LÖPARTANKAR
Det är jäkligt surt och jag känner mig ganska tom när jag tänker på det. Liksom förnekar det för mig själv.
Men å andra sidan så är jag jätteglad att jag kämpat hela hösten och vintern och börjat tycka att det här med att springa är kul. Det är en riktigt stor vinst i sig.
Det viktigaste för mig nu är att bli frisk i benet och fortsätta utmana mig på den dagliga träningen, intervaller och långpass. Hela året är fyllt av tävlingar och när jag känner mig i form så ska jag anmäla mig till lämpligt lopp... Ett marathon ska jag klara av någon gång också. Det bara är så.
Efter att ha resonerat med bra vänner så inser jag att det bara är dumt att riskera några värre skador eller ännu mer långdragna problem genom att utsätta kroppen för 42 kilometer om jag inte tränat kroppen för det. Dessutom är ju mer än halva tjusningen med ett lopp själva förberedelsena och känslan av att ha gjort allt man kan innan.
...ingen start i år. Tror jag.
Så klokt, så sant. Visst är det vägen dit som är det viktiga. Blir man fråntagen "vägen dit" är ju inte själva loppet lika värdefullt heller. Man ska inte bara plåga sig igenom. Det finns andra marathon! Månkarbo utanför Uppsala i slutet på augusti, Göteborg 8 oktober osv osv. Kram på dig! Och jag är övertygad du kommer fortsätta utmana dig själv och slå dig själv med häpnad i en massa roliga lopp framöver.
Synd men den går ju varje år så du hinner. En annan mara är axa fjällmarathon som ja ska starta för 3e gången i år. I början av augusti går den i åre o är iofs jobbig men vilken skön naturupplevelse den är. Ta hand om dig nu.
Åh så tråkigt, men smart. Det kommer andra maror. :)
Åh, vad trist att det blev så. Men du resonerar klokt, det är inte värt att dra på sig något mer långvarigt eller fler skador bara för att få springa i Sthlm. Det finns ju andra lopp, som du skriver.
Se till att bli frisk i benet och ha nu en trevlig helg i Sthlm.
Tjena tjejen!
Hittade din blogg via BBC som jag också va på :)
Började läsa om din skada och den låter väldigt lik min.
Jag trodde från början att det var benhinnan, men det visade sig att det varit en överansträngd soleus (djupa vadmuskeln). Har kört rehab sen oktober, genom två olika naprapater - och nu börjar det ge effekt.
Är du intresserad kan jag maila dig, eller så kan du läsa här [http://michaelacarpelan.blogg.se/2011/january/utkast-jan-19-2011.html] och här [http://michaelacarpelan.blogg.se/2011/february/utkast-feb-13-2011.html]
Det är skitsegt med skador, men det jag lärt mig är att dom ska tas på allvar. Och ta hjälp av professionella personer om du har möjlighet.
Ha det bra!
