MJUKSTART
Jag lunkade på en stund på 8,0 km/h men den långsamma farten gjorde att jag kände mig extra tung och ökade till 9,5 km/h som blivit något av mitt "springa bekvämt-tempo". Och då kändes det bättre. När jag väl stod där och sprang så kände jag mig nästan rörd och ville liksom utnyttja passet till att bli trött och slut men ändå inte göra något förhastat med benet.
Jag sprang 4 x 3 min intervaller i ganska lugna 10,5 och 1,0 lutning. För att få upp flåset lite grann och få lite springkänsla. Sen tvingade jag mig själv att sluta och det kändes fortfarande lite i benet men inte mycket. Idag, torsdag, vilar jag från löpningen helt igen. Med förhoppning om att kunna springa på fredag!
Åh vad härligt att du kunde springa och hoppas det känns bra inför morgondagens löppass!
Wihoo, vad glad jag blir! Det är ju precis den känslan man ska avsluta ett pass med, att man hade orkat så mycket längre! (Iaf den typen av pass, efter intervallpass känns det ju som man aldrig mer vill springa, och då är ju det "rätt" känsla")
Ofta när du skriver känner jag igen mig så himla väl, det är så kul :) Som med din känsla av att "komma hem" när man styrketränar, "det kanske är det här jag ska hålla på med" osv... sedan nyanseras ju den känslan nästa ggn man står i löparskorna eller på skidorna, då är det ju "det" man vill.
Själv har jag fortf. ont i foten efter tisdagen. Alternativtränar nu och hoppas vara i form till helgen. Damn it, det är ju bara 2 mån kvar... Men vi kommer vara superduktiga den 28/5!
