan ana!

 

Vi är i mål! Hela vår kvartett klarade av tjejmilens 10 kilometer. Jag var mest långsam av oss men lika glad ändå. Nu sitter jag på tåget hem och om datorn vill starta ikväll så kommer det en längre redogörelse senare.

 

Kolhydratuppladdning med pasta och köttfärssås!

 

Elin o Ylva är mitt sällskap i Stockholm och vi har hämtat ut nummerlapparna till morgondagens lopp! Spännande!

Ny smak på frukostgröten imorse. Äpple och kanel. Inte något jag kommer att fortsätta med. Men man måste ju prova för att veta.

Förresten äter jag gröt på fiberberikade havregryn nu, man vänjer sig!

Löpning, 38 min

Idag släpade jag med mig en väska med träningskläder till jobbet i Linköping. Klämde in mina planerade intervaller mellan jobbet och middagsdate.

Uppvärming, 9 min - 1,5 km
Intervaller, 24 min - 3,45 km
Körde 8 st 400 m-intervaller med 50 sek ståvila. Hade tänkt försöka springa runt 11,0 km/h men det gick över förväntan.
11 km/h / 11,4 / 11,6 / 11,3 / 11,2 / 11,4 / 11,3 / 11,0
Spurt 5 min - 1 km
Nedvarvning, 8 min - gång 0,8 km

En rolig grej med träning, förutom att svettas, kämpa och allt det där andra, är att det genererar så mycket siffror man kan leka med.

Inför söndagens lopp har jag spekulerat i min kapacitet och hur fort jag måste springa för att få olika sluttider. Mitt första mål om 60 minuter har jag redan gett upp. Mirakel måste ske för att det ska gå.

Däremot är mer rimliga scenarion:
c:a 8,5 km/h - 71 min
c:a 8,8 km/h - 69 min
c:a 9,0 km/h - 66 min
c:a 9,5 km/h - 64 min
c:a 9,8 km/h - 62 min

Åh, det låter så långsamt men det är tio långa kilometer som ska avverkas. Jag vill verkligen komma under 65 minuter eller gärna så nära 60 minuter som möjligt... När det är tävling så är trängseln och osäkerheten på banans sträckning ett minus men pluset är att jag förmodligen blir sporrad av alla andra och kan pressa mig själv lite mer.

Jag ska se om jag kan ställa in min klocka så att den kan hjälpa mig att hålla farten och så ska jag ladda min ipod med mycket bra musik som underlättar!

Gång/Löpning 1 tim 8 min

8,3 km. Det är extra härligt att planera och få till en träning trots andra saker på agendan. Kvällens möte inleddes med en rask promenad och efteråt stack jag direkt ut i spåret eftersom jag redan var ombytt. Lugnt tempo tillsammans med Jessica och lite gång och prat i mitten. Sprang lite fortare hem, skönt.

Löpband, 10 min

Uppvärmning.

Styrketräning, 30 min

Klockan var redan efter nio men jag fick ett ryck efter kvällens glädjande fotboll och insåg att jag nu har gymkort! Hann in och fokuserade på överkroppen eftersom benen känns tunga och trötta efter gårdagens långtur.

Biceps, triceps, rygg. Jättekul!


Inte min typ av måndag...

Löpning, 1 tim 43 min.

15,3 km. Otippad tur efter helgens bravader. Tänkte mest komma ut och kämpa med mina vanliga fem kilometer. Men jag lät det gå långsamt och tänkte att jag springer väl lite längre istället då. Det bara gick av sig själv och jag kom ända ut till Lindö och det blev både mörkt och kallt innan jag vände och sprang samma tur tillbaka. Ökade sista två kilometrarna och det kändes som att jag kom in i en skön löptakt och stil. Stannade inte en endaste gång och hade kunnat fortsätta ett tag till. Kul med längdrekord och att inte flåsa igenom en hel runda...

Styrketräning, 5 min

Lekte lite med några vikter på hotellet. Hann iaf nöta triceps några minuter - min dagliga dos.


Nöjd med 15 kilometer


Fina gymmet på hotellet

 Kollade in Midnattsloppet från första parkett på Avenyn. Vilken känsla att se alla kämpande snabba duktiga löpare och vad overkligt att jag ska springa själv nästa vecka. En mil känns långt nu.

 

Klockan är inte ens 14 o jag har kommit upp i maxpuls många gånger redan! Den här dagen spenderas på Liseberg i Göteborg.

 

Äntligen!

Nu ska jag kunna få till regelbunden och varierande träning, som vanligt igen! Längtar efter Body Pump, Combat, löpbandet och crosstrainern.

World Class, here I come!


Nytt årskort!

"Löpning", 1 tim 15 min

11 km. Tappade räkningen hur många gånger jag stannade och gick en bit. Usch vad tråkigt det är att rapportera av dåliga tråkiga pass. Men det går så tungt att springa och jag blir bara mer och mer orolig över att jag ska springa en mil på tid om en vecka. Jag har till och med betalt extra för att få tiden registrerad! Smart...

Jag börjar få sådana smitar-tankar, stoppa huvudet i sanden, inte springa...

Styrketräning, 10 min

Blandade gummibandsövningar, triceps och biceps

Härliga mumsiga grillspett

Här grillas det för fullt! Underbart, det bästa jag vet! Solen skiner och det är en underbar sommarkväll!

 

Promenad, 1 tim 30 min

Det blev lugn motion med trevligt sällskap, en varm härlig sensommarkväll.

(nu ska jag förbereda mig på att det inte blir någon träning alls idag pga jobbaktiviteter hela kvällen)

Löpning, 61 min.

9,1 km. Ny dag, nytt försök. Fick sällskap av Jessika som höll ett lugnt och bra tempo. Nu kändes det som om jag kunde springa hur långt som helst. Vad det svänger och vad fin gränsen är mellan outhärdligt och skönt.

Två varv runt Strömmen med spurt uppför trappan. Förlängde varvet med en extra runda för att få till 60 minuter träning.

Styrketräning, 7 min

Stakövningar, triceps

Mycket smarrigt!


Lax, färskpotatis, ägg, rödbetor, melon, minimajs, sockerätor m.m.

...inför Tjejmilen krymper för var dag som går.

Jag inser att det var väldigt knappt med tid mellan semestern och loppet och någon löpträning att skryta om har det inte blivit under sommaren. Man blir lurad av att man är aktiv på andra sätt - men för att bli bra på löpning behöver jag träna löpning. 

Som tur är var Tjejmilen redan från början bara tänkt som ett genrep inför Lidingö Tjejlopp men det är inte roligt att känna att fem kilometer är en plåga mindre än två veckor till mitt första mil-lopp. Jag hade ju kommit över den tröskeln i våras. Men... man kan inte leva på gamla meriter.

Fakta är att jag bara har sprungit milen åtta gånger, någonsin, i hela mitt liv. Visserligen är det likställt med det senaste halvåret men ändå. Och jag har aldrig sprungit mer än 10,5 km.

Nu ska jag inte muttra mer utan tänka om, tänka positivt. Jag gör så gott jag kan på den här korta tiden och se vad det kan ge. Sedan ska jag hålla i löpningen fram till Lidingö-loppet och förhoppningsvis var lite piggare, snabbare och i bättre form då.

(Jag AVSKYR) Löpning, 36 min

6,1 km. Idag var det inget roligt att springa. Men jag gjorde det.

Jag kände mig omotiverad och hade ingen lust att träna alls. Det var väldigt lockande att stanna hemma och äta, fika och äta men... därför är jag lite extra stolt att jag tog mig ut. Men det var otroligt segt. (Hade kunnat använde en hel del svordomar här men jag låter bli)

Styrketräning, 10 min

Stakövningar! Triceps, biceps och rygg/rodd med gummiband hemma.

Det börjar bli höst i luften och jag drömde om en mysig söndagkväll med te och fika i soffan efter att ha suttit ute och blivit lite frusen. 

Så ikväll har jag bakat ett fantastiskt gott matbröd fullproppat med lite nytigare mjölsorter, linfrön, solrosfrön, russin och valnötter. Tack Linda för receptet!

Löpning/Gång, 70 min

9,5 km. Ibland handlar det bara om att komma ut och få upp pulsen. Idag varvade jag jogging med gång och det kändes lagomt och ändå skönt att komma ut.


Nya snabba tights hjälpte inte riktigt...

Igår kväll blev det kräftskiva i miniskala men lika god för det. En del rödvin blev det också men jag har däremot inte ätit godis sedan i tisdags.


Kräftor, aioli och västerbottenostpaj med kantareller


Trevliga värdparet med obligatoriska hattarna

Bjöd brorsan på middag: Rödbetor ugnsgratinerade med chèvre och pinjenötter, rostbiff, ruccola med creme balsamico.

Som jag skrivit tidigare så är jag nybörjare på gröt. Idag så har jag för första gången testat fiberberikade havregryn. Det funkade - men var spontant inte riktigt lika gott som de vanliga grynen. Tror att jag kör 50/50 vanliga och dessa framöver ett tag.



Jag har även hittat till www.havregryn.se och där kan man läsa allt om havregryn och bland annat få tips om olika grötrecept.

Gjorde äntligen slag i saken och köpte rödbetor som jag tänkt så länge.




Häftig färg!

...kunde inte låta bli när tillfälle bjöds. Det fick bli sushi till lunch i fredags. Således lax hela veckan lång!


Bland det godaste!

Igår haglade det rejält i Linköping och det bildades snödrivor som låg kvar efter jobbet igår och t.o.m. imorse på väg till jobbet. Blev ännu mer sugen på vinter och skidåkning nu!

 
Inte mycket till bildkvalitet - men det är SNÖ!

Löpning, 51 min

C:a 7,5 km. (Satt först och spände hela kroppen i tandläkarstolen i drygt en timme, statisk muskelträning?) Sen begav jag mig ut på en lugn lugn runda med ljudbok i öronen bara för att förlänga löptiden från de senaste 30 minuterna. Kändes rätt bra även om det gick sakta.


Svettas som en tok

Spinning, 45 min

Tjoho, tillbaka i ett gym! Vilken härlig känsla! Fick sällskap av gulliga Elin som alltid piggar upp stämningen och det var lite spännande att köra på nya cyklar och ny instruktör. Svettigt och jobbigt var det i alla fall.

Core, 30 min

Första gången på Core någonsin, tror jag. Mycket styrkeövningar för mage och även smidighetsövningar. Kändes bra.

Löpning 15 min

Testade löpbandet och sprang 10 min på 11,0-11,5 km/h och sedan 5 min på 8,5-9 km/h. Måste spara lite krafter till imorgon då jag har löpning på mitt tänkta schema.

Löpning, 32 min.

5,3 km. Tillbaka i vardagen - och det känns nästan lungt och skönt efter en otroligt aktiv semester. Idag planerade jag in en liten runda för att mjukstarta löpningen. Jag har tre veckor på mig till Tjejmilen och det känns lite knappt men jag ska åtminstone inte göra bort mig och köra för hårt direkt utan succesivt öka och vänja kroppen. Som mål har jag att försöka löpa tre gånger i veckan och att innan loppet ha sprungit en långdistans som för mig skulle innebära mer än 10 km - lämpligen 12 km kanske?

Idag blev det lite improviserade intervaller eftersom jag hade svårt att hålla en jämn fart och tyckte det var kul att trycka på lite. Gick ett par avsnitt också och var tvungen att stanna för rödljus vid ett par tillfällen. Kändes rätt roligt trots allt.

Cykling, 3 tim 20 min.

87 km.

Sista etappen och dags för final i Ride of Hope.


Jag och Lina poserar innan det är dags för avfärd


Gänget som cyklade hela sträckan, 125 mil - crazy!

Det var ett stort och förväntansfullt gäng som väntade på starten utanför ICA Maxi i Uppsala. Eftersom Malin och Anna åkt hem kvällen innan så var det bara jag och Lina kvar. Vi beslöt oss för att köra i en mellangrupp och startade näst först. Det tog inte lång tid innan första uppförsbacken kom och det kändes direkt att benen var lite sega från två dagars cykling. Klungan saktade inte ner och det var lite tufft att hänga på. I nästa backe tappade vi några meter och fick kämpa för att ta oss ikapp. Nu var pulsen uppe rejält och det var bara att trycka på pedalerna så gott det gick.


Vid depån i Märsta där vi samlade ihop oss för att köra de sista milen

Efter Märsta skulle det tydligen vara "slut på backarna" men det var nog glädjetänk från andra deltagare. Jag och Lina höll ihop och kämpade och peppade varandra. Vi drog lite om vart annat men för mig var hon ett stort stöd, en skön trygghet och en rejäl morot att inte tappa greppet. När backe efter backe dök upp varvade vi det med ett par svordomar (från mig) och härliga ironiska glädjeskrik: "Jippie, en backe!" "Äntligen!" Det var även en tröst att höra att även andra cyklister var lite trötta på höjdökningarna.

