tremil

Löpband, 30 min

5,1 km

Mina föräldrar är i stan och det är fredagkväll så det fick bli ett kort träningspass med fokus på det positiva i att någon träning alls blev av. Löpning dessutom. Och lite intervaller. Jag är nöjd.

Körde 10 min, sedan 5 x 1 min-intervaller och däremellan 5 x 1 min-joggvila, sist 10 min jogg. Det var jobbigt men jag hade ett snällt löpband som tillät mig att springa intervallerna på 12,5-13,0 km/h utan att kräkas. Jag tror att löpbandet ljög lite men jag är glad ändå. Rejält svettig och trött innan det var över.

Löpning är ändå löpning.

Tillbaka i realtid.

Igår hade jag och Elin kommit överens om att köra järnet ur varandra och vi drog ut i Vrinneviskogen. Värmde upp med löpning och körde sedan så tufft vi kunde med hjälp av alla övningar vi kunde komma på.

Lite extra grymma kände vi oss när det regnade och vi låg i gräset och kämpade.

Det blev improviserad och riktigt bra. Armarna skakade så på slutet att vi knappt kunde fota bloggbilder.

Hoppas verkligen på en fortsättning av detta, grymt kul och skönt att vara utomhus trots myggen.


Uppvärmning: Löpning c:a 12 min.

Styrkeövningar:

Situps med klapp 20 rep och rush x 3,
upphopp och armhävningar, 10 rep x 3,
plankan,
liggande bröstlyft med kompis,
hopp med slag på fötter,
mountain climbing,
höga knän,
knäböj med kompis på ryggen 15-20 x 3.
Jogg 1 km.

Backintervaller:

8 st om c:a 15 sek.
Prom/nedvarvning.

Styrkeövningar på utegym:

Frivändningar med stora stången.
Dips mot bänk.
3 chins med hjälp,
5 pull-ups med hjälp.
Bicepscurl med lilla stången, 15 rep.



Blöta och trötta!



Starka Elin - looking good!

Vandring, 2 tim effektiv tid

4 km

Den sista dagen var något begränsad av att vi skulle hinna med båten på eftermiddagen för att åka hem. Allt skulle packas ner (visserligen packas allt varje dag ändå) och vi hade hört att det var oväder på ingång.

Mörka moln rörde sig på himlen men vi drog iväg på en tur med de små ryggsäckarna på igen. Jag kände mig omotiverad för det kändes som att vi redan var klara. Vi hade kommit till vårt slutmål och vi var på väg hem och det kändes sorgligt.

Lite ledsen över att vi inte hade kunnat gå precis som vi planerat och att den här dagen där vi planerat att försöka ta oss upp på Akka inte hade mottagits på det sätt vi hoppats. Det visade sig vara en rejäl toppbestigning och om man mot förmodan tog sig upp för hela stigningen upp till sista branten så var det omöjligt att ta sig förbi ett hak invid toppen utan att sitta grensle över bergkammen och liksom hoppa fram och uppåt. Det var tydligen både farligt och väldigt jobbigt och förmodligen ingenting för någon med höjdskräck heller. Så vi höll oss på marken den här dagen också.

Vi gick längs stranden, tittade på helt färska älgspår och spillning (de fanns visserligen överallt) och spanade på Akka som tornade upp sig precis framför oss. Ett fint renhorn fick följa med hem och bli en fin souvenir från vår första fjällvandring tillsammans.

En lunchpaus hann vi precis ta innan det kom lite regnstänk och vi tog oss tillbaka till stugan, packade ihop och begav oss ner till vattnet och båtplatsen. Precis där nere hade en samekvinna en servering så vi slukade varsin efterlängtad glödkaka (gáhkko) innan avfärd.

Jag är så nöjd med hela upplevelsen. Men har en längtan till nästa tur i fjällen... vill ha mer.



Sista frukosten...


Många broar har vi korsat


Turkost vatten


Lunchstopp


En vy


Glödbröd - gáhkko

Vandring, 4 tim 30 min effektiv tid

14 km.

Solen sken när vi vaknade och gjorde oss sällskap när vi efter frukost gjorde oss klara för avfärd.

