tremil

Ikväll har jag avslutat min 30-dagars-period av nyttighet och inlett semesterfirande istället. På jobbet har vi haft fest med Hawaii-tema och jag har både druckit Pina Colada och ätit cocostopp för att nämna något.





En mycket lyckad kväll på alla sätt och vis och några kalorier förbrändes på dansgolvet där vi hållt igång hela kvällen.

Med dessa lämpliga bilder laddar jag nu om för en vecka med sol och bad och ledighet. Gissar att det inte blir så mycket bloggande under den tiden... även om lite träningskläder också är nedpackade.

På återseende!

Regnet kom men också en gnutta inspiration. Vi var ett skönt gäng från jobbet och det slutade med att vi blev flest i 5 km-gruppen (Jag fick byta!) och när vi stod på startlinjen och peppade varandra så blev jag faktiskt lite sugen. Kanske det är lite kul med tävling ändå, mycket folk och ganska lagomt spring-väder. Jag hade mina pepp-låtar från Vasaloppet (som jag aldrig använde) och en keps nedtryckt över ansiktet... Jag tänkte ta det lungt men det skulle åtminstone bli lite kul!

Som vanligt var det trångt till en början men jag korsade fram en liten stund och sen så rullade det på. Jag gissar att många har ett bekvämlighetstempo kring 6 min/km men jag ville inte (och kunde nog inte) springa så "fort". Dock sögs jag med av alla runt omkring och det gick lite fortare än jag tänkt mig. Det var en del uppför i början och jag kände direkt hur benen stummade som de inte brukar.

Sneglade på klockan ett par gånger och trots att jag stannade vid en vätskekontroll och drack vatten stillastående och gick uppför två backar på slutet när pulsen skenade iväg så rullade jag på i helt ok tempo - dock inte helt utan ansträngning.

Och vips såg man Folkungavallen igen och där skulle målet vara och den sista uppförsbacken var hur lerig och hal som helst men sen var det bara att spurta. Och herregud så kul det var! Det är verkligen en av de allra bästa känslor jag någonsin känt. Det bara kom fram en massa undangömd och sparad energi och så sprang jag helt plötsligt om alla (känns det som) och bara svävade fram på det sköna underlaget av löparbanorna... 

Tiden slutade på 31 minuter, vilket inte är en tid att skryta över men jag är löjligt nöjd utifrån förutsättningarna och de värdelösa förberedelserna. Det trodde jag verkligen inte var möjligt nu. Så det var kul att få pressa sig lite ikväll.


...men det bästa var picknicken efteråt, mums!

...eller nåt. Det känns ljummet eller t.o.m. avslaget att tänka på Blodomloppet som strax går av stapeln. Funderar på att gå mina 10 km eller möjligen byta grupp till 5 km och försöka ta mig igenom dem.

Förutom att jag inte sprungit på länge, det var väldigt tungt i måndags så har jag grym träningsvärk i benen idag efter spinningintervallerna i tisdags. Inte så smart kanske.

Regnmolnen börjar torna upp sig och jag hoppas att det inte blir en blöt och kall kväll, som det vanligtvis brukar bli när det är lopp eller jobbaktiviteter.



Jaja, jag ser detta som ett träningspass med picknick efteråt.

En mysig helkväll med Elin innefattar både träning, god mat och fint sällskap.

Body Balance, 60 min

Ännu roligare denna vecka eftersom jag kände igen det mesta och inte behövde fundera lika mycket på var alla händer och fötter skulle vara. Det är så skönt att att trycka, dra, stretcha, balansera och känna en annan trötthet än nån annan träningsrelaterad. Varm och ansträngd blir man absolut men inte genomsvettig eller flåsig. Jag ska försöka fortsätta gå på de här passen!

Styrketräning, 20 min

Lite svårt att tagga till efter avslappningsövningen på BB-passet. Men körde lite arm-styrka (har konstaterat att jag har galen träningsvärk i "vingarna" efter mina chinsförsök i måndags) för biceps och triceps.

Middag, 120 min

Vi började med en plocktallrik bestående av ostar, röror, musslor, friterade bläckfiskringar och lökringar, en räksallad, skinkor, rödbetor med mozzarella, grillat bröd med olivolja m.m.

Sedan åt jag gös med årets första svenska färskpotatis, serverad med skirat smör, pepparrot och rödbetor/morötter. Huvudrätten var inte någon jättesuccé, fisken var väldigt god med innehöll några ben så det blev lite petigt.