I vår klunga var det i stort sett bara killar/män och så 5-6 tjejer i svansen som slet för att hålla ihop klungan. Det finns alltid krafter kvar tänkte jag och växlade ner och tvingade benen att trampa trots mjölksyra. Jag och Lina kan stolta säga att vi inte tog emot någon knuff eller hjälpande hand utan helt på egna benmuskler och järnvilja tog oss uppför varenda backe och genom varenda kurva och rondell. Riktigt härlig känsla att få ge det sista!


Underbara Lina

Vi stannade vid Gärdet och vid Karolinska för att hämta upp två cancerdrabbade barn som sedan eskorterade hela den totala massan av cyklister, en klunga på drygt 200 personer. Vi cyklade igenom Stockholms innerstad och stannade upp trafiken och drog till oss massa blickar. Vi tog oss ändå fram till Gröna Lund där finalen väntade. Artisterna Denise Lopez, Anna Book och Adele uppträdde på scenen. Och så slutligen överlämnades en check om drygt 300 000 kr som Ride of Hope samlat in, till Barncancerfondens ordförande. Väldigt rörande!


På scenen på Gräna Lund

Jag är så nöjd med hela helgen och arrangemanget och allra mest med att få umgås med Lina, Malin och Anna. Tänk vad bloggandet kan ge för fördelar! Helt fantastiskt!!!

Cykling, 3 tim 57 min.

104 km. Fick börja med att medicinera mot migrän det första jag gjorde på morgonen och det var en vissen Annika vid frukosten. Men jag ville inte ge upp innan jag försökt och strax efter att vi hade hoppat upp på sadlarna och börjat trampa så kände jag mig hur bra som helst!

Vi tänkte köra med långsamma gruppen men eftersom det tillkommit några cyklister som inte riktigt höll samma tempo som dagen innan märkte vi nog alla tjejer att det gick lite för långsamt för att det skulle vara roligt och utmanande. Efter att jag cyklat bredvid en Västeråsare som antydde att även han ville cykla fortare så kollade vi med vår gruppledare om det var ok att vi stack i förväg, vilket det var. Västeråsaren fick eld i baken och tjöt iväg som ett skott, jag ropade till tjejerna att hänga på och så bara svischade vi iväg. Vilken känsla! Att känna flytet i tramptagen och trycket i benen och pulsen som går upp men hjärtat trivs och jobbar hårdare och hårdare. Landskapet som far förbi, soliga vackra Sverige, kossor som sover i skuggan, rödvita små stugor och små vattendrag och stora gröna lägdor och dofterna som förhöjer hela intrycket. Just i den stunden kände mig härligt okrossbar, snabbast i världen och fri som en fågel...

Vi fortsatte hålla i ett riktigt bra tempo och så turades vi om att dra, växelvis ett och två led och det kändes så proffsigt och härligt. Det är en mäktigt känsla att dra en grupp framåt och att själv ha fri sikt framåt och att själv inte behöva stirra in i hjulet framför som vid klungkörning.

Efter en stund hade vi kommit ikapp en av mellangrupperna och vi hängde på dem och då var det skönt att ligga bak i en klunga igen och få "vila" lite. Tack tjejer, för den underbara känslan av att cykla med er! Riktigt samspelta och jämna kändes vi tycker jag.

Vi kom i mål i Uppsala och åkte sedan i gemensam trupp upp till Ride of Hope Grand Prix, en cykeltävling där vi fick passa på att visa upp oss och ta emot folkets jubel.


Uppsamlingen vid Akademiska sjukhuset


Akademiska var det ja...


Fyller på med energ i form av festis, bullar och bananer


Brorsan tittade förbi när vi befann oss i Uppsala, kul!


Middagen på Marcos i Uppsala och Lina och jag


Hoppe, Ride of Hopes maskot, cyklade hela vägen från Lund till Stockholm

Cykling, 5 tim 19 min

134 km. 

Förberedelserna startade redan på torsdag kväll när jag fick besök av Lina från Gävle som kom direkt från Luleå med tåget. Jag mötte henne och hennes kärlek(cykeln) på stationen och efter lite kvällsmat på Durkslaget så gick vi igenom våra packningar och laddade med sportdryck.

 
Fina Lina och middagen: flädermarinerad kycklingfilé med valnötter, babyspenat och balsamicosky

På fredag morgon blev vi upphämtade av Ride of Hope-gruppen (specialservice) med packning och cyklar och drog upp till Katrineholm. I Katrineholm väntade Malin och Anna och det var roligt att träffas allihopa och känna att det var dags.


