FÖRSVARSTAL
Jag ser framför mig hur folk himlar med ögonen och undrar hur jag egentligen tänkte. "Hon som hatar löpning." Jo, så känner jag med. Men ändå så tror jag att det är det enda rätta.
Det är ett mål som verkligen känns oöverkomligt idag. Detta kommer peppa mig att träna mer, kämpa mer och verkligen vilja lyckas. Grejen är att jag känner en massa duktiga löpare som inte vågar eller vill anmäla sig och inte känner sig redo, tillräckligt bra eller vad det nu kan vara.
Men jag tänker inte låta mig hindras av att andra inte vill eller inte tror på sig själva. Jag vill faktiskt. Det är kanske inte min största dröm, inget jag tänkt på så länge jag kan minnas men jag har insett att jag gillar utmaningar och att jag presterar bättre med ett rejält mål i sikte. Så i ett par månader har jag lekt med tanken. Vägt för och emot.
Emot: (egentligen räcker första punkten... )
Det är sjukt långt, ofattbart långt
Jag kan egentligen inte springa
Det finns egentligen inga bra årstider för löpträning
Det är som värst att springa när det är varmt
Jag gillar inte att tävla
osv...
För:
Det är en riktig utmaning
Jag vill testa mina egna gränser
Det blir bra träning under tiden
Det kan (eventuellt) bli roligt
Jag kanske törs kalla mig löpare efteråt om det går vägen
Man kan bryta - faktiskt - om det inte går
...men mest därför att jag faktiskt tror att det går
Jag tänker att jag kanske aldrig någonsin kommer känna mig helt redo utan det är bara att våga ta steget när det åtminstone känns lockade. Och så tror jag att det handlar om att bestämma sig.
Så, bara för att klargöra, jag föreställer mig alltså inte en tid under fyra timmar eller något liknande utan jag vill i dagsläget bara ta mig i mål. För mig spelar det ingen roll hur fort jag springer utan att jag klarar av distansen.
Jag har insett och accepterat (för det mesta) att jag är en glad motionär och att jag på alla tävlingar jag hittills ställt upp i sparat krafter och alltid har lite mer att ge när jag är i mål. Jag ser fram emot att stöta på den gränsen och få slita och testa mig själv mentalt. Mitt mål är att försöka lyckas med något som idag känns omöjligt.
Jag läser andras berättelser och imponeras. Jag vill också...
Jag har stegvis ändrat min bild av dessa löpare som jag tidigare hade likhetstecken med supermänniskor och att loppen alltid skulle springas utan stopp. Jag är så glad över att jag nu har jag en mer öppen syn på det hela. Tänk att t.o.m. biggest-looser-deltagare har klarat att springa distansen. Tänk att andra människor som tänkt att det är omöjligt senare har klarat av det. Och så har jag hela 200 dagar på mig att träna.
Jag har gjort ett överslag och räknat så här:
Säg att jag skulle klara att springa 30 km på 9 km/h totalt sett. Att jag skulle bli tvungen att gå resterande 12 km på c:a 6 km/h och så räkna med ett stopp på 10 minuter för toalettbesök och kort födointag. Det innebär en sluttid på 5 timmar och 30 minuter. Inte så illa ändå. Det borde väl gå?
Så. Nu är jag anmäld till Stockholm Marathon 2011. (Kan inte fatta att det är så. Men det är sant.)
Man måste tro på sig själv ibland...
Härligt tjejen! Då jag flyttar från civilisationen så kommer ju förmodligen största delen av min träning bestå av löpning så jag har också funderat på maran! Återstår bara att se om min kropp orkar utan krämpor... Du kommer klara det galant, precis som de andra utmaningarna du tagit dig för. Kör hårt!! KRAM
ÅH vad spännande! :)
Jag vet att det kommer gå bra för du är grym, så stark!! Ska bli kul och följa din resa här i Lule! :)
kanske kan få mig och per sugna också :) vi behöver ett mål med träningen har vi kommit på, men vad har vi inte klurat ut ännu.
Ikväll ska det bli super kul! :) Jo hoppas också att Jay och Linnea sköter sig :)
9 dagar kvar, ååååh underbart :) :) :)
KRAM!
ÅÅÅ vad roligt! Då får vi peppa oss tillsammans (för visst har jag sagt att jag med är anmäld?) :-) Spinning idag, vill du?
Men w o w vad du är cool! Heja, jag tror på dig all the way! Ska hänga med och peppa på dig här :)
Shit vad roligt! Grattis till att du vågade ta steget!
Jag har inte sprungit det loppet men avslutade i september "En svensk klassiker". Och det läskigaste av allt var att bestämma sig för att göra det. När man väl gjort det är man så målmedveten att det bara blir en jäkligt rolig resa!
Njut av din "Mot-Stockholm-marathon-resa"!:)
haha jag visst väl det! :) Det kommer bli grymt och gå hur bra som helst!
(Får väl se om det blir nåt sthlm för mig.. jag vill så otroligt gärna, men det är nog inte riktigt realistiskt..)
Emelie: Tack söta du! DU kommer absolut klara det (med förutsättning att kroppen inte dummar sig)!
Elin: Nej, du har inte sagt men jag hittade dig i startlistan :) Du kommer göra en FIN tid med all din träning! Tror att jag måste springa om jag ska träna idag :)
Lina & Joho: Tack :)
Grrryyymt!! Vi ses på startlinjen där då, jag ska också springa!! :D
Grymt!
Det här inlägget fick mig att börja smida lite planer, inspirerande. Det är så kul med utmaningar. :)
Stort lycka till!
WAWAWOOOOM!
Vad roligt!
Du har så underbar inställning!
Helt övertygad om att du kommer klara det galant och ta dig i mål! Leendes hela vägen! ;)
Jag kommer stå längs vägen och heja allt jag kan!
Kram vännen!
klart du grejar det där. det är inte sträckan som knockar folk, det är hastigheten. ta det i den takt du känner för så kommer du dessutom ha kul på vägen! enjoy!!!! :)
wow! vilken grej! Ska bli superduperkul att följa din träning fram till dess. Pratade med en kompis igår som just blivit mamma.. och hon försökte övertala mig att springa maraton tillsammans med henne. Jag var skeptisk och började svamla om att Lidingöloppet passade mig bättre. haha. Som att något löplopp skulle "passa" mig. Men det födde ett litet frö.. kanske kanske blir det ett lidingö.. kanske.
Wow! Så kul! Ska bli superduperkul att följa din framfart. :-)
Och ingen kommer att himla med ögonen, jag tvivlar inte det minsta på att du kommer att genomföra loppet galant.
En kompis försökte igår övertala mig till att springa maraton med henne, men jag började svamla om att Lidingöloppet i så fall "passar" mig bättre.. Hur som, så födde det ett litet frö.. kanske ett lidingö. Kanske.
Vad häftigt!!! go girl!!
Du kommer klara det galant det vet jag, du är ju så målinriktad. Grymt skoj!
Ännu roligare är det att jag vet att jag kommer få träffa dig då. Lär garanterat åka upp och stå i publiken!! Sthlm marathon är ett givet lopp för Peter och jag är en trogen fan :)
Ska bli kul att följa din löparresa. Jag är grymt sugen på att springa mer jag oxå, blev riktigt taggad efter löpträningen igår.
Kram på dig!
WOW vilken utmaning! Klart du kommer klara det galant, pannben pannben pannben! Jag vill, men jag vågar aldrig! Ska bli så skoj att läsa om din väg dit, kanske motiverar mig till att söka till 2012?
Och ja, självklart trodde jag du var yngre, jag hade fått för mig att du var runt 26!
You go girl!!! Härligt mål som du kommer klara. Du är så klok att det kommer gå bra. Spännande att följa din träning!
Kul! Visst är det skönt när man väl har anmält sig?... nu eller aldrig! Nu kör vi!
Wow! Jag tror det kommer gå toppen! Jag tror det är bra att våga göra nya saker, för man klara långt mkt mer än man kanske tror. Ska bli kul att följa din resa mot sthlm maraton och du fick mig att börja fundera över mina mål och utmaningar under kommande år :) Kram
Tvekar inte en sekund på att du kommer klara det galant!!! Vi ses på startlinjen :)
Vilket härligt inlägg. Jag ville scrolla ner på en gång för att jag var så nyfiken, men jag läste vartenda ord fram till Stockholm Marathon;-)
Åh, vad roligt. Jag tror på dig, du verkar stark och målmedveten!
Japp, det är samma Malena :) Bredablick hette min blogg.
Strongt att anmäla dig till detta! Du som är så löpskeptisk... Men jag måste ge mig på några av dina mot-argument...
Det är inte sjukt ofattbart långt, inte alls faktiskt. Det sitter bara i huvet. Under tiden du förbereder dig tror jag rädslan kommer minska och bytas ut mot förväntan. :)
Du kan visst springa. Tjejklassikern har du gjort, och Tjurruset. Även det där är en grej som sitter i huvet.
Det finns BARA bra årstider för löpning! Det är ju den enda idrott som går att utöva utomhus året runt. Och vad lycklig man känner sig efteråt, varje gång.
Med det sagt, jag tror du kommer klara dig galant! Och förhoppningsvis blir du med tiden såld på denna underbara idrott. Bara att gratulera till ett mycket bra beslut!
Häftig utmaning! Klart du kan! Bara man bestämt sig och går all-in för utmaningen!
