tremil

...eller är det torsdag? Kortvecka med bara en jobbdag kvar nu.

Det gäller att ta till vara på kvällarna och nyttja dem för träningspassen. Ikväll blev det löpning på löpbandet. Helst hade jag velat springa ute men eftersom det regnar igen så blev det korrigering i tanken.

Jag testade hörlurarna från Philips som låg i goodiebagen från Blogger Boot Camp. Satt som ett smäck men jag tycker det är lite klurigt att sätta i dem ännu. Måste vika örat och trycka in pluppen samtidigt. Känns lite som att jag gör det svårare än vad det är...

57 minuter fick jag till i ett behagligt tempo med några fartökningar. Ett bra pass tills jag fick blåsor under foten som fick mig att avsluta några minuter för tidigt.


Röd sladd matchar röda flaskan...

Den största nackdelen med att resa är det här med att packa. Att planera och packa ner kräver tid och strategi. Att packa upp kräver... något som jag inte alltid har. Men för att göra uppackningen något roligare så kan man ju fylla väskan med nyinköp som lockar och pockar under väsklocket.

En favoritaffär i Stockholm som ofta levererar är Igor sport med träningsgrejer och mycket bra priser.

Denna helgen fick jag med mig både byxor och (ett till par) skor! Mycket snygga och sköna - och ännu mer färg in i min garderob.

Igår när vi lyfte från Stockholm och solen strålade så fick jag sådan springlust och tänkte att jag nog skulle hinna med en tur när vi kommit hem till norr. Dock har jag en tendens att vara som mest sugen att springa när det inte går och sen när det väl är dags så är inte känslan densamma. Jag vet inte riktigt om det hänger ihop eller om jag bara har dålig timing.

När vi sedan landade i Luleå och regnet piskade och termometern i bilen visade 8 grader på vägen hem från flygplatsen så kändes den tänkta löpturen självklart mindre lockade. Jag hade inte förutsett det här vädret. Men tack vare pepp så lyckades jag ställa om och hålla i tanken hela vägen hem, snabbt ombyte till bra kläder, på med en keps på huvudet (som fick min sambo att dra på smilbanden) och vantar på händerna. 5 kilometer innan mästarnas mästare var tanken och det blev en riktigt skön tur. Första gången på länge som jag orkade springa utan att stanna (jag har verkligen fått börja om efter löpvila och förkylning) och med bra tryck i benen ökade jag sista 1,5 km.

Det är skönt att vara hemma med bra rutiner, träning och riktig mat. Det har blivit en och annan godis, efterrätt och seven-eleven-muffins denna helg. Det var det värt men nu är det nya tag igen. Älskade vardag - om än bara i tre dagar denna vecka.


Bjuder på en bild på den roande kepsen. Svettig och regnig tjej.

Idag slutar jag tidigt! Jag ska bara vänta på att lunchen hinner sjunka undan i magen så tänkte jag hoppa upp på löpbandet och bränna av ett träningspass innan jag sätter mig på planet till Stockholm.

Jag har inget bestämt upplägg ännu men gissar att det blir någon form av intervaller. Det får ju tiden att gå så mycket fortare. Jag längtar efter att svettas efter några sjukdagar.

I övrigt börjar jag nästan känna en pre-marathon-stress för att det är så himla många löpare som jag vill följa imorgon. Och sedan lika många till som jag känner som kommer vara i publiken som jag vill krama om. Och tiden är knapp (tre timmar planerar sambon att spendera på banan), Stockholm är stort och så hade jag mestadels tänkt umgås med kära mor och far. Och så kanske lillebror, om jag har tur.

Ett stort varmt Lycka Till - rakt ut i internet till alla imponerande marathonlöpare. Jag hejar på er!

Ikväll på vägen till gymmet så kände jag så mycket känslor.

Det är så strålande vackert att promenera hemifrån mig in till stan längs vattnet. Idag värmde solens strålar och de glittrade dubbelt upp i havet. Vågornas brus påminde om sommaren och vinden kändes ljummen.