Malin och Anna i sina fina RoH-tröjor

Tyvärr var jag inte på topp eftersom min migrän spökade och hela helgen har jag knaprat piller för att orka med både den fysiska ansträngningen och den sociala biten. Under fredagen hade jag molande huvudvärk under hela loppet och det var bara full fokus på att peppa mig själv att fortsätta. I efterhand känns det lite dumdristigt eftersom de andra två dagarna blev så mycket bättre och roligare när huvudvärken släppt. Jag hoppas verkligen att jag inte drog ner stämningen allför mycket för de övriga under den här tiden. Det är hemskt att vilja så mycket men kroppen säger ifrån.

Fredagen innebar nytt längdrekord för mig eftersom jag som längst innan cyklat 10 mil under tjejvättern och denna etapp var 134 km. Jag kände direkt, trots huvudvärken, att det är så mycket roligare att cykla i klunga och att kunna pusha varandra och dessutom kunna dra nytta av de personer som drar.

Vi cyklade första delen i en stor klunga om c:a 30-35 personer och det var lite olika uppfattning om hur fort vi skulle köra. Efter två depåer så delade vi upp gruppen i två och lät de snabbaste sticka iväg. Jag hade ingen extra ork och höll mig långt bak och var mycket nöjd med att få ett snitt runt 25 km/h ändå i "långsamma gruppen", visserligen medvind.

Strax före klockan fyra var vi framme i Västerås, ICA Maxi och värmen var total när vi stod stilla. Vi har trots allt fartvinden som svalkar något när vi cyklar. Det blev ett snabbt intag av milkshake och en kycklingburgare för att inte hamna i koma direkt innan vi trampade ytterligare några kilometer till Scandic hotell där vi skulle bo.

Under samtliga dagar har vi haft strålande sol och värmebölja. Vi har kämpat med att dricka stora mängder vätska och balansera det med den begränsade möjligheten till toaletter. Dessutom känns det som att jag ätit konstant: banan, vetebulle, festis och russin&nöt-blandning. Livrädd för att energin ska ta slut men det har fungerat riktigt bra!

Sammanfattningsvis en kämpig dag där fokus låg på att bara överleva huvudet och värmen men riktigt skön känsla att klara det och himla kul att cykla med tjejerna!

Vandring, 9 tim.

12 km och c:a 1 500 höjdmeter. Den här dagen var på förhand vigd för en topptur till Kebnekaises sydtopp, Sveriges högsta punkt. Men om turen verkligen skulle bli av berodde på många punkter. Väderförhållandena var tvungna att vara idealiska och du själv måste vara på topp för att orka och klara av dagens utmaningar.

Vädret visade sig bli perfekt och mina fötter mådde tipp topp. Min enda oro var att övervinna eller ge efter för min höjdrädsla. För att ta sig upp den på den östra leden måste man dels vandra över en glaciär och dels klara av lättare klättring. Eftersom jag råkat ut för svindel tidigare och känt hur benen viker sig och varit med om den fruktansvärda känslan när kroppen inte lyder så var jag livrädd att jag skulle råka ut för något dylikt under turen.

Kvällen innan försökte jag jobba med mig själv, mitt psyke och peppade mig själv med alla härliga saker som jag klarat av under året som gått. Jag försökte plocka fram smarta tips som jag läst i "Bli en vinnare" och tänka mer KBT och på hur jag skulle lyckas - inte misslyckas.

På morgonen var jag nervös och stressad över att fixa packningen och matsäck på 45 minuter när matsalen var underbemannad och vi inte fick varmt vatten till termosarna, brödet, äggen och när jag halkade i trappen som ledde till vårt sovrum och dunsade nerför 5-6 trappsteg så var gråten nära.

När vi väl började vandringen uppför, som guiderna beskrivit noga med kraftig stigning och högt tempo så släppte en del av nervositeten. Jag klarade det ju, relativt enkelt. Svetten rann när solen stekte oss på våra röda matchande ryggsäckar men benen var pigga och det kändes enbart roligt att faktiskt göra det jag gjorde. Vi gick i flera timmar, uppför uppför, med en stav som stöd och den avlastade en stor del. Endast korta stopp, fem minuters vattenpåfyllning. Vi var tvungna att gå effektivt för att krafterna skulle räcka hela dagen.

