HÖSTTANKAR 2012

Vad gäller hösten 2012 har jag både hårda och mjuka mål. Målsättningen stavas balans för att kunna pricka in både och. Välmående är mitt viktigaste mål.
 
Jag vill träna hårt. Jag vill övervinna rädslor. Utmana mig. Våga stå på startlinjen till något lopp igen. Jag vill ha synliga muskler. Utveckla bra kondition. Sätta personbästan i styrketräning. Lyckas komma djupare i olika asanas i yogan. Få kontinutet i allt.
 
Jag vill även skära ner på träningen och vara nöjd ändå. Det finns ingen anledning för mig att träna varje dag. Jag mår bra av vila och jag ska lyssna mer på kroppen. Jag ska våga ta det lugnt. Jag ska njuta av andra saker än träningsendorfiner. Lära mig att känna efter och inte borra ner huvudet i marken och alltid bara köra.
 
Yogan kan nog hjälpa mig att hitta jämnvikten där i mitten eftersom det både är träning och återhämtning för mig. Mental närvaro och varsevarande (Har ni lyssnat på Björn Lindeblads sommarprat?). Beroende på vilken typ av pass jag kör kan det antingen vara galet fysiskt tungt eller stretchande nedvarvning.
 
Yoga ligger dessutom i fokus under träningsveckan i Portugal i oktober. Yoga planerar jag att fortsätta träna på både Inpuls (som får fler pass i veckan under hösten) och på Luleå yogacentrum (som har både kurser och workshops). Dessutom har jag hittat ett nytt yogaföretag här i stan jag vill prova (får återkomma till det) och även bli bättre på att utöva yogan på egen hand. Så enbart yogan kan egentligen hålla mig fullt sysselsatt inser jag.
 
Hösten brukar för mig vara bästa säsongen för löpning och jag har en liten förhoppning om att jag ska ha energi och lust till att springa igen när luften blir friskare och svalare igen.
 
Förra säsongen tog jag uppehåll från skidåkningen men i år skulle jag vilja åka mer skidor igen. Drömmen om ytterligare ett Vasalopp finns i bakhuvudet även om det redan är fullbokat.
 
Crossfit känns väldigt rätt och kanske kan bli en ny satsning om det nu öppnar ett gym i Luleå och om pengarna räcker till.
 
Eller så får jag inse att jag inte kan göra allt samtidigt... Balans. Känna efter. Prioritera.
 

ALLT BÖRJAR MED ETT FÖRSTA STEG

Den här sommaren har varit fylld av grubblerier på flera plan men vissa bitar börjar falla på plats och det är skönt...
 
 
 

INFÖR SOMMAREN

Just nu bubblar det semestertankar i huvudet. Jag som skulle försöka hålla semestern relativt obokad och lugn har nu ändå smått panik över att jag inte har några planer överhuvudtaget efter att fjällvandringen blivit inställd p.g.a. skadad kompis. Det känns som tråkigt slöseri med semesterdagar när jag egentligen har massor av resmål jag vill besöka, kurser jag vill gå och saker att göra.
 
Mitt stora glädjeämne nu är att jag åtminstone (och inte så bara) har bokat en träningsresa till hösten med yogatema. Jippie, vad härligt det ska bli att förlänga sommaren i Portugal. Dessutom får jag sällskap med den här starka och balanserade tjejen så det ser jag extra mycket fram emot.
 
Men först vill jag ändå njuta av sommaren.
 
Jag önskar mig: Soliga dagar. Grilla. Bada. Läsa böcker. Yoga utomhus. Lyssna på sommarprat. Jordgubbar. Halloumi. Rabarberpaj. Fjäll. Brygga. Rödvin. Fiska. Paddla kajak. Springa i skogen. Styrketräning(kanske utomhus). Elda. Triangiakök. Sova i stuga. Åka båt. Sova tills jag inte är trött längre. Vattenmelon. Använda klänning. Gå barfota. Äta utomhus.
 
Ganska simpelt och lugnt ändå när jag tänker efter. Men jag skulle även vilja ha en dos äventyr. Det klurar jag vidare på...
 

NÄRVARANDE

 
I vanlig ordning ligger jag efter med mina inlägg och jag är ledsen för min blogg-frånvaro. Inte har jag hunnit läsa och kommentera alla bloggar som jag hade önskat heller. Det är ren och skär fakta att tiden inte räcker till när jag gör mina listor över allt jag vill hinna med. Förutom att livet alltid känns lite roligare och skönare den här tiden just när sommaren har kickats igång så verkar det även finnas mer att göra.
 