Norra hamn är så vackert och bryggorna så inbjudande. Tänk att detta är utsikten från våra konditionsmaskiner på Inpuls. Även om man helst vill träna utomhus den här årstiden så kan det ändå vara ok att träna inne när man får rama in passet med en promenad längs den här vägen fram och tillbaka.

Lycka och tacksamhet! Jag älskar naturen, havet och solen.

Det känns som mer eller mindre en vilodag men ändå skrapade jag ihop fem mil på cykel idag. Nu har jag sett mer eller mindre alla förorter till Luleå: Bergnäset, Kallax, Gäddvik, Gammelstad, Kyrkbyn. Några felåkningar och några mysiga stopp på små gårdsbutiker och ett café så blev det en riktigt fin eftermiddag.

Enda lilla känningen var nacken som protesterade på slutet. I övrigt var det väldigt skönt att finåka och istället göra några fartökningar när benen ville testa pedalerna lite extra.

Vaknade imorse precis i tid när jag brukar kliva upp på vardagarna - trots att klockan inte ringde denna morgon. Pigg var jag också - till skillnad motför vardagarna.

Det kändes lyxigt att få somna om och sova två timmar till. Halv nio är rejäl sovmorgon nu för tiden. Efter frukost gav jag mig ut och tog en lugn joggtur. Solen sken men det var förvirrande kall blåst så det krävdes tre lager kläder i alla fall. Fem kilometer och lite ömma benhinnor igen.

Under dagen har vi varit i stan och hejat på de löpare som sprang stadsmaran här i Luleå. Det sprangs en halvmara eller tio kilometer. Jag blev alldeles rörd över att stå så nära och se ihopbitna miner, stålblickar framåt, röda kinder och svettiga pannor. Så målmedvetna, så kämpande och duktiga.

Det ska bli riktigt häftigt att se vad ett marathon ger för intryck nästa vecka.

För övrigt är jag så sjukt imponerad av Veronica som totalt har mörkat sin löpkapacitet och sprang halvmaran på 1:41! Grattis kära du!

Även om jag inte ska springa själv så ska jag vara på plats och heja på alla duktiga duktiga löpare.

Speciellt min kära sambo ska få extra mycket hejarop och langning (utifall att han vill ha det). Eftersom jag aldrig varit på plats det är svårt att veta var jag (och mina föräldrar) ska stå längs banan för att se så mycket som möjligt. Jag funderar även på om det finns någon dunderkur med energi eller vätska som är guld värt sista kilometrarna?

Letar också efter mysig restaurang med bra mat i Vasastan, gärna nära Hagagatan för att fira (förhoppningsvis) marathonlöparen och mor (en dag för tidigt).

Om någon har några tips om ovanstående tar jag tacksamt emot dessa!

Så bara hände det. Kedjan blev smörjd av en högre makt och med gemensamma krafter pumpades Pärlan upp för 2011 års premiärtur. Dessutom den första turen i Luleå och sida vid sida om (eller på rulle med) min sambo som också införskaffat en snabb hoj.

Det blev en riktigt fin solig vårkväll efter en dag med bara regn och blåst. Vinden höll visserligen i sig men det gick bra och blir, som Lina säger, extra träning.

Det blev en kort tur för att känna på det här med att sitta fast pedalerna, känna på cykeln, testa bromsarna och växlarna. Till min stora lycka verkade allt fungera precis lika bra som för två år sedan och dessutom var jag inte alls lika rädd som jag trott att jag skulle vara.

En timme och 25 kilometer senare kände vi oss nöjda. Lite trött i benen efter en lång seg uppförsbacke, lite öm i baken och smått avdomnade fötter. Allt känner jag igen och välkomnar som vanliga cykelkänslor man får på köpet i den här sporten.

I år ska jag bli en solskenscyklist och bara rulla och njuta utan att behöva samla mil. Det känns så bra!

Igår var det jag och löpbandet igen. Det var tunga ben. Trötta ben, tiden gick långsamt och trots att jag försökte distrahera mig själv med bra musik i lurarna så andades jag tungt och blev trött fortare än jag hade tänkt mig. Men trots detta så njöt jag av det hela. Av att springa lite igen. Även om jag får varva med gång just nu.

Någonstans djupt där inne vet jag ju att jag visst kan. Jag kommer aldrig bli supersnabb och jag är inte sådan som kan börja med att springa milen på en timme utan träning utan det tar tid för mig att bygga upp löpningen och det kommer verkligen inte av sig själv. Jag får börja om men det är det värt om och om igen.

Jag ska skynda långsamt och till min hjälp har jag nu riktiga fotgjutna inlägg som jag ska vänja kroppen vid. Extra anledning att ta det lite försiktigt och mjukt i början.

Jag och löpningen ska bli kompisar. Jag har bestämt mig. Det får ta den tid det tar.

Kvällens träning inkluderade för första gången TRX-banden. Improviserade fram liggande rodd, explosiva knäböj, armhävningar och planka med fötterna i banden.

I övrigt blandad styrka för hela kroppen. Mycket skivstång, en del kettlebell och hantlarna fick också jobba. Det är kul att gymma!

Sen bjöd Luleåkvällen på solsken och en vacker promenad hem. Skärgårdsbåtarna har lagt an för sommarturer och det känns som ett vårtecken om nåt. Träd och buskar börjar även bli gröna här uppe nu.

Igår kom latmasken smygandes på mig igen... Tröttheten efter jobbet gjorde att jag började förhandla med mig själv om vilodag trots att jag varit träningssugen hela långa dagen innan hemgång. Tack och lov insåg jag att jag vilat hela helgen och att det bara var att bita ihop, byta om och sticka ut.

Fördelen med löpning är att det går snabbt från beslut till avslut.

Solen tittade fram på kvällskvisten och jag beslöt mig för att leta mig in i skogen och få tillbaka lite energi från naturen. Det blev fartlek i terräng med naturliga inslag av gång när jag blev trött. Riktigt roligt, skönt jobbigt och vackert att få vara ute och träna.

Ett bra pass på en timme och när jag kom hem var jag piggare (dock tröttare i benen...) än innan jag stack ut. Men det visste jag väl också innerst inne att det är så det funkar.

Förutom att jag ätit massa gott i helgen har vi fått umgås med fina Erika som bjöd på husrum och sightseeing. Tyvärr bjöd inte staden på något vidare vårväder - snarare aprilväder med regn och snålblåst så vi har hållt oss inomhus för det mesta. Riktiga sovmornar och många extra timmar sömn har vi också lyxat till det med. Guld värt.

Promenad i slottsskogen där vi tittade på djur medans solen var framme och en kortare tur runt Masthugget. En biltur till havet där vi såg klipporna och segelbåtarna genom regnet hann vi också med med under helgen, innan och efter bröllopet. Eftersom det blev en del vin blev det ingen träning alls.


Solen var framme på lördag förmiddag


Grått och kallt




Hunriga tjejer på brunch på Bitter


Mätta och glada efter en spansk afton på Linnégatan

Alltså mat. Jag älskar det så. I alla former. Smakerna, färgerna, variationen, kombinationerna i all oändlighet. Idag har jag gjort brunch-premiär! Och vilken premiär det blev...

Helgen har verkligen gått i ätandets tecken känns det som. Det har varit allt från flygplansfrukost, blodig lunch-biff, spanska tapas, kladdkaka, bröllopsmiddag, thai-mat till hembakt morotskaka.

Jag har semester denna fredag och förlänger helgen som ska firas i Göteborg.

Kompishäng, mys, strosa på stan, äta gott och så huvudanledningen bröllop! Hoppas på en kärleksfylld helg på alla sätt och vis...

Nu lämnar jag Luleå smärtsamt tidigt och hoppas att alla prylar är med trots att det är fredag den trettonde.


Vackra Luleå bjuder (nästan) alltid på sol!

Bilder säger mer än ord. Och så går det snabbare att blogga också.

Jo, jag finns kvar. Jag ligger bara efter. Konstant. Tiden räcker inte till. Det är vår, kvällarna är visserligen längre och himlen är ljusare men sakerna jag vill göra bara fler och fler. Jag njuter och lever för fullt men bloggen bli lidande.