Efterrätten hoppades över utan problem även fast utbudet var lockande. En annan gång...

Passionsfrukt är godis!

Det går skapligt bra med min "inte-äta-godis"-utmaning. I Sundsvall så avstod jag helt från godis och glass och annat som bjöds. Även på vardagarna har jag ätit massor av frukt och mellanmål så att jag inte haft något riktigt sug. 

Men... under kajakhelgen så gjorde jag två små avsteg från min linje. Det blev tre chokladbitar i min grillade banan (det är inte samma sak utan) och så smakade jag en halv kaka på söndagen under vårt fikastopp i regnet. Så, det var inte mer med det. Jag ska försöka hålla hela vägen nu trots att det är lätt att fortsätta fuska när man väl börjat. På lördag är utmaningen slut och då väntar välbehövd och efterlängtad semester.

Idag skulle det bli ett mängdpass. Inte något direkt specifikt inplanerat utan jag tänkte träna precis vad jag ville bara för kul skull. Jag tänkte att spinning kunde vara ett lagomt alternativ - men det var innan jag hade hört upplägget på passet.

Spinning, 75 min

Intervaller! Hela tiden, Intervaller, snabba snabba och långa långa. Benen kämpade och flåset också. Svetten sprutade och det var så kul - och tungt. Det blev ett riktigt bra pass, över förväntan, mycket bättre än ett mängdpass.

Löpning/Jogging, 30 min

Till och från Vrinnevi, vardera 15 min. Sträckan är c:a 2 km vilket innebär att det gick sakta sakta men det var jobbigt att komma igång. Jag har inte sprungit på fyra veckor och varit sjuk i två veckor så det får väl vara förståeligt. Dock var detta ett patetiskt genrep inför Blodomloppet som jag ska springa tillsammans med jobbet på torsdag. 10 km ska då avverkas men jag ser det numera som ett vanligt träningspass, eller lite annorlunda såklart men inte som en tävling åtminstone.

Styrketräning, 35 min

Efter att ha inspirerats av Åsa (jag och Frida pratade om det i helgen) så utnyttjade jag det faktum att det finns ett utegym precis bredvid terrängspåret i Vrinnevi.

Jag använde de grejer som fanns där och komponerade ihop ett stationsträningpass och körde tre varv:
Situps, 30 st
Axelpress, 12 st
Pullups, från 90 grader c:a 5 st
Chins-försök, dåliga
Dips, 15 st
Bicepsrodd, tunga stången, 17 st
Biceps press, lilla stången, 10-15 st
Utfallsteg med hopp/Utfall med tung stång.

Det enda negativa var att det var en massa mygg som distraherade under passet men det var det värt för att få vara ute.

I lördags morse (efter en fredagsmyskväll med middag och trevligt umgänge) tog Frida och jag vårt pick och pack och begav oss till bussen. Vi mötte upp Sofia och Ruth och nu väntade en lång bussresa ut ur Stockholm, upp till Norrtälje och genom vackra små lantliga bebyggelser där solen gjorde allt ännu lite finare, satt vi och trånade ut genom fönstret och längtade mot vattnet som lockade.

Väl framme i Gräddö hade Mela och Jane förberett kajakerna och jag blev tacksamt tilldelad en stabil nybörjarkajak. Dags att packa i de vattentäta påsarna, svida om till lämliga kläder och jag var väldigt nöjd med att ha lånat både byxor och tröja i neoprene som vid värsta tänkbara scenario av att välta och hamna i vattnet skulle hålla mig lite varmare än vanligt kläder.



Vi gick igenom den tänkta rutten och helt plötsligt var det dags att bära ner kajakerna till bryggan och Frida satt i först av oss och hon strålade som en sol. Detta var verkligen hennes element. Underbart att se någon som känns så självklar och på rätt ställe. Sen var det dags för mig. Flytvästen och kapellet var på och jag hann aldrig bli nervös utan vips så satt jag i min kajak och höll i en paddel. Det var en härlig känsla direkt att sitta på vattenytan och känna ytan förändras och guppa under en.


Underbara Frida!


För första gången i en kajak

När alla var i vattnet bar det iväg. Det kändes ovant att ens hålla i paddeln och jag visste inte riktigt hur man skulle göra. Jag har hela helgen tacksamt tagit emot tips om att:

-Hålla blicken framåt
-Paddla som i en åtta med jämna tag
-Inte sätta i paddeln för djupt
-Jobba med mage och rygg, inte armarna
-Inte bara dra med paddeln utan att pressa ifrån med motstående arm också
-Slappna av i axlarna
-Hitta rätt grepp (ganska brett) på paddeln

och emellanåt har det känts rätt bra. Men mestadels har det varit svårt att få till alla tekniktips samtidigt.

Till en början hade jag sittställningen helt felinställd och jag hade inte förstått det här med rodret som man flitigt använder för att styra, hålla kurs och helt enkelt manövrera kajaken med. Jag satt fel och överansträngde höger ben och fick väldigt ont i ett knä.

Men bortsett från knät så var det mycket jobbigare att paddla än jag trott. Det tog inte lång tid förrän armarna skrek, nya små muskler jag knappt visste att jag hade smärtade och det var jobbigt att bara hålla fram paddeln. Missförstå mig inte att detta förstörde turen för det gjorde det inte och det är roligt att det känns i musklerna och kul när det är slitsamt. Och som tur var så var vädret och omgivningarna så vackra, jag hade vänner med mig och en massa annat att tänka på.

Vi korsade ett par farleder och jag fick instruktionen att paddla för allt vad jag hade. Det var visserligen sol men det blåste en del i lördags och där vattnet var öppet så gick det en del vågor som jag fick kämpa emot och ibland slog de över kajaken. Jag är riktigt glad över att jag aldrig kände en tillstymmelse till rädsla och jag tror att det till stor det berodde på att jag hade bra kläder och mentalt kände att jag skulle klara en eventuell kantring.

Däremot kunde jag inte hålla jämn fart med de andra. Det var frustrerande att kämpa, paddla och ta i och tänka på tekniken och se de andra glida iväg och det såg så lätt ut. Det tog inte lång tid förrän jag kom efter. De väntade in några gånger och när jag kom fram så åkte de igen och jag kände att jag aldrig fick vila utan bara kämpa. Det började kännas dumt att de inte fick paddla på som de ville och kunde utan att ta hänsyn till mig samtidigt som jag också ville ha en njutningsfull upplevelse och inte behöva ha ont och slita. Dessutom ville vi fram till vår destination innan det blev mörkt och vi löste detta med hjälp av några tältsnören som fick agera draghjälp. Supersnälla och starka Frida och Mela har hjälp mig att hålla jämn takt med de andra utan att jag tappade kajakupplevelsen. Jag tyckte att jag fick paddla minst lika mycket i alla fall - om inte mer för jag vågade inte vila när de var snälla och drog lite extra för mig.

Under lördagen paddlade jag totalt i fyra och en halv timme och det kändes i kroppen men det var mycket mental träning att fortsätta paddla fastän det var jobbigt och fastän jag inte hade koll på hur långt det var kvar. Jag tänkte på Renata Clumska och när hon berättade i Sommar hur hon paddlade runt hela USA och jag tänkte på Vasaloppet och att bara nöta och jag tror att det gick vägen för någonstans så har jag bara känt mig lycklig hela tiden ändå.

Väl framme gjorde vi fika, satte upp tält och så småningom även middag och smaskiga hajk-bananer med choklad. Det finns inget som smakar så bra som varm mat utomhus efter en hel dag av friluftsaktiviteter!





Vi hann med att utforska ön och gå ett varv och beundra klipporna och solnedgången innan vi kröp in i våra tält för natten.





Någon gång under morgontimmarna började regnet slå mot tältet och det var lite kallt, så där som det brukar vara när jag tältar men det är charmigt och mysigt ändå. Kroppen gjorde ont lite här och var och jag funderade lite på hur jag skulle orka paddla tillbaka också men enligt våra beräkningar så hade vi nu avvakerkat motvinden och skulle ha medvind hemåt.  

På morgonen var klipporna blöta och hala och det blev en stående frukost innan allt var ihoppackat och det var dags för avfärd igen.



Innan alla var i vattnet så regnade det igen men tack vare bra kläder så gjorde det ingenting. Det var ett lugnare vatten och luften blir så skön och ren när det regnar. Vi tog en annan väg tillbaka utifrån vinden och den prognos vi förhört oss om.