Bara en liten bit bort från stugan kom vi fram till treparksmötet. Alltså Padjelanta (där vi kom ifrån), Sarek och Stora Sjöfallets nationalpark gränsar till varandra. Precis där rann två bäckar ihop och de hade olika färg beroende på att den ena bestod av smältvatten. En var grågrumlig och den andra hade klarare blåare färg. (Kolla bilden)

Leden ändrade lite terräng och det var mer skog som omgärdade oss. Stundtals hade vi knappt någon utsikt alls förutom den närmaste naturen. Här gick vi större delen av sträckan tysta och kom in i en riktigt bra lunk och bra tempo och känslan var nästintill meditativ. Lite av syftet av vandringen, om jag får tycka till.

Det var härligt att komma ut och upp på en platå och se vattnet nere i dalen. Alldeles turkost och glittrande. bara en bro för att komma över och sen var det nära. Sista två kilometern var det stenigt och lite jobbigare att gå igen. Men dessto vackrare att komma fram genom skogen och se stugan som låg öppet och med utsikt över sjön (som nästan är helt uttorkad).

Fika och middag och en härlig dusch(!) runt knuten på stugan med hjälp av en vattenslang. Vi fuskade lite och kompletterade med varmt vatten i kastruller men känslan av att tvätta sig i ute är oslagbar, naturligt helt enkelt.

Sen så gjorde vi upp en brasa (lite annorlunda när det var ljust hela natten) och blev inrökta igen - och satt och njöt av hur underbart vi hade det.



Variation på frukosten


Treparksmötet


Härligt vatten!

Kollar färgerna från de olika bäckarna!


Drickbart vatten i jokken


Uttala detta snabbt, fem gånger i rad...


Härlig vy från leden


Akka-massivet kommer närmare. Eller är det vi som kommer närmare?


Mer Bullens.


Brasmys


Akkastugan i kvällssolen


Utsikten från vårt köksfönster

Vandring, 5 tim effektiv tid

20 km.

Jag vågade knappt känna efter hur dagsformen var när jag vaknade för jag ville så gärna och hade på något vis redan bestämt att vi skulle gå idag. Dock blev det direkt till Kisuris istället för en extra tur till Låddejåkka.

Dagens vandring gick lätt på grund av många olika faktorer. Vi började bli vana, benen kändes starka och pigga, solen var framme och gjorde oss glada i sinnet. Det var dessutom relativt flack väg att gå och vi fick upp farten ordentligt och kunde nästan inte tro våra ögon när broarna dök upp, långt tidigare än väntat. Kan det verkligen vara dem, då har vi redan gått hälften. Vi njöt av dagens fika- och lunchpauser och unnade oss att ligga i solen en extra stund. 

Den sista sträckan kom vi upp igenom en visserligen låg och gles men ändå en björkskog. Det kändes som att vi var på väg ut från fjällmarkerna. Vi anande stugan mellan träden innan den försvann och vi fick gå ner i en djup avgrund innan vi kunde ta oss upp för en relativt brant men kort stigning och pusta ut. 

Kisuris-stugan ägs av en same-förening och det var första gången vi sov utanför STF's regi. Denna stuga var väldigt fräsch och hade alla fasciliteter som vi var vana vid. När vi hittade lä bakom stugan firade vi med en kåsa (så klart) rödvin, ölkorv och renchips. Skönt att få vila ut, läsa bok och bara vara. Vi fick avnjuta bullens korv med makaroner denna dagen.

En helt underbar dag!



Två nätter i Kutjaure-stugan blev det


Fjällgröt


Det är härligt att gå i fjällen!


Stilleben


Utsikt från fikapausen




Väldigt lång hängbro


Bra skyltat


Torkat renkött är bra fjällproviant


Stugan i Kisuris


Vackra sameflaggan!

Vandring, 2 tim 15 min effektiv tid.

3 km

Måndagen började med att jag vaknade med migrän. Som tur var så var vår rutt anpassningsbar och vi bestämde oss för att kapa turen från en extra sväng ner till Låddejåkka och gå direkt till Kisuris, om jag kunde gå dagen därpå. Den här dagen sov jag bort stora delar av förmiddagen och åt medicin så vi kunde ta en enklare tur på eftermiddagen i närområdet. Det fanns möjlighet att gå ner till ett sameläger och köpa glödbröd (som lockade) och bada bastu (som lockade) men så hade man inte hunnit ut med en bro som behövdes för att ta sig fram för säsongen.

Nära stugan fanns ett vattenfall upp mot höjden och vi beslöt oss för att packa ett par små enklare ryggsäckar och ta med lite fika på turen. Det var uppför och uppför men det gick lätt och var roligt att komma ut och faktiskt få njuta av fjällnaturen och den vackra utsikten. Det var molnigt fortfarande men inget regn.  