Jag har haft besök av en fin vän, tränat spinning, fikat utomhus, planerat blommor och sått frön, promenerat runt i ett soligt Luleå, provat klänningar, avstått ifrån godis och sprungit intervaller med min sambo.

På den tråkiga listan har vi även fått en vattenskada i köket och så har jag haft lite migrän igen.

Jag är snart tillbaka.

Förutom skidtävlingarna som gått av stapeln i vinter så bjuder Luleå på ett par andra lopp för den intresserade:

Löpning:

Luleå stadsmara 21 maj (flera olika distanser 10,1 21,1 6,5 terräng osv) 

Vårruset 30 maj (5 km)

Blodomloppet 7 juni (5 eller 10 km)

Hamnmilen 17 aug (10 km)

Simning:

Luleå Midnight swim 1-2 juli (1 500 m eller 3 000 m mitt i ljusa natten)


Fast jag är ju inte mycket för det där med att tävla för tävlandets skull. Även om det är bra att ha som mål. Jag tycker främst att det är kul att
det anordnas saker härikring och att det vore bra att stötta och delta för arrangörernas skull.

Jag skulle gärna se att det fanns någon motionsrunda på cykel för att få se omgivningarna på ett trevligt sätt också.

Idag blir det vila!

Jag har haft fullt upp från morgonkvisten då jag klev upp (hasade) och gräddade klart ett bröd som jag förberedde igår. Det var min tur att ordna frukost på jobbet och eftersom det blev väldigt uppskattat och gott med nybakat morotsbröd till frukost så känns det värt att pyssla lite extra ibland.

Jag sitter framför datorn med en grym träningsvärk. Dels körde jag styrka med Lina igår och det tog självklart på hela kroppen. Men dels så är jag övertygad om att det är brödknådningen som känns i nacke och skuldror. Skulle ge nästan vad som helst för massage just nu.

Gårdagens pass:

Delade in övningarna två och två.
40 sek per övning x 3 rep.

1. Armhävningar
Hopprep

2. Burpees
Dips på bänk

3. Upphopp på bänk
Axelpress med stång

4. Swing med hantel/KB
Mage på bänk

En helt ny kombo för oss och vi hade ingen aning om hur lång tid det skulle ta. Men 45 minuter senare var vi precis färdiga och jag hann med bussen hem.

Ruggigt jobbigt och jag kan inte säga att jag orkade så bra som jag ville. Men det är bra att det finns lite att jobba på. Det är verkligen sjukt bra träning, kort och intensivt. Supersvettigt och i mitt tycke väldigt lyxigt att få köra ihop med en kompis som hejar, pushar och som ser till att man genomför. Mycket lättare att få till ett sådant här pass när man är två.

Så här matchad råkade jag bli till kvällens träning. Blå/turkos från topp till tå, förutom byxorna då... nästan så jag skämdes lite.

Idag gjorde jag come-back (har jag sagt det förut?) på löpbandet och invigde skorna och pronationsstödet kändes möjligen ännu bättre än neutrala skor - om man nu kan känna sånt direkt? Det blev dock en mjukstart och jag höll ner tempot rejält och lyckades hitta en lagom nivå. Sen fem intervaller: 2 x 3 min, 2 x 2 min, 1 x 1 min och då var det kul att få upp farten i kroppen.

Imorgon planeras träning ihop med Lina. Kan bli tufft.

Åh ljuvliga träning. Jag är på väg tillbaka. Som människa och som mig själv. Förkylning och påtvingad vila kan ta fram det sämsta ur mig. I kombination med allt påskgodis (som fortsatte hela veckan ut) har jag känt mig slappare än slappast. Jag har definitivt en latmask boende inom mig och den växer när jag börjat vila. För varje dag som går så blir hindret ännu större att komma över. (Jag kan verkligen förstå känslan av omöjlighet att börja träna om man aldrig har gjort det innan) Jag känner mig hemma men samtidigt väldigt obekväm i den lata rollen.

