Jag drog igång veckan med en rivstartsmåndag. Funktionell cirkelträning är ett populärt pass på mitt gym och man får vara glad om man får tag i en plats. För mig kändes det här (också) som en comeback och jag visste så klart att jag inte är i mitt livs bästa form.

Vissa övningar gick överraskande bra och andra överraskande dåligt. Hur svårt kan det vara med armhävningar till exempel? Till och med på knäna kom mjölksyran snabbt. Utfall som vi dessutom gjorde med ett ben på bosuboll gick däremot fint.

En övning i cirkeln var kettlebellsvingar och jag älskar ju den övningen för den tar så himla bra men min nacke avskyr den och det kände jag av bara några timmar senare.

Men det är bara att kämpa vidare och nånstans måste man börja. Även en lång resa börjar med ett steg.

Lördag. Att vakna och se sol och blå himmel i gliporna mellan persiennen. Att börja dagen med att väcka kroppen på bästa sätt. I en sal full med människor är det fascinerande att jag kan försvinna in i mig själv och helt glömma tid och rum. Det är en ljuvlig stund på dagen att bara vara i nuet. Medveten om andning och kropp i symbios. Yoga.

Igår genomförde jag något slags lunkpass runt sjön som innehöll både gång, jogg, styrkeövningar och yoga.

Solen stod mitt på himmelen och stekte så att jag fick klä av mig löparjackan i farten. Det brände i ansiktet när svetten trängde fram och mina lungor kämpade för att få luft. De negativa tankarna om löpningen och hur jobbigt det var kom smygandes men jag försökte verkligen fokusera på de mer angenäma omgivningarna, fågelkvitter, vågskalp, doften av gräs och känslan av grus under fötterna. Det var riktigt fina vårtecken!

Löpningen blev ju knappt löpning så jag kompletterade med lite lätt styrka utomhus, i gräset, i solen. Det var härligt. Och så gjorde jag några solhälsningar och roade några förbipasserande Luleåbor som gjorde stora ögon.

Kvällen avslutades med middag utomhus! Båten (Bistro Bar Brygga) hade premiäröppning och jag njöt av tjejmys, oxfilé och en vacker solnedgång över havet.

Jag känner mig så himla nöjd, glad och sprudlande. För idag blev det av. Efter ett långt långt gym-uppehåll så gjorde jag comeback. Och det var så himla kul!

Jag började med roddmaskinen och kunde hålla samma tempo "som vanligt" och vad det betyder vet jag inte men det var en skön känsla. Sedan lekte jag med kettlebells, hantlar och stänger tills jag var svettig, trött och lite för rädd för morgondagens träningsvärk.

Inatt sover jag gott!

Jag blev löjligt lycklig när det i hotellreceptionen annonserades ut att de hade ett yoga-pass på lördag kväll i Riksgränsen. Självklart ville jag yoga på SPA-avdelningen med utsikt genom panoramafönstren över fjällen...

En typ av Virja-yoga och det påminde mycket om Poweryoga och Ashtanga men med övertydliga nybörjarinstruktioner. Dock mycket plankor och arm/axelstyrka så det tog bra och skakade i musklerna.

Skönt att ladda upp energin och landa mentalt inför tredje kvällen med afterski och dans.

Tisdagskvällen bjöd på en helt underbar yogaklass! Fokus på fötter och höfter. Oh-la-la-känsla när allt stämmer. Eller, ja det kanske det inte gjorde men känslan var i alla fall att allt stämde. Hälarna i golvet, djupare i stretchen, sträckte halvt ut benet i stående duvan och kom väldigt djupt in i avslappningen.

Lagat storkok och höll på att fastna i soffan fastän jag tidigare hade tänkt träna... Lagomt laddad och ganska nyäten tog jag mig ändå ut innan det skymde och lunkade runt 6,5 km och bara njöt. Det här är en fantastisk årstid! Det är så ljust och perfekt löpartemperatur.

Lördags-morgon-yoga.

Dessutom ett riktigt roligt upplägg med några parövningar, lite mer akrobatik än vanligt och huvudstående. Och skönaste långa vilan i slutet - väldigt avgörande för känslan man tar med sig hem efter ett yogapass tycker jag.

Grym start på helgen.

Den här träningen har varit efterlängtat och samtidigt rent fasansfullt pirrig. Återkomsten till gymmet. Styrka och kondition - sådant har jag inte tränat på riktigt sen i somras känns det som (det kanske inte är helt sant).

Men det enda jag tränat sista månaden är bara yoga och min kondition känns riktigt dålig just nu.

Det har suttit hårt åt att komma igång igen. Jag vet att jag vill att allt ska vara som förr. Jag vill vara lika stark, lika uthållig och ha lika bra balans och trivas lika bra i träningskläderna som innan. Men självklart så kan det ju inte vara så när jag inte har hållt efter... Jag ville helt enkelt inte bli varse om hur svag jag har blivit. Men det här är ju dåliga argument och någon gång måste ju vara en första gång och om jag börjar nu så kommer det kännas bättre bara om ett par veckor. Så det var bara att bita i det sura äpplet.

Även om jag inte ser mig själv som någon fantast av gruppträning så kan det vara en fördel att någon annan talar om vad som ska göras. Och jag fick ett infall och bokade Body Pump och jag visste att det skulle bli en utmaning bara att välja rätt vikter. Jag ställde mig medvetet längst bak och skämdes över min stång som jag hade föreställt mig skulle sticka ut som "den med så lite viktplattor på".

Jag vet inte om jag hade tur att hamna på en klass med många nybörjare men när jag såg mig omkring (och jämförde - så som man inte ska göra) så kändes det rätt bra ändå. Jag sänkte faktiskt inte alltför mycket motför vad jag klarat av tidigare och jag blev grymt peppad av att kroppen svarade. Yogan måste ha gett en del styrka ändå - även om Bodypump kanske egentligen inte är styrketräning utan mer kondition men ändå fick jag en wow-känsla.

Idag är utmaningen att leva med träningsvärken - den kommer smygandes känner jag.

Mina första stapplande löpsteg tog jag idag. Det vill säga de första på väldigt väldigt länge. Jag har inte haft lust, inte ork och inte kraft nog att mobilera kroppen för den påfrestningen som löpning är för mig. Men igår när jag gick en promenad så kände jag hur lusten kröp fram. Gångstigarna börjar bli mer eller mindre bara. Solen värmer med sina härliga strålar. Kroppen och benen tog några spontana springsteg av ren och skär vilja. Härlig känsla! Så idag bytte jag till löparkläder och premiärsprang med mina våriga gröna skor utomhus (de blev rätt leriga) och det gick tungt men det gick framåt och det var en skön känsla att springa utan tvång.

Sedan tog jag igen mig på balkongen i solen och börjar bygga på fräknarna på näsan.

Bara vägar med rester av vinterns grus. Tunna tights utan överdragsbyxor. Rosa sneakers. Pastellig yoga-matta. Promenad till gymmet för första träningen på en vecka.

Om jag ska vara ärlig så har min kropp aldrig skakat så mycket under ett pass någonsin som den gjorde igår. Nu vet jag egentligen inte om det finns någon annan bra förklaring till det utöver att jag känner mig rätt otränad. Men det blev verkligen en spark i baken och nu växte suget efter styrketräning igen. Bara så där. En efterlängtad känsla att längta till rummet med fria vikter, mina lappar med träningsupplägg, skivstänger och tunga chins-försök.

I övrigt var yoga-passet egentligen klassat som ett ganska lätt pass. Vi jobbade med cirklar och att fylla kroppen med ny energi och det passade nog min kropp väldigt bra - speciellt när det var länge sedan sist.

Det blev verkligen en bra dag! Lyckokänslor!

Eftersom mitt höftparti känns mer eller mindre cementerat och lotusställningen är mil bort så är det bara att göra det här med stretch till en daglig vana. Jag är inställd på att det kommer ta år och dar - bättre att ha en rimlig föreställning än galna förhoppningar i det här fallet...

Förutom att passet är så sent att jag nästan hinner bli en latmask och sjunka djupt ner i soffan så har jag faktiskt längtat hela dagen efter att få vara tillbaka på yogamattan.

Kvällens ledord var flöde och syftet var att verkligen flöda och inte fokusera för mycket på perfekta positioner utan hellre andas och ledas in och ut ur rörelserna. Solhälsning A och B, stående positioner med massor av hopp fram och tillbaka. Det blir väldigt jobbigt för axlarna till sist. Bakåtböjdningar, huvudstående och avslutande lotusar(som är min största utmaning). Ett komplett pass. Svettigt värre men väldigt välgörande.

Igår hade jag yoga-date och eftersom det är svårt att umgås just under själva yogautövandet så träffades vi innan passet hos mig en sväng. Två trevliga tjejer som jag faktiskt lärt känna genom bloggen. Jag blir fortfarande fascinerad av att det går att träffa vänner över internet men faktum är att många av mina nuvarande vänner känner jag på så vis.

När det sedan var dags för yoga kände jag att min kropp var trött och till och med lite öm på vissa ställen efter de senaste dagarnas yogaträning och en skum känsla i baksida lår av all stretchning. Jag är lite orolig för benen eftersom jag är överrörlig i knälederna men försöker att tänka på att ha en lätt böjning åt rätt håll vid de flesta positionerna.

Det var nytt upplägg med mer styrka och det blev olika varianter av plankor och det var jobbigt. Helt plötsligt i en solhälsning så händer det! Jag fick ner hälarna i golvet. Jag har alltså varit mil ifrån tidigare och har inte ens fantiserat om att komma ner (har extremt stela baksidor och rumpa) och så helt plötligt så lyfter jag lite på tårna och så går hälarna i. Men det var kvällens sista solhälsning och det var dags att flöda vidare så den stunden fick jag inte njuta länge av tyvärr.

Märker att yoga handlar väldigt mycket om dagsform och min egen koncentration. Vissa övningar skiljer mycket från dag till dag.

Linda gjorde premiär på yoga och verkade nöjd efteråt. Roligt! Hon är dock en av de mest blygsamma personer jag träffat och verkar ha en skev uppfattning om sin egen (mycket goda) förmåga inom många idrottsområden. Från mitt perspektiv där jag ibland såg henne i ögonvrån verkade hon som gjord för detta. 

Jag kan liksom inte hålla mig borta. Jag var på yoga ikväll igen. Det  är utvecklande, intressant, skönt och tufft på samma gång.

Jag är lite rädd att jag ska gå ut för hårt och tröttna. Men jag har ändå förstått att det är bra att köra intensivt i början för att komma in i det och just nu är det bara kul så jag kör på.

Ikväll har jag bl.a. stått i brygga och det var ännu tyngre än jag minns. Det är många positioner som är tunga, det känns i axlar, ben och rygg. Men det är också en skön trötthet som infinner sig efteråt och det är härligt att det känns att jag tränat fastän jag inte kört hårt. Just nu är det tid för att fylla på med energi in och inte göra av med för mycket.

I övrigt så är det helt nytt för mig att lära sig att avsluta klassen helt på egen hand. Som tur är finns det hjälpkartor med positioner för mig som är ny i gruppen och en hel del känner jag ju igen även om det är några nya varianter också.

Det kan hända att det har märkts i bloggen på sistone också men jag har ju blivit helt tagen av yogan. Det ger mig så mycket och jag är intresserad av att lära mig mer och helst allt på samma gång. Igår kväll var jag modig och gick utanför min comfort-zon med de yoga-klasser jag varit på på gymmet. Istället testade jag Luleå Yogacentrum och "riktig" yoga som de kallar det. Jag tror dock inte att det finns någon sämre eller bättre yoga (eller annan träning för den delen) utan förespråkar snarare det som Jessica skriver om här.

Det jag ändå uppskattade med gårdagens besök på yogastudion var lugnet innan klassen, att det kändes mer som att alla utövare koncentrerade sig mer på sig själva, proffsig och personlig hjälp i positionerna och stämningen. Dessutom var det en helt annan värme än i salen på gymmet så här behövdes ingen överdragströja och jag svettades mycket mer än jag brukar.

Så nu är det bara att bestämma sig för att investera i ytterligare ett träningskort men börjar nog i så fall med ett 10-klippkort och känner in om jag vill fortsätta med det här.

Under hösten har jag jobbat mest med att ta bort saker från agendan. Skära ner, vara nöjd med mindre, balansera, vila, ta hand om mig själv.

Men emellanåt har jag saknat att vara uppbokad och det känns konstigt att varje dag är ett oskrivet blad. Även fast det fortfarade så är jag nu glad att jag i tanken är uppbokad och har mina yogapass på tisdagar och onsdagar. En plan liksom. Men jag går bara dit om jag vill. Så himla bra.

I torsdags tränade jag tillsammans med mina kollegor på Helex och vi körde ett crossfit-inspirerat cirkelpass. Jag var både förväntansfull och lite nervös eftersom jag inte kört särskilt högintensivt de sista månaderna. Det gick jättebra, var roligt och jobbigt.

Tyvärr tror jag att jag fick sån träningsvärk i nacken av svingar att jag legat med huvudvärk och nackvärk hela helgen. Alla roliga planer och utflykter fick ställas in och siktet är bara inställt på att kureras. Jag som just började känna att mina huvidvärksbekymmer kommit till rätta. Men jag försöker ändå tänka positivt och inse att något steg bakåt ändå är naturligt i en process framåt.

Jag skriver egentligen inget om mitt jobb här men det har varit mycket tankar som snurrat sista dagarna eftersom det funnits frågetecken om vi ens skulle få vara kvar. Nu när beslutet kommit att man tvärtom storsatsar på Luleå och att vi ska bli fler så känns det jätteroligt. Igår när jag kom hem kände jag mig helt slut men bestämde mig för att fira med yoga på Inpuls och fick sällskap av fina Lina.

Passet handlade om att samla energi och det gjorde vi genom hela kroppen med fokus på andning, våra olika sidor höger och vänster - yin och yang, vridningar från topp till tå. Det var fysiskt jobbigt och jag blev och är väldigt trött i låren.

Det är så roligt att vara nybörjare på någonting för man får lära sig något nytt hela tiden och utvecklingen går snabbt.

Förutom de här himmelskt goda gräddbakelserna som jag frossat på idag (som om det inte vore nog med allt födelsedagsfika senaste veckan) så sneglar jag på de färgglada tårtbitarna på Funbeat. Bara på några veckor så ligger yogan i topp.

Idag har jag yogat 45 minuter hemma poweryoga och sen 75 min-klass på gymmet. En skön trötthet sprider sig i axlar, rygg, handleder och ben. Läste förresten att Inner Strength-Petra sammanställt flera inlägg om att motverka skador inom yoga. Tänkvärt och handfasta tips.

(Men löpningen då, vad händer? Jag tappar greppet. När jag måste göra något så är det inte lika roligt längre.)