Till en början så gjorde musklerna ont från gårdagen men efter ett tag så var kroppen så fantastisk att det inte längre kändes. Om det fungerar så för att man blir varm eller om kroppen gör något kemiskt låter jag vara osagt men det är helt magiskt att den fungerar så bra och kan jobba på med ovana rörelser så länge. Söndagens paddling blev ungefär två och en halv timme och det gick i ett nafs. Jag inbillar mig att jag möjligen kände mig lite bättre på tekniken ju längre tiden gick.

Sammantaget var det mycket mindre vågor och fikapausen blev kort (pga regn och kalla fingrar) vilket gjorde att vi kom tillbaka långt innan beräknad hemfärd med bussen. Vi njöt av att byta till torra kläder och äta lunch och ladda batterierna.


Gänget!

Även om det var tungt ibland så är jag långt ifrån avskräckt även om det kanske var väl tilltaget att paddla en hel helg det första jag gjorde. Jag vill absolut paddla igen och gärna fina dagar i mitt eget lugna tempo och med långa fikastopp i solen. Så är friluftslivet som bäst!

Hemma igår kväll var jag skönt trött och ganska sliten men när jag vaknade imorse så var kroppen pigg igen och gjorde inte ont någonstans. Imponerande och härligt!

Det var en underbar helg att se tillbaka på och jag är så glad att jag fick spendera mer tid med det här härliga gänget, som alla har träffats tack vare bloggarna! (Tack för allt, tjejer!)



Som bonus har jag med mig några guldkorn som jag kan tänka på om det skulle kännas tungt någon gång:

- Att det är "Inget konstigt alls!"
- Fridas Mora-träsk-tolkning! Klockrent.
- När hela gänget satt och skrålade sommarlåtar över havet medan vi paddlade sista biten mot målet!
- Ruths totala miss-matchning av rosa och röda färger.

2010 är onekligen ett väldigt bra år! Ser fram emot fortsättningen...

Overkligt fin del av livet.

Glädje, solsken, äventyr, trötta armar, vänner, sprit-kök, vågigt hav och friluftsliv på topp.

Kroppen skriker efter sömn men jag har massor av bilder och mycket att berätta så jag återkommer...

Igår bakade jag smarriga, kladdiga chokladrutor för att ta med till jobbet.

Förutom att släpa med mig kakorna och packningen inför kajakhelgen (jag åker till Sthlm direkt efter jobbet) så hade jag med mig en halv vattenmelon. Som fick bli mitt fredagsfika. Minst lika gott och mycket nyttigare.

Dubbelmoral att bjuda kollegorna på onyttigheter kanske men jag känner dem för bra för att tro att jag skulle kunna komma undan med frukt när det ska fredagsfikas...

Här hemma har det i flera dagar rått allmänt stress och kaos. Inte nog med att helgen ska spenderas på annan ort och väskan ska packas så ska den packas med lite nya saker, friluftsgrejer och helst så vattentätt som möjligt.

Kajakpaddling står på schemat och jag ska för första gången i mitt liv få sväva fram över vattenytan, graciöst och i solsken - i min fantasti åtminstone.

Hur det faktiskt går - det återstår att se. Ser fram emot det med skräckblandad förtjusning.

Men jag är laddad och börjar bli riktigt nöjd med packningen. Funktionskläder och friluftsartiklar har investerats i under det senaste året och dessutom har jag lånat riktigt bra och värmade våtdräkts-kläder för att överleva eventuell plurrning.

Konditionsmaskiner, 65 min

Har spenderat en dryg svettig timme inomhus på gymmet jobbandes på konditionsmaskinerna. När jag skriver det så hör jag hur tråkigt det kanske låter - men det var underbart. Träningsendorfinerna bara spritter i kroppen och nu efteråt sitter jag bara och myser av den sköna känslan. (Fast jag äter samtidigt, måste vara effektiv ikväll)

Hade en plan om att köra intervallbetonat och så blev det.

Crosstrainer, 30 min:

15 min uppvärmning, redan här var det jobbigt!
1 minuters intervaller med tungt motstånd och maxfart x 6 och 1 minut vila mellan.
5 min nedvarvning.

Spinningcykel, 35 min:

Körde intervaller till min musik och försökte sätta bra fart på benen. Jobbigt och roligt.

Det var lätt att glömma bort att detta enbart var tredje träningspasset efter sjukuppehållet och att jag inte riktigt har samma krafter som innan än. Men jag har glädjen, viljan och motivationen igen och det räcker bra!


Linne och korta byxor räcker ute! Underbart!

Det börjar bli riktigt grönt och lummigt ute. Även fast det inte just var någon sol så var det riktigt varmt och kvavt ute. Lite som utomlands med hög fuktighet.

De här senaste dagarna har varvats av sol och regnskurar omvartannat. Det luktar på ett speciellt sätt och genom att bara vistas utomhus så blir jag liksom hoppfull och fylld av vårkänslor. En härlig tid!

Body Balance, 60 min

Åh, det var ljuvligt. Hela grejen med att träna gör mig så lycklig nu och dessutom att få träffa och umgås en stund med Elin fick mig på toppenhumör. Instruktören på dagens Body Balance-pass är ruggigt duktig, vältränad och dessutom mjuk och lugn och efter passet bara njöt jag av den totala upplevelsen. Lite frälst nästan...

Men oj, så stel jag är. Speciellt idag med denna träningsvärk.


Dammig spegel och smått kaos hemma är min verklighet just nu men vad gör det när man får träna!?

Jag trodde inte att det kunde bli värre efter gårdagens träningsvärk men när jag vaknade idag så upptäckte jag hur fel jag hade. Jäklars vad stel jag är! Det är som att varenda muskel i hela kroppen har dragit ihop sig till sitt allra minsta läge så jag knappt kan sträcka ut varken armar eller ben, räta på varken rygg eller mage. Nacken ömmar och bara jag flexar lite på foten så ömmar vadmusklerna.

Det var alltså en sargad kvinna som vaknade imorse.

Men... jag har blivit erbjuden bot. Enligt Elin är Body balance bästa medicinen mot träningsvärk så det ska jag testa ikväll!

Förutom att vara lite stressad så är jag faktiskt ändå mera glad. En härlig tisdag har jag haft idag trots massa to-dos.

-Det är riktigt sommarvarmt ute!
-Kroppen skriker av träningsvärk i varenda liten muskel, gillar det!
-Jag hann gå en snabb promenad (i solen) ikväll.
-Helgen bjuder på spännande äventyr som jag ser fram emot!
-Lägenheten sjuder av förberedelser, packning och friluftsartiklar.
-Tvätten är klar före halv tolv, det är fullt godkänt.
-Jag är frisk! (Absolut viktigast)
-Jag klarar mig riktigt bra utan godis och kakor men fuskade med lite naturgodis idag. Har dock inte dåligt samvete.

Och mest av allt så spritter jag av den här känslan av att vara kär och galen...

OK, jag är lite stressad och den här dagen har bara flygit förbi och alla saker jag gjort också. Jag kan inte klaga för att det är mitt eget fel och det är mestadels roliga grejer (förutom att tvätta) eller åtminstone nödvändiga inför roliga händelser.



Just nu har jag precis plockat ut en plåt med hemmagjorda energibars. Det återstår att se om de blev ätbara och om de håller ihop. Spännande.

Förutom att jag gjorde mitt första träningspass, gjorde jag min första jobbdag på mycket länge. Kvällen bjöd sedan upp till ett spontant restaurangbesök med gulliga tjejer och mycket god mat.

En väldigt bra måndag sammanfattningsvis.


Grekisk plocktallrik - mums!

Håller tummarna för att tisdagen blir en bra dag också, trots att dagen avrundas med tvättstuga.

Åh, så lycklig jag är över att få blogga om min träning igen! Det var spännande och väldigt kul att få göra come-back på gymmet igen. Tänk att jag varit mer eller mindre sängliggandes i 2,5 vecka. Det är betydligt mycket längre än mina tidigare viloperioder som kunnat vara en dag, en helg eller möjligen en vecka någongång kanske...

Flåset var inte riktigt detsamma och jag vågade inte lasta på vikterna men det var härligt att få upp pulsen och få svettas igen.

Crosstrainer, 25 min

Uppvärmning fem minuter och sedan ytterligare 20 min efter passet.

Cross-fit, 30 min

Lika bra att starta med gymmets roligaste (och hårdaste) pass.

Idag körde vi bl. a: burpees, klättrande planka, upphopp, knäböj med stång, frivändningar.
Knäböj med stång och upphopp, bicepspress, fällkniven.
Axelpress, axlar framsida m vikt framför huvudet, balans/draken.

