FJÄLLVANDRING, RITSEM-KUTJAURE

Vandring, 7 tim effektiv tid

18 km.

Vi anlände till Ritsem på lördag kväll, installerade oss och gick igenom packningen. Tur var väl det för att vi hade slagit in renskavsförpackningen i tidningspapper och saft/blod från denna gick igenom. Som tur var låg all mat i en plastpåse och vi kom lindrigt undan. 

Första dagen på turen startade med tunga moln och redan ombord på m/s Storlule kom de första dropparna. Båten tog oss från Ritsem och över till Vaisaluokta där vandringen började.

En tuff start med brant och stenig backe. En lång backe, som segade på uppför. Regn och mer regn. Stigning på stigning och en mjölkig dimma som förtog en del av utsikten som man nu bara kunde ana att vi skulle fått om det varit en klar dag. Vi fick upp flåset direkt och leendena försvann periodvis även om äventyrslustan var på topp.

Det tråkigaste med regn är att det förtar glädjen från de annars efterlängtade fikapauserna. Men nu fick det bli korta stopp, packningen blev blöt och fingrarna kalla. Vid en paus försökte vi ta skydd under en stor sten som tak men timingen var urusel och himlen bara öppnade sig och dränkte oss totalt. Det blev många små korta stopp, drickapaus, justera ryggsäck, toalettbesök (ja var som helst efter stigen alltså) och lunch. Kameran fram och så ner igen. Titta på utsikten och gnälla lite på regnet. Ta på en jacka, ta av en tröja. Blöt innifrån och blöt utifrån.

Hela tiden gick vi och tittade efter en raststuga som markerade att vi skulle kommit halvvägs och det skulle passa bra med en paus med tak över huvudet. Efter varje krön tittade vi efter stugan, sökte efter den genom dimman både uppåt och nedåt och lekte till och med med tanken om att vi kanske missat den och redan gått förbi.

Vi hann möta några personer efter vägen och vi förstod att vi trots allt hade en bit kvar. Det kändes overkligt när stugen avtecknades längs leden framför oss, så efterlängtad men nu när den väl kom så önskade jag att vi kommit längre. Väl framme stupade vi i stugan, fick i oss lite mer energi och så slocknade vi direkt på en träbänk. En power-nap senare skakade vi av oss tröttheten och tog på kängor, ryggsäck och gav oss ut på nytt.  

Som tur var så lättade regnet efter detta, vi kom in i ett bättre lunk, vi gick snabbare och säkrare och det dröjde inte så ohyggligt länge innan vi kom fram till broarna som utgjorde nästa hållpunkt. Sedan kom ett fint vacttenfall och inte långt efter detta så kunde vi uppe på det sista krönet avteckna några små små stugor långt bort och längst ner vid sjökanten.

Med målet inom synhåll (även om det var närmare en timme kvar att gå) så avverkade vi de sista kilometrarna i ett nafs. Väl framme i stugan, som inte var den vi hade sett, men ändå låg väldigt nära blev vi välkomnade av stugvärdarna och en hel drös av danskar. Den medhavda renskaven tillagades, med potatismos och lingonsylt och det smakade ljuvligt att äta efter en sådan lång och tuff dag där vi var ute i nio timmar totalt.



Vy från bilvägen mot Ritsem


STF är en enorm tillgång i Sverige som rekommenderas att nyttjas


Regnskydden på och stigningen har börjat


Leden var välmarkerad men sikten var "så där"


Så var vi äntligen där, efter många långa sega timmars vandring - halvvägs!




Närmar oss målet och regnet upphörde


Ett fint vattenfall var en bra belöning efter vägen


Trivdes bra i stugan...

Kommentarer
Postat av: Andréa

Fint! Men jag är tyvärr både för bekväm och tycker det är för tråkigt att promenera för att uppskatta vandring :) Kanske hade det funkat om man kunde cykla och bo i stugor med dusch, haha :)

2010-07-28 @ 18:11:23
URL: http://lopningolivet.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback