tremil

Vaknade imorse precis i tid när jag brukar kliva upp på vardagarna - trots att klockan inte ringde denna morgon. Pigg var jag också - till skillnad motför vardagarna.

Det kändes lyxigt att få somna om och sova två timmar till. Halv nio är rejäl sovmorgon nu för tiden. Efter frukost gav jag mig ut och tog en lugn joggtur. Solen sken men det var förvirrande kall blåst så det krävdes tre lager kläder i alla fall. Fem kilometer och lite ömma benhinnor igen.

Under dagen har vi varit i stan och hejat på de löpare som sprang stadsmaran här i Luleå. Det sprangs en halvmara eller tio kilometer. Jag blev alldeles rörd över att stå så nära och se ihopbitna miner, stålblickar framåt, röda kinder och svettiga pannor. Så målmedvetna, så kämpande och duktiga.

Det ska bli riktigt häftigt att se vad ett marathon ger för intryck nästa vecka.

För övrigt är jag så sjukt imponerad av Veronica som totalt har mörkat sin löpkapacitet och sprang halvmaran på 1:41! Grattis kära du!