tremil

Klong! Idag kunde man riktigt höra poletten ramla ner.

Jag läste Marathon-Mias intressanta inlägg om långpass och att hon då sänker farten med 1:30-2 minut/km. Klong!

Andrea kommenterade och påminde om att lugna pass ska vara just lugna för att orka på kvalitetspassen som ska vara hårda. Där är pulsen ett bra hjälpmedel. Klong!

Det upplevde jag verkligen idag.



Först ett velande med ett lite tungt huvud och en lat känsla. Olust att åka upp i skogen och till skidspåret själv. Men så körde jag pepp med mig själv och insåg att löpning utomhus kändes rätt lockande ändå. För att praktisera mina nya funderingar. Några lugnare pass

Målet var att lunka fram och bara tillryggalägga några kilometer och försöka hålla nere pulsen och ansträngningsnivån.

Förstå att det hade gått 20 minuter innan jag tittade på klockan första gången! Det är verkligen så mycket roligare att springa ute! Det känns som att jag äntligen fått tillräckligt bra kondition för att kunna springa långsamt och ändå tycka att det är bekvämt. Eller så har jag för typ första gången vågat sänka tempot så pass mycket att det kändes riktigt lätt.

I uppförsbackarna kändes det som om att jag hade kunnat gå fortare än jag nu joggade - men ändå. Jag höll runt 150 i puls och så blev också medelpulsen såg jag efteråt. Det är lågt för att vara jag.

Största skillnaden jämfört med andra pass var nog den mentala biten. Jag kände mig fridfull, lugn och tänkte bra tankar. Jag pratade med mig själv och funderade på vad jag skulle blogga om när jag kom hem igen.

De sista två kilometerna fick jag dock lite känningar i benhinnorna igen. Jag sprang med mini-små steg med minsta möjliga ansträngning men lite trött i benen var jag innan jag var hemma igen, sju kilometer senare.

Nu har jag en vision framför mig om tre löppass per vecka. Grundprogramet skulle då vara ett lungt, ett kvalitet och ett lite längre. Just idag ser jag fram emot att planera, genomföra och förhoppningsvis komma framåt...