Det var en tuff dag utifrån den psykiska anspänningen och det var smart att guiderna hade försökt förbereda oss på att toppen bara var ett delmål. Vi var tvungna att ta oss ner också.

Det här var första dagen som jag upplevde att jag blev trött, det inträffade när vi hade drygt en timmes vandring nedför kvar och det var riktigt jobbigt att gå fort utför över stora blanka stenar och försöka hålla koll på var man satte fötterna och spänna hela den utmattade kroppen.

Sammanfattningsvis så är jag jättestolt och nöjd över att jag lyckades bestiga Sveriges högsta punkt men det var inte själva toppen som var fantastisk utan hela upplevelsen.


Vandring över Björlings glaciär


Vandring över morän


En av sprickorna i glaciären


På väg uppför glaciären sista biten


Toppen är nära...

På toppen fick man gå upp fyra åt gången

 

Just nu är jag ute och cyklar med tre bloggtjejer, Lina, Anna och Malin. Det är 29 grader i skuggan o vi har nu avverkat 10 mil o om 3 mil är vi framme i Västerås. Vi cyklar med Ride of Hope som är till förmån för Barncancerfonden. Håll tummarna för oss!

 

Vandring, 6 tim.

23 km. Ett långt pass med varierande vandring, mycket sten, en del höjdstigning och vandring i dalgång längs med vattnet, som avverkades på sju och en halv timme med "snabba gruppen".

Vädret i fjällen växlar fort och vi hade under hela veckan fantastisk tur med vädret. På dagarna hade vi skönt vandringsväder och dessutom ofta sol när vi stannade för lunch. Två kvällar regnade det när vi satt i tryggt och torrt förvar i stugorna så det gjorde ingenting.


Vacker utsikt från leden


Fjällvy


På väg


Över ett litet vad


Hängbroar var relativt vanligt


Fikapaus nära målet, skön känsla


Kebnekaise fjällstation i sikte


Kvällens tre-rätters-meny och den lilla portionen som knappast mättade våra vandringsmagar


På kvällen genomgång inför morgondagens utflykt till Kebnekaises sydtopp

Vandring, 6 tim.

25 km. Packning c:a 14 kg.

Veckans längsta och tuffaste dagsetapp där vi gick över Tjäktkapasset och passerade Singistugorna vid 13 km för att komma till Sälka efter totalt 25 km. På grund av att några fått besvär med skoskav, hälsenor och andra krämpor så började vi stegvis dela in oss i två grupper och min grupp gick något fortare och det var riktigt kul att få trycka på.

Jag började känna mig trygg i att orka, i att lyfta blicken och se annat än stenarna där vi satte fötterna. Känslan av att gå först och kunna se ut över hela det fantastiska landskapet var enorm! Jag mådde riktigt riktigt bra och uppskattade den här dagen massor!


Vandringsvy


Viktigt med fikapauser


Jag framför en typisk U-dal


På väg upp till vindskyddet uppe på Tjätkapasset


På väg ner igen...


Framme vid stugorna

Bra med skyltar så man kan hålla reda på var man är

Vandring, 3 tim 30 min.

8 km. Toppbestigning av närliggande fjäll, Alisbouldda 1285 m.

Lättare packning, c:a 6-7 kg. Kraftig stigning men i ett ok tempo så kändes det bra även när svetten lackade.


Utsikten från vår vandring, Alesjaures gröna vatten


Gänget på väg upp


Fikapaus, varma koppen och knäckebröd


Stora stenar att klättra uppför


På toppen, tjoho!


Värförtjänt bastu på kvällen


...och ett snabbt dopp i jokken

Vandring, 7 tim.

23 km. Solen sken och värmde rejält redan klockan åtta när vi gick ifrån stugorna för dagsetapp nummer två. Vi lämnade kungsleden och gick en extra sväng förbi en kalvmärkningsplats och fick känna på lite höjdökning över ett bergspass.

Vi såg målet i form av stugorna på flera kilomters avstånd men det tog timmar att komma fram. Vi avverkade veckans första vad och jag började uppskattade mina fantastiska kängor mer och mer.


Solen skiner på morgonkvisten


Vattenpåfyllning i fjällbäck


Autobahn i fjällen


Vacker fjällvy


På tur

Jag lever, är "hemma" i civilisationen och är en stolt bestigare av Sveriges högsta topp!