Och då handlar det till syvene och sist om en prioriteringsfråga. Och då vill åtminstone inte jag glömma bort mig själv och mitt eget välmående i den här karusellen.
 
För mig blir alltså yogan extra viktig. Ett andningshål och en stund där jag verkligen prioriterar mig själv. Jag lyckas verkligen sluta tänka på något annat än min andning och min kropps rörelser. Tyvärr har mitt gym dragit ner på yoga-passen över sommaren och nu erbjuds det enbart ett pass i veckan. Ikväll njöt jag rejält av den här stunden.
 
I lördags var jag dock och passade på att yoga ute i naturen (Stadsparken) mitt under pågående Luleå Pride-festival. Yogaformen var Kundalini (vilket jag testat ett par gånger tidigare också) och trots att läraren verkade vara en begåvad ängel så kan jag ändå konstatera att det var utanför min comfort-zon och det är ingen idé att jag ger Kundalinin fler chanser (just nu i alla fall - man ska aldrig säga aldrig).
 
 

VEGGIEUTMANINGEN - VARFÖR?

Varför har jag fått för mig att jag inte ska äta som vanligt och hitta på "förbud" vad gäller kosten helt plötsligt?

Jo, det har nämligen vuxit fram en känsla av det finns en del livsmedel jag vill undvika:

Charkuteriprodukter.
Kyckling.
Köttfärs.
Korv.
Massproducerat kött i allmänhet.

För mig är ovanstående ofta enkel snabbmat och av gammal vana kan jag alltid slänga ihop en middag om jag bara har det ena eller det andra hemma. Jag har också haft ett (felaktigt) tänk om att varje måltid måste innehålla någonting köttigt (istället för proteinrikt).

Det ledde då in tankarna på en vegetarisk kost. Och jag har länge tänkt att jag borde.

Dessutom vill jag göra ett riktigt försök och skapa mig en egen uppfattning och hur det faktiskt är att äta med dessa begränsningar, tyvärr tycker jag att veg-mat har en stämpel om att den varken är så rolig eller god och den hoppas jag kunna ändra på för egen del.

Så i första hand handlar det om en prövotid om en månad för att tvinga mig själv att tänka efter och faktiskt se till att jag får i mig näringsrik och god mat utan att slentrianmässigt äta kött, fisk eller fågel. 

Det känns som att det handlar mer om miljön än djuren för mig. Jag kan till exempel efter min utmaning (tror jag idag i alla fall) tänka mig att äta vilt kött och (bra) fisk och utan att ha tänkt särskilt mycket på det känns det ändå rimligt att djur dör för att vi människor ska få mat. Men det är något med köttindustrin idag som känns otäck, äcklig och gränsen går väl där någonstans för mig att djur inte ska födas upp på löpande band och enbart med ett vinstintresse och att de redan när de föds betraktas som en produkt och knappt räknas som en levande varelse.

Och så är jag faktiskt medveten om vilken fin vinst det är för miljön om jag äter vegetariskt istället för kött. Det kan jag inte blunda för. Så det här handlar nog egentligen om att jag vågat öppna ögonen lite mer och faktiskt tagit till mig av fakta.



3 INLÄGG JAG KUNDE HA SKRIVIT

Det är härligt att läsa bloggar och få riktiga aha-upplevelser.

"Precis så där är det."
"Det har jag också tänkt på."
"Jag hade kunnat skriva JUST det där inlägget!" 
(men det gjorde jag inte).

Istället så var det:

Sofi: Kost! Mat! Energi!

Ullis: Öliv

Malin: En i gänget


BLÄ.

Alltså just nu har jag inga bra dagar och det är det som är förklaringen till min totala frånvaro här. Mitt huvud värker, skriker på uppmärksamet, snurrar och dunkar. Jag gör verkligen allt jag kan för att motverka migränen och jag har faktiskt många bra övningar, tips och råd men just nu verkar de meningslösa och ingen medicin lindrar just något heller. I fredags mådde jag rätt så bra och då fick jag spontanbesök av Frida. Lördagen kunde jag njuta av till fullo men trots det så var migränen tillbaka på söndagen igen - det kändes så hopplöst - och idag har jag mest velat skruva bort skallen eller slå det i väggen.

Blä alltså.

TODAY IS THE DAY

Fredag! En inneboende glädje!

Jag känner endorfiner, solljus, kärlek, energi, hopp och lycka!

Inspirerad av två fina bloggerskor som skriver om glädje och leende just idag tror jag att det kan smitta av sig!
(Kanske lite enklare en fredag än en måndag - eller?)

Trevlig vasaloppshelg!


Nytränad och glad Annika


CITAT



Det här tyckte jag var så bra att jag vill dela mig med. Jag gick förbi det här inspirerande citatet på väg till min sjukgymnastik vid Luleå tekniska universitet. (Jag ska vid senare tillfälle skriva en uppföljning om mina migränbesvär)

Det står alltså: "There are no guarentees in life. The only guarentee is that doing nothing will get you nowhere."


VASALOPPSVECKAN

Jag har någon gång under hösten tagit ett aktivt beslut och insett att det inte blir något Vasalopp 2012 för mig. Även om loppet snabbt var fulltecknat tänkte jag ett tag att jag skulle kunna träna ändå och sen anmäla mig på plats men nu blev det alltså inte så. Den här hösten behövde jag mer vila och mindre måsten. Jag har därför knappt åkt skidor den här säsongen och det har känts som en välbehövlig paus från alla stressade träningspass för att samla skidmil.

Men nu när Vasaloppsveckan närmar sig så känner jag faktiskt en sorg över att inte vara i Sälen och Mora och insupa atmosfären. I fyra år har jag varit där. Första året som ren åskådare. Andra året premiäråkte jag Tjejvasan. Tredje året var jag tuff och åkte både Tjejvasan och Vasaloppet. Fjärde året så blev det Vasaloppet en andra gång. (Alla mina inlägg om loppen finns under kategorin "Tävlingsberättelse")

Jag har svårt att tro att det finns något annat evenemang som är så välordnat, så stort och ändå så personligt. Jag har svårt att tro att det finns något mysigare än att bo in sig hos gästfria dalmasar, trängas bland underställsklädda glada åkare och koka uppladdningsgröt samtidigt som man fingrar på nummerlappen.

Åh, jag saknar dig redan. Vasaloppet, jag kommer tillbaka. Någon gång. I något av loppen.




BLOGG.SE GOES TRÄNING

Glada nyheter när jag gick in på blogg.se imorse.

Det var idel träningsbloggar på löpet!

Det har nog aldrig hänt tidigare vad jag vet. Jag blev riktigt glad över att få vara med att respresentera en del av den här sidan av bloggvärlden.

Jag undrar om det är Karin (som dessutom själv tränar flitigt) som har ett finger med i denna förändring.

Kolla här. Uppifrån och ner:


Träningskläder från Pierre Robert.




Hantlar, träning, löpning och bra frukost!




Träningsevent, marathonträning, vinterträning, tabata och så finns jag med!



Vardagsmotion, energi, hantlar, långdistans och dans!

NEGATIV FÖRSTÄRKNING

Höstens ögonöppnare!

Ok, nu ska jag predika om något jag egentligen inte kan... Men jag blev så himla berörd av den här informationen när jag fick höra detta att jag vill dela med mig. Det kanske är självklart för en del men jag märker också att jag läser om det här beteendet mer och mer ofta hos andra.

Ofta är det roligt att träna men ibland finns liksom inte orken. Lusten som fanns tidigare på dagen är försvunnen. Jag känner mig trött efter jobbet och skulle egentligen helst vilja läsa en bok, laga god mat eller göra ingenting.

Men så vet jag... att om jag bara tar mig iväg och ändå kör ett träningspass så kommer jag att bli gladare och piggare och må bättre.

Så jag gör det. Masar mig iväg, känner mig oinspirerad, lyssnar inte på kroppens signaler. Men jag får den önskade effekten och efter passet känner jag mig på gång, piggare och endorfinerna hoppar i kroppen.

Känner ni igen er?

Detta, har jag nu lärt mig, är ett skadligt beteende som inom psykologin kallas negativ förstärkning.

Så klart finns det undantag. Om du är en riktig latmask och aldrig tränar och aldrig har lust så kanske du behöver en piska för att någon gång komma iväg. Men om du som jag tränar nästintill varje dag så kan det vara förödande om du inte lyssnar på kroppens signaler.

På kort sikt: Glädje, positivt och bra resultat
På lång sikt: Hur tror du kroppen reagerar till sist om du inte lyssnar på den?

Själv blev jag bestört när jag hörde detta eftersom jag i alla år trott att jag gjort mig själv en tjänst och i själva verket gjort precis tvärtom... Nu utmanar jag mig själv varje dag om att verkligen känna efter. Vad vill jag göra idag? Är det bra för mig? Gör jag det för att det är kul eller för att jag borde?

Det här beteendet går förstås att applicera på mängder av andra saker än träning också.

(Det här är min tolkning av information som jag fått från psykologer, KBT-terapeuter och det fantastiska härliga internet. Jag är ingen expert.)


Hmm, vad vill jag göra idag...?

NYA MÖJLIGHETER

2012. Nytt år. Nya förutsättningar. Nya möjligheter.

Det känns lite häftigare och roligare att tänka så än att nu rullarna dagarna precis som dagen innan och efter nyårsafton, en lördag - kommer en söndag i vanlig ordning. Veckorna går, månaderna går men vid ett årsskifte har vi möjlighet att tänka efter och sammanfatta. Som ett projekt som ska utvärderas, vad gick bra och vad gick mindre bra.

Löften, mål eller önskningar jag inte ägnat så mycket tid åt ännu. Jag startar dock upp januari med några sockerfria dagar (ungefär enligt Erikas recept) och förhoppningsvis rejält med träning om jag får vara pigg och kry.

Göteborgsvarvet står skrivet i kalendern men känns inte riktigt så där roligt som jag hade hoppats. Denna ständiga fråga kring löpningen.

Skidåkning har hittills helt kommit i skymundan men det är fantastiskt skönt att inte känns någon stress över något stundande Vasalopp. Jag åker skidor när jag får lust och vintern har just börjat.

Styrketräning känns mer och mer lockande, mätbart, roligt och passande. Jag har så smått påbörjat att pejla av aktuellt status med maxvikter och jag tror att det kan bli ett fokusområde i år.

Yoga ska definitivt bli en återkommande träningsform mestadels för att jag tror att det gör under för själen. Det finns en yogastudio i Luleå och frågan är om jag ska unna mig att ha dubbla träningskort fastän det finns en del yogapass på mitt gym.



TANKAR... (FAST JAG SKA SLUTA TÄNKA SÅ MYCKET)

En liten inblick just nu:

Jobbar mentalt på att inte fastna i julstressen. Tänker att... (nej, just det - sluta tänka så mycket) okej, nu försöker jag helt enkelt att vara här och nu. Kroppen känns sliten, huvudet känns trött. Jag lider med flera vänner som mår dåligt och jag önskar att det fanns något jag kunde göra. Funderar på varför vi hamnat i våra olika situationer (försöker fortfarande sluta tänka) och varför det gör så ont när de man tycker om inte har det bra. Jag längtar hem till familjen i jul, semester från jobb och förhoppningsvis lugn och ro. Samtidigt som jag vill vara hemma i mitt eget hem och jag oroar mig för att resa bort och saknaden(försöker sluta tänka på det också). Jag kollar på Biggest loser, jag slår in någon julklapp och dricker lite mer glögg. Mår ganska bra, känner mig oförskämt lycklig ändå och njuter av insikten...


LÖPBAND OCH RODD

Jag är nog en aning tudelad i gymfrågan. Om att gymma och strikt följa ett program (oavsett vad det gäller) och ge 100 % på varje pass och således prestera och mäta och kanske träna 3-4 dagar i veckan. Eller att kunna gå till gymmet och bara underhålla kroppen, göra lite av varje, det man känner för just för dagen och köra både kondition och styrka parallellt.

I min drömvärld så väljer jag nog första alternativet men i verkligheten vet jag att jag inte fungerar så. Jag kan inte alltid prestera och jag vill inte (längre) tvinga mig till något jag inte vill. Ibland går jag till gymmet helt utan plan, tycker att det är trevligt att se folk och vara nöjd med känslan av att ha "gjort något" istället för att suttit hemma och kolla på tv. Och ibland så har jag en plan under dagen eller när jag kommer till gymmet men ändrar mig eftersom tiden går... jag kanske får syn på stakmaskinen och blir sugen på den istället för löpbandet.

Jag tror att i mitt fall så har jag det svårare att riktigt motivera mig när jag inte har något klart utstakat mål. Igår var väl en sådan där tveksam dag som inte var så planerad eller målmedveten. Men det blev lite kondition och lite förbränning efter ett par dagar fyllda av lussekatter, knäck och andra rester från helgens firande.

Löpband 25 minuter och roddmaskin 25 minuter. Kort pass men jobbigt. Jag hade glömt hur roligt det är med rodd!  


TRÄNINGSPROGRAM FÖR ATT SPRINGA HALVMARAN

Jag har sneglat på marathon.se och deras träningsprogram för halvmaran. Egentligen har jag inget annat mål än att försöka komma runt (helst någotsånär springandes) men läste tiderna för att klara loppet på 2:00.