Gårdagen började med att jag hade lite träningsvärk i benen efter joggningrundan. Det gjorde mig glad. Sen så  bokade jag lång-spinning på Inpuls för finaste Lina. Det var en skön känsla att veta att jag skulle få träna och jag njöt av att ta mig hem i tid och göra i ordning mellis/middag innan jag drog iväg.

Det är så skönt att träna, både kroppsligt men allra mest psykiskt. Om det är de där endorfinerna eller hur det egentligen funkar bryr jag mig inte om. Men jag mår så bra av det!

Nu i vår börjar jag bli riktigt sugen på att cykla racer igen. Vägarna har varit bara ett bra tag och det återstår bara att göra en check av pärlan, smörja och pumpa. Och komma över alla hjärnspöken om hur farligt det är, hur snabbt det går och hur hårt det skulle vara att ramla på asfalt.

Något jag fick lära mig tidigt när jag köpte cykeln inför tjejvättern för två år sedan var att cyklister (rent generellt) har en klar bild om hur man ska se ut som cyklist och att dessa verkar väldigt vedertagna i kretsen.

På Erik Wickströms blogg hittade jag några av dessa sammanställda:

- Cykelben ska vara rakade, kvinnliga som manliga

- Cykeln ska vara välvårdad och alltid tvättas efter en tur i dåligt väder

– Strumporna ska vara låglästade

- Det är fullständigt förbjudet att cykla med långa byxor och kortärmat. Korta byxor och långärmat är fullt tillåtet.

- Att cykla med en tröja utan armar (typ linne) är verkligen inte OK

- Du ska ha med dig en extra slang och pump, men detta ska ligga i fickan och inte sitta på cykeln

- Juniorränder (kedjeavtryck på benen) är ytterst pinsamt

- Glasögonen ska sitta utanför hjälmremmarna

- Fikapausen är helig, men är endast tillåten vid turer på längre än 3 timmar. Kaffe och kolfiber är de två svarta gulden

- Om det sitter två vattenflaskor i ställen får de aldrig vara olika

Jag, som oerfaren cyklist, tycker att vissa av dessa förhållningsregler är lite för mycket.

Bland annat så cyklar jag gärna med linne för att få en finare solbränna och för att cykeltröjor inte är det snyggaste jag vet. Jag har bara två flaskor som är likadana och de flaskorna är rätt fula men jag förstår idéen och kanske ska införskaffa två snygga likadana framöver. -Tvätta cykeln? Och nu när det finns snygga kompressionssstrumpor skulle jag gärna ha knästrumpor istället för ett par låga. Och sist men inte minst så vill jag ha fikapaus på alla mina rundor, oavsett längd på passet.

Som sjukling får man unna sig något extra och i förra veckan shoppade jag kläder på nätet för typ andra gången i mitt liv. Nikestore har så mycket snyggt och jag skulle kunna handla nästintill allt på herravdelningen till min sambo om jag inte la band på mig.

Nu har jag även invigt min nya löparjacka (som ändå främst känns mer street). Igår joggade jag drygt nio kilometer och försökte njuta av att bara få vara ute och röra på mig. Jag ska ta det lugnt och långsamt komma tillbaka till både hälsan, löpningen och en form jag kan känna mig bekväm med.

Åh, jag känner mig som världens tråkigaste bloggerska. Jag beklagar min frånvaro och min brist på munterhet.

Helgen har varit fin med premiärgrillning i fredags och valborgsmys med fina Lina och hennes Per igår. Hon har bloggat fint om vår kväll här.

I övrigt har jag haft en fantastisk lugn helg. Sovmornar, läsa bok, sitta på balkongen, strosa på stan och shoppa. Blivit bortskämd av sambon på fler än ett sätt.

Och idag gick jag faktiskt något som kan liknas med en power-walk för att känna på kroppen. Det är bara hosta jag har kvar nu men jag hoppas att den också försvinner snart för det är svårt att få upp flåset just nu.

När jag inte tränar så äter jag i stort sett hela tiden. Massor av godis har det blivit dessutom, från påsken och ända fram till nu. Så jag behöver verkligen en uppryckning och komma in i bättre vanor igen.