tremil

Så bara hände det. Kedjan blev smörjd av en högre makt och med gemensamma krafter pumpades Pärlan upp för 2011 års premiärtur. Dessutom den första turen i Luleå och sida vid sida om (eller på rulle med) min sambo som också införskaffat en snabb hoj.

Det blev en riktigt fin solig vårkväll efter en dag med bara regn och blåst. Vinden höll visserligen i sig men det gick bra och blir, som Lina säger, extra träning.

Det blev en kort tur för att känna på det här med att sitta fast pedalerna, känna på cykeln, testa bromsarna och växlarna. Till min stora lycka verkade allt fungera precis lika bra som för två år sedan och dessutom var jag inte alls lika rädd som jag trott att jag skulle vara.

En timme och 25 kilometer senare kände vi oss nöjda. Lite trött i benen efter en lång seg uppförsbacke, lite öm i baken och smått avdomnade fötter. Allt känner jag igen och välkomnar som vanliga cykelkänslor man får på köpet i den här sporten.

I år ska jag bli en solskenscyklist och bara rulla och njuta utan att behöva samla mil. Det känns så bra!