I korthet kan man sammanfatta den första halvan (dvs 10 veckor) så här:

Vecka 1-4

3 pass i veckan. Varav två lugna distanspass (c:a 5 km och 35 min) samt ett "långpass" på upp mot 9-10 km.

Vecka 5-7

3 pass i veckan. Varav ett lugnt distanspass (c:a 6 km), ett kortare intervallpass/fartlek/snabbdistans samt ett "långpass" på c:a 10-11 km (ok att gå för att få ihop tiden).

Vecka 8-10

3 pass i veckan. varav ett lugnt distanspass (c:a 7 km), ett kvalitetspass med längre intervaller/backlöpning samt ett "långpass" som nu uppgår till c:a 11-12 km.


Glöm inte löpskolning, så lägg in några intervaller med olika övningar åtminstone en gång i veckan i samband med löpträningen.

Löpstyrka finns också i programmet men jag bedömer att jag klarar mig på övrig styrketräning.


NYSTART

Det var länge sedan - men nu känner jag att jag startar veckan med bra energi. Att helgen (trots att den innehöll massor) gav energi tillbaka.

Spinning, snö, goda vänner på besök, en lyckad fest, skidpremiär, söndagsmys, gofika och kramar.

Det resulterade dessutom i att jag klev upp tidigare på måndag morgon för att hinna gå en morgonpromenad. Gryningsljuset är fantastiskt fint, snön lyser upp ute nu och det var friska 10 minusgrader som kändes lite lagomt i kinderna. Snön knarrade under skorna och jag övade på att vara helt närvarande och njuta av detaljerna och tyckte att jag lyckades väldigt bra med det.

Kvällen upprepades med en långpromenad i vackert snöfall.

Lycka!

(att det just nu tisdag morgon regnar låtsas jag inte om...)

Glad Lucia förresten!


VINTERUTMANING?

Läser om Sofys försök till sockerförbud och tänker på mig själv och hur jag ska göra.

Om mindre än två månader (nästan bara en månad kvar nu faktiskt) ska jag ligga på en sandstrand och njuta av livet. Jag är rädd att min julmatsiver, mitt glöggdrickande och pepparkaksätande ska totalt förstöra formen så att jag överhuvudtaget inte vill visa mig i bikini efter december. Jag vill helst inte tänka på det och gillar inte att ha utseendemässiga målsättningar. Så jag funderar på om jag ska ha någon typ av utmaning för att motivera mig. Just nu helt oklart och jag får nog jobba lite med planerandet och utformandet innan jag kan bestämma mig för vad jag vill.

Tips och idéer emottas tacksamt.

Min största fallgrop är:

-Fika så som glögg, lussekatter, pepparkakor - eftersom jag nästan aldrig äter fikabröd annars blir detta en stor ökning på kalorikontot

Jag brukar inte tänka så mycket på vad jag äter eller hur mycket men det kanske är värt att tänka på när det börjar bli godsaker varje dag. Jag vet erfarenhetsmässigt att det fungerar bäst med rena förbud när det gäller t.ex att sluta äta godis men vill ju inte vara helt utan julgodiset.... dilemma!


Jag ÄLSKAR glögg!


MORGONFROST OCH SOLUPPGÅNG

Det är möjligt att jag känner ett sting av avundsjuka eller kanske snarare saknad när jag läser om hårda, svettiga och galna träningspass hos andra bloggare. Känslan av total utmattning eller att övervinna en längre löpdistans eller att köra dubbla eller trippla träningspass.

Själv tar jag det ganska piano och njuter av lugna promenader och avverkar något träningspass i veckan med lagoma vikter och lagomt mycket ansträngning. Det känns att kroppen är på väg tillbaka och att det just nu passar mig bra att ta det lugnt. Det är svårt att lära sig att faktiskt lyssna på kroppen och att inte bara köra på - precis som man alltid gjort.

Vad gör väl det om hundra år - om jag nu tar det lite lugnt några månader under hösten 2011? Jag försöker tänka så och få perspektiv på saker och ting. Vad händer om jag inte gör det här eller det där? Försöker släppa kraven som jag själv har satt på mig själv och tänka i nya banor.


GALEN SNÖLÄNGTAN

Visserligen har den här sommaren varit fantastiskt fin och solig, vacker, varm och underbar på alla sätt.

Men... vintern är mystisk, krispig, kall, fluffig, mjuk, blå, skimrande och magisk på något sätt.

Jag längtar efter skidåkning, stugmys, promenader i knarrande snö, hålla hand med tjocka vantar, få frost i ögonfransarna och känslan av att tina upp kroppen i en bastu efter en heldag i snön.














Tidigare inlägg
RSS 2.0