Många riktiga mördarövningar. Gissa om jag kommer ha ont i kroppen imorgon. Som jämförelse så har jag haft träningsvärk i helgen av att enbart vara i rörelse, typ varit uppe på benen och tagit korta promenader.


Kul med träning!


Trivs i mina träningskläder


Kunde gå i linne hem - sommarvarmt!

I brist på träning så bildbombar jag bloggen med sköna somriga, varma och lyckliga bilder från helgen.

Hua, vad tråkigt det är att ha en träningsblogg när man inte tränar. Och så tråkigt det måste vara för mina flitiga läsare som klickar in här och finner samma inlägg dag in och dag ut.

Men nu hoppas jag på bättring. Helgen har varit stillsam och skön och jag har riktigt känt hur krafterna har kommit smygandes tillbaka. Ikväll när jag kom hem med packningen så avklarade jag mina trappor till lägenheten i nästan vanligt tempo trots väskor i båda händerna.

Det bådar gott inför helgen som bjuder på äventyr av det lite sportigare slaget...


Här är ett ställe där jag laddat batterierna denna helgen...

I helgen blev det definitivt. Det tråkiga och tuffa beslutet att ej ställa upp på Vätternrundan i år. Jag ångrar mig lite redan men nu är beslutet taget och biljetten såld. Sjön finns kvar och det kommer fler år och fler chanser att besegra de 30 milen...

Nu är jag inne på min tionde sjukdag. I tisdags försökte jag jobba men kroppen sa verkligen ifrån efter ett par timmar. Så blev det till att sova, sova och sova igen. Igår var allt jag gjorde att ta en långpromenad och det var skönt att få frisk luft men det känns verkligen att kroppen får slita. Dels känns varenda steg osäkert, som att jag får lära mig att gå på nytt och så kan jag bli yr bara så där och så går det väldigt långsamt...


Men det var härligt att komma ut och jag blev lite gladare.

Här finns således ingen träning att rapportera om. Men kosten går fortsatt bra (utifrån godis- och kakperspektivet) förutom att jag gjort något jag inte gjort på flera år: Köpt färdiglagad mat.


Mums med ostkaka som mellanmål, även om den var färdiglagad

Nu väntar långhelg och en liten tripp av det lugnare slaget. Hem till nära och kära och förhoppningsvis bli lite ompysslad, något som jag saknat extra mycket här nere när jag varit sjuk och ensam.

Som ett akut sista-minuten-beslut så försöker jag att sälja min startplats till Vätternrundan.

Det är inte helt genomtänkt eller rationellt men just nu känns det som att jag varken har tränat eller kommer att kunna träna som jag hade velat. Ska jag vara helt ärlig så har jag inte samma motivation som inför Vasaloppet och det känns extra tråkigt att inte kunna ge sig själv den där sparken i baken som behövs. Dessutom är tiden emot mig och det är nu bara en dryg månad kvar till loppet och jag har nio mil i benen.

Det tråkigaste med det hela är att jag går miste om ett äventyr med tjejerna och Ride of Hope-gänget. När jag tänker på det på det viset så känner jag att jag fortfarande har en liten liten tanke om att det kanske fortfarande kan gå... men jag tror att det är mer överkomligt att sikta på Halvvättern som jag också har en startplats till.

Startplatsen måste säljas, för att namnbyte som kunna genomföras, senast imorgon. Sugen?

De senaste dagarna har samtliga måltider intagits på bricka, i sängen. Förutom att detta berott på sjukdom så har det varit lite mysigt att äta i sängen och på något konstigt sätt så smakar det så bra när det serveras på det sättet. Och så är det lätt att få en överblick av vad som finns tillgängligt och vad som behöver tillsättas... frukt och grönt ofta när det kommer till mina måltider.

Men de här dagarna har jag varit duktig på att äta mycket god frukt och det beror nog på att den är så läskande och bra för kroppen att man riktigt känner att man behöver den.

Och min utmaning går faktiskt vidare. Lite glass (typ tre matskedar) unnade jag mig faktiskt i torsdags när jag kunde försöka äta lite smått men i övrigt har jag hållt mig borta från kanelbullarna, biskvierna och godiset hela sjukperioden. Lite stolt över det ändå. Tröstäta är jag ganska bra på annars.

Sara piggade upp mig med att meddela att jag vunnit en liten tävling på hennes blogg Träningsglädje. Jättekul att få vinna, utan större ansträngning! Det behövde jag här i den dystra sjukstugan.

Priset var en t-shirt med budskapet: "Find your trail" som jag faktiskt tycker verka kunna vara riktigt fin. Jag är väldigt petig med kläder, hur de känns och sitter och näthandlar aldrig och av uppskattningsvis femtio provade plagg brukar jag på sin höjd köpa ett av dem. 

Det ska bli riktigt spännande att få hem vinsten och prova och om den går igenom mitt kräsna nålsöga så kommer den få följa med på roliga upptåg framöver, nya stigar ska absolut upptäckas...

Trött på sjukinlägg så backar jag bandet till förra helgen när jag var frisk och kry...

I lördags tränade jag på ett nytt gym och gjorde flera nya övningar. Superkul att få inspiration och några övningar att komplettera mitt eget bas-program med.

Uppvärmning, 10 min

Crosstrainer.

Styrketräning, 1 tim 5 min

Utfall med stång ovanför huvudet 3 x 10, 20 kg.
Knäböj med hantlar ovanför huvudet på raka armar(omöjligt!).
Frivändningar på ett ben 3 x 10, 17,5 kg.

Dessa tre övningar involverade stora delar av kroppen och krävde en del balans och kroppskännedom. (Nöjd med min balans åtminstone)

Chins, 3 x 10-7, 30 hjälpvikt.
Stående rodd med stång, 3 x 15, 25 kg.
Situps på pilatesboll, 3 x 35-25-35.
Klättrande planka på pilatesboll och några armhävningar som avslutning. 


Perfekt start på den lördagen...

Nu är jag lusläsa boken "Chockträning" och hitta ännu fler kombinations-varianter så att styrketräningen blir ännu roligare.

När jag är frisk igen. Nu råder träningsförbud... och sängläge... ja.

TACK för alla snälla hälsningar! Jag fick dock en del skrämmande och upplysande kommentarer angående körtelfeber efter det senaste inlägget. (Jag brukar vara den som läser och kolla upp saker på nätet men detta har jag inte orkat ännu)

Alltså det där med körtelfeber låter helt vidrigt. Jag hoppas verkligen inte att det är det jag har. Så som jag minns mitt läkarbesök så tittade min läkare i min mun under uppskattningsvis 5 sekunder och sa "Aha, varbölder" och "Körtelfeber" med stark tysk brytning (kanske körtelfeber betyder nåt annat på tyska?) och frågade om jag var allergisk mot antibiotika. En sköterska meddelade sedan att doktorn hade skrivit ut recept till mig på penicillin och smärtstillande vätska att gurgla halsen med och så var det tack och adjö.

Inget halsprov alls togs så det låter ju mindre och mindre sannolikt att jag skulle ha den sjukdomen som beskrivs av mina fina bloggläsare. (Förlåt om jag fick det att låta som att jag var sjukare än vad jag var - men med mina mått mätt så är detta ändå bland de värsta dagarna i mitt liv)

Nu har jag ätit mina himmelska kapslar i två dygn och känner mig redan som en ny människa. Fortfarande i sängläge men jag kan tänka igen, har inte frossa längre och har lyckats sova ett helt tre-timmars-pass. Halleluja.


Tack och lov för subventionerade mediciner och sjukvård i Sverige

De senaste tre dygnen har varit mina livs längsta minuter, timmar och dagar... Jag har legat i sängen och med ansträngning rullat från ena sidan till den andra. Men mestadels har jag haft samma utsikt från sjuksängen:



Nu har jag träningsförbud i tio dagar p.g.a. antibiotika-kur mot körtelfeber och när läkaren framför det så ville jag nästan hånskratta. Jag kände mig inte direkt i träningsform med 39-gradig feber där jag halvlåg på britsen och grät av utmattning.

Men nu har jag haft lite tid över att fundera på den närmaste framtiden och på den cykelträning som måste bli av för att kunna ta mig runt Vättern på ett hyfsat sätt. Den kommande helgen var nämligen helt avsatt för cykling som nu inte kommer att bli av och sedan försvinner veckorna fort framöver och helgerna är uppbokat för annat. Det börjar nästan kännas som ett orimligt mål det här med Vättern...

Mitt status är illa. Hög feber sedan i måndags. Frossa. Svettningar. Noll ork men kan inte sova. Tokvärk. Illamående. Svullen hals - ingen röst. Obefintlig aptit är nog det sämsta tecknet...