Vattenfallet var mäktigt och dånade som en motorväg men det låg inte tillräckligt högt upp så vi bestämde oss för att ta oss upp på närmaste toppen, någon typ av toppbestigning ville vi gärna göra.

Det är svårt att bedöma avstånd för man tror att man nästan ska vara framme när man når knönet men så lurar ännu ett knön och ännu en. Så var det även i det här fallet och så kom det en bäck med vad och en stor snömassa som vi var tvungen att ta oss över. Men till sist var vi så högt upp som vi kunde komma. Då förtjänade vi en fikapaus!

På nervägen spanade vi på två stora fåglar som seglade högt högt upp och fortfarande hade ett riktigt långt vingspann. Vi fick senare höra att det fanns fjällvråk som brukade hålla till i området så det var häftigt.

Precis när vi kom fram till stugan så hade mörka moln dragit in och regnet började falla. Medan vi satt i godan ro och slappade inne i värmen så ökade skuren och åskan drog in. Så småningom hörde vi den värsta knallen någonsin. Det var nästan så att stugan skakade och vi såg ljusskenet samtidigt så det måste ha slagit ner alldeles runt knuten. Häftigt att man är så liten ute i naturen!

Innan det var läggdags hade det klarnat upp och vi fick en vacker utsikt över sjön och mot Akka. En mysig vistelse i stugan Kutjaure var till ända och vi sov väldigt gott i vår våningssäng... laddade inför morgondagen.

Vandring, 7 tim effektiv tid

18 km.

Vi anlände till Ritsem på lördag kväll, installerade oss och gick igenom packningen. Tur var väl det för att vi hade slagit in renskavsförpackningen i tidningspapper och saft/blod från denna gick igenom. Som tur var låg all mat i en plastpåse och vi kom lindrigt undan. 

Första dagen på turen startade med tunga moln och redan ombord på m/s Storlule kom de första dropparna. Båten tog oss från Ritsem och över till Vaisaluokta där vandringen började.

En tuff start med brant och stenig backe. En lång backe, som segade på uppför. Regn och mer regn. Stigning på stigning och en mjölkig dimma som förtog en del av utsikten som man nu bara kunde ana att vi skulle fått om det varit en klar dag. Vi fick upp flåset direkt och leendena försvann periodvis även om äventyrslustan var på topp.

Det tråkigaste med regn är att det förtar glädjen från de annars efterlängtade fikapauserna. Men nu fick det bli korta stopp, packningen blev blöt och fingrarna kalla. Vid en paus försökte vi ta skydd under en stor sten som tak men timingen var urusel och himlen bara öppnade sig och dränkte oss totalt. Det blev många små korta stopp, drickapaus, justera ryggsäck, toalettbesök (ja var som helst efter stigen alltså) och lunch. Kameran fram och så ner igen. Titta på utsikten och gnälla lite på regnet. Ta på en jacka, ta av en tröja. Blöt innifrån och blöt utifrån.

Hela tiden gick vi och tittade efter en raststuga som markerade att vi skulle kommit halvvägs och det skulle passa bra med en paus med tak över huvudet. Efter varje krön tittade vi efter stugan, sökte efter den genom dimman både uppåt och nedåt och lekte till och med med tanken om att vi kanske missat den och redan gått förbi.

Vi hann möta några personer efter vägen och vi förstod att vi trots allt hade en bit kvar. Det kändes overkligt när stugen avtecknades längs leden framför oss, så efterlängtad men nu när den väl kom så önskade jag att vi kommit längre. Väl framme stupade vi i stugan, fick i oss lite mer energi och så slocknade vi direkt på en träbänk. En power-nap senare skakade vi av oss tröttheten och tog på kängor, ryggsäck och gav oss ut på nytt.  

Som tur var så lättade regnet efter detta, vi kom in i ett bättre lunk, vi gick snabbare och säkrare och det dröjde inte så ohyggligt länge innan vi kom fram till broarna som utgjorde nästa hållpunkt. Sedan kom ett fint vacttenfall och inte långt efter detta så kunde vi uppe på det sista krönet avteckna några små små stugor långt bort och längst ner vid sjökanten.

