tremil

Jaha, nu är det redan lite som att luften gått ur mig. All denna nervositet, all förväntan, all träning, all tid som lagts ner inför Vasaloppet som nