FJÄLLVANDRING, KUTJAURE DAGSTUR
Vandring, 2 tim 15 min effektiv tid.
3 km
Måndagen började med att jag vaknade med migrän. Som tur var så var vår rutt anpassningsbar och vi bestämde oss för att kapa turen från en extra sväng ner till Låddejåkka och gå direkt till Kisuris, om jag kunde gå dagen därpå. Den här dagen sov jag bort stora delar av förmiddagen och åt medicin så vi kunde ta en enklare tur på eftermiddagen i närområdet. Det fanns möjlighet att gå ner till ett sameläger och köpa glödbröd (som lockade) och bada bastu (som lockade) men så hade man inte hunnit ut med en bro som behövdes för att ta sig fram för säsongen.
Nära stugan fanns ett vattenfall upp mot höjden och vi beslöt oss för att packa ett par små enklare ryggsäckar och ta med lite fika på turen. Det var uppför och uppför men det gick lätt och var roligt att komma ut och faktiskt få njuta av fjällnaturen och den vackra utsikten. Det var molnigt fortfarande men inget regn.
Vattenfallet var mäktigt och dånade som en motorväg men det låg inte tillräckligt högt upp så vi bestämde oss för att ta oss upp på närmaste toppen, någon typ av toppbestigning ville vi gärna göra.
Det är svårt att bedöma avstånd för man tror att man nästan ska vara framme när man når knönet men så lurar ännu ett knön och ännu en. Så var det även i det här fallet och så kom det en bäck med vad och en stor snömassa som vi var tvungen att ta oss över. Men till sist var vi så högt upp som vi kunde komma. Då förtjänade vi en fikapaus!
På nervägen spanade vi på två stora fåglar som seglade högt högt upp och fortfarande hade ett riktigt långt vingspann. Vi fick senare höra att det fanns fjällvråk som brukade hålla till i området så det var häftigt.
Precis när vi kom fram till stugan så hade mörka moln dragit in och regnet började falla. Medan vi satt i godan ro och slappade inne i värmen så ökade skuren och åskan drog in. Så småningom hörde vi den värsta knallen någonsin. Det var nästan så att stugan skakade och vi såg ljusskenet samtidigt så det måste ha slagit ner alldeles runt knuten. Häftigt att man är så liten ute i naturen!
Innan det var läggdags hade det klarnat upp och vi fick en vacker utsikt över sjön och mot Akka. En mysig vistelse i stugan Kutjaure var till ända och vi sov väldigt gott i vår våningssäng... laddade inför morgondagen.
3 km
Måndagen började med att jag vaknade med migrän. Som tur var så var vår rutt anpassningsbar och vi bestämde oss för att kapa turen från en extra sväng ner till Låddejåkka och gå direkt till Kisuris, om jag kunde gå dagen därpå. Den här dagen sov jag bort stora delar av förmiddagen och åt medicin så vi kunde ta en enklare tur på eftermiddagen i närområdet. Det fanns möjlighet att gå ner till ett sameläger och köpa glödbröd (som lockade) och bada bastu (som lockade) men så hade man inte hunnit ut med en bro som behövdes för att ta sig fram för säsongen.
Nära stugan fanns ett vattenfall upp mot höjden och vi beslöt oss för att packa ett par små enklare ryggsäckar och ta med lite fika på turen. Det var uppför och uppför men det gick lätt och var roligt att komma ut och faktiskt få njuta av fjällnaturen och den vackra utsikten. Det var molnigt fortfarande men inget regn.
Vattenfallet var mäktigt och dånade som en motorväg men det låg inte tillräckligt högt upp så vi bestämde oss för att ta oss upp på närmaste toppen, någon typ av toppbestigning ville vi gärna göra.
Det är svårt att bedöma avstånd för man tror att man nästan ska vara framme när man når knönet men så lurar ännu ett knön och ännu en. Så var det även i det här fallet och så kom det en bäck med vad och en stor snömassa som vi var tvungen att ta oss över. Men till sist var vi så högt upp som vi kunde komma. Då förtjänade vi en fikapaus!
På nervägen spanade vi på två stora fåglar som seglade högt högt upp och fortfarande hade ett riktigt långt vingspann. Vi fick senare höra att det fanns fjällvråk som brukade hålla till i området så det var häftigt.
Precis när vi kom fram till stugan så hade mörka moln dragit in och regnet började falla. Medan vi satt i godan ro och slappade inne i värmen så ökade skuren och åskan drog in. Så småningom hörde vi den värsta knallen någonsin. Det var nästan så att stugan skakade och vi såg ljusskenet samtidigt så det måste ha slagit ner alldeles runt knuten. Häftigt att man är så liten ute i naturen!
Innan det var läggdags hade det klarnat upp och vi fick en vacker utsikt över sjön och mot Akka. En mysig vistelse i stugan Kutjaure var till ända och vi sov väldigt gott i vår våningssäng... laddade inför morgondagen.
Kommentarer
Trackback