Med målet inom synhåll (även om det var närmare en timme kvar att gå) så avverkade vi de sista kilometrarna i ett nafs. Väl framme i stugan, som inte var den vi hade sett, men ändå låg väldigt nära blev vi välkomnade av stugvärdarna och en hel drös av danskar. Den medhavda renskaven tillagades, med potatismos och lingonsylt och det smakade ljuvligt att äta efter en sådan lång och tuff dag där vi var ute i nio timmar totalt.



Vy från bilvägen mot Ritsem


STF är en enorm tillgång i Sverige som rekommenderas att nyttjas


Regnskydden på och stigningen har börjat


Leden var välmarkerad men sikten var "så där"


Så var vi äntligen där, efter många långa sega timmars vandring - halvvägs!




Närmar oss målet och regnet upphörde


Ett fint vattenfall var en bra belöning efter vägen


Trivdes bra i stugan...

Jag känner mig mer eller mindre fjällvandringsfrälst och önskar att fler människor tog chansen och såg våra svenska fjäll, dessa fantastiska tillgångar och vackra vackra vyer. Frisk luft, avskildhet och långt ifrån alla krav och måsten. Det är ren och skär terapi att bara gå, bara fokusera på att få i sig tillräckligt med energi, trampa rätt, ta hand om sin kropp och så se sig omkring på allt det vackra som bara står där framför en.

Jag rekommenderar alla, ja, verkligen ALLA att testa på detta. Det går att göra hur enkelt eller hur svårt som helst. Tält eller stuga. Vandra jättelångt, jättekort eller inte alls. Vi mötte folk som flygit helikopter ut och bara bodde mitt ute i fjällen och njöt av naturen och målade. Det enda som behövs är en ryggsäck och ett par rejäla och bekväma kängor och den utrustningen går till och med att hyra på vissa stationer om man inte vill investera i det själv.

OK, under dagen kommer min fjällvandringsberättelse...


Trivs i fjällen, trots lite regn

X-fit, 30 min

Fick oväntat sällskap av Elin och det var väldigt roligt att ses igen! Hade laddat inför passet och ville köra hårt men idag var det inget bra pass. En för mig ny instruktör och hafsiga övningar. Inte hälften så jobbigt som det brukar vara. En besvikelse.


Body Combat, 60 min

Så vi laddade för nästa pass och hoppades få ta ut oss lite mer. Det måste vara flera månader sedan jag körde combat men det är ju inte för inte som det varit ett av mina favoritpass. Det är härligt att slåss mot sin spegelbild och denna instruktören förmedlade lite mer fighting spirit.

Känner redan hur det börjar ömma i axlar och skuldror, bådar gott.

En riktig bonus med att köra Norrlands-häng för hela slanten under semestern var att jag hade tid och möjlighet att umgås en del med båda dessa blogg-tjejer!

Utgång, dans, fnitter och roliga marknadsdagar tillsammans med Frida. Träffa hela hennes fina familj, se både huset där hon är uppväxt, byn hon kommer ifrån och underbara lantstället i skärgården och så slutligen skaka rumpa som avsked i Luleå stad.

En heldag i skärgården med båttur tillsammans med Lina och hennes fina Per, träffa hans föräldrar, grilla och mysa, vandra runt på deras ö. Träning både sida vid sida och med Lina som instruktör. En utekväll med drinkar, god mat och dans på bryggan...

Ytterligare en träningsbloggande tjej i Sara som jag fått träffa och bland annat spelat bilbingo med. Hon var dessutom den enda som gick hem med vinst.

Träningsbloggandet fascinerar, berikar och glädjer!



Lina, Frida och jag. Luleå i bakgrunden.

Det är inte lika roligt att blogga ikapp om saker som hänt för flera dagar sedan som att blogga mer uppdaterat och det är säkerligen inte lika roligt att läsa det heller... men det är fortfarande mina upplevelser och mina minnen och det är roligt för min egen skull att ha kvar inläggen också.

En eftermiddag i Luleås vatten spenderades i kajak. Eftersom det var relativt blåsigt och vi var två ovana paddlare så åkte vi innåt istället för utåt och fick till en riktigt fin tur.

Paddling, 2 tim

Jag valde direkt en lite rankare kajak än nybörjarkajaken och det kändes helt rätt. Så mycket roligare att paddla och faktiskt komma någon vart (efter min sega premiärtur i maj). Fick en annan paddel än sist, tror att det var en "vingpaddel". Dock lyckades inte jag känna någon skillnad, ovan som jag är.

Vi hade medvind till att börja med och det gick fort. Pigga armar och jag peppade mig själv med alla teknik-tips jag fått och kunde komma ihåg.

Ett fikastopp blev det efter en timme och solen tittade fram emellan molnen då vi njöt av kaffe, smörgåsar och singoalla-kex. Svårt att klä sig eftersom det var varmt men lite blåsigt så jag hade regn/vindjacka på mig och det kändes lite väl varmt när solen kom fram.

När vi skulle vända tillbaka hade vinden mojnat och det blev en lugn tur tillbaka också. Ibland har man lite flyt.

En kort tur som absolut gav mersmak! Jag längtar lite efter att få testa en ännu häftigare kajak och känna den där obalansen och måsta kämpa lite mer så som Frida skrivit om med inlevelse.

Ett ihop-plock av en del av allt det goda som jag smaskat på den senaste tiden. Mycket grillat, precis som jag vill ha det!

Jag har dock legat av mig med blogg-fotograferandet så det saknas trots allt en del godbitar...

Lite träning har jag fått till under semestern (även om jag dessvärre ätit betydligt mer än lovligt av fikabröd, godis och allt som bjudits på under tiden också).

Förutom några dagars fjällvandring så har det blivit ett par löppass och några styrkepass på gymmet, en cykeltur och så avslutades semestern på allra bästa sätt: att köra spinning för Lina!

Lördagsmorgonen startade med ett skönt pass med grym musik som fick igång kroppen direkt. Intervaller och bra pump i benen och det tog inte många låtar förrän jag åter kände den spinning-glädje som jag tappat bort någonstans  på sistone. Men vem skulle kunna förmedla den bättre än allas vår cykel-kärlek-gudinna?

Lina var (är) i min mening fantastisk som instruktör, precis så där som jag vill ha det. Bra instruktioner, tydlig och tidsangivelser på intervallerna. Härligt pepp och bra inlevelse i beskrivningarna av vår (cyklisternas) uppgift.

Det har alltid varit roligt att träna tillsammans med Lina och precis som jag trodde var det lika grymt att få träna för henne. TACK för att jag fick vara med!

Lite dåligt med bilder men jag ville inte störa instruktören under passet...





Upptäckte till min stora förtjusning av gymmet hade köpt in en SkiErg-maskin för att öva stakning och jag körde ett 10-minuters-pass med fyra intervaller och fick ett ännu större sug efter skidåkning igen.

Hemma igen, sorterar bland minnen, bilder och alla kläder som ska packas upp ur tre olika väskor.

Tre härliga veckor. 22 underbara, vackra och fina dagar. Nya städer och byar. Både nya, nygamla och kära bekantskaper.

Äventyr och lugn. Avkoppling och närvaro. Läsning och träning. Vänskap och kärlek. Perfekt kompott. Lyckliga dagar.

Jag ska försöka reda ut upplevelserna till blogginlägg och återkommer...


Förälskad i Luleå skärgård

Igår var en underbar dag i skärgården med finaste cykel-Lina.

Hon har skrivit så fint och rapporterat med härliga bilder här. TACK till hela Luleå-familjen för allt!

Här kommer en hälsning från Norrbotten och från min underbara semester!

Datorn har inte fått mer än ett par minuter i anspråk och det känns så bra. Saknar mina favoritbloggar en del, att läsa och höra vad som händer men jag hoppas att det är fler än jag som låter internet bero och andra saker ta över.

Jag ska fortsätta njuta av livet, naturen och äventyren ännu en vecka!









Några foton direkt från kameran. Det finns några hundratal kvar att gå igenom.

Varför verkar vädret alltid vara emot mig...

Så här förutspås vår vandringsvecka. Om jag ställer in mig efter den här prognosen så kan det bara bli bättre!



Men men, vi får ju använding för alla kläderna åtminstone. Om man ska se det positivt.

Uj vad bloggen blivit lidande på sistone. Det tränas nämligen inte så mycket i dessa dagar.

Det förbereds dessto mer inför semester och det är massor som ska göras, kompisar som jag vill träffa innan jag åker och planering inför sommarens första äventyr: Fjällvandring.

Jag längtar, längtar, längtar!

(Räkna med att det blir lite stilltje här framöver ett tag. Det finns nämligen varken internetuppkoppling eller mobiltäckning dit jag ska bege mig.)


Förra årets vandring bjöd på sol flera dagar...


Med förhoppning om en underbar SOMMAR!

Vi ses snart igen, tiden brukar gå fort när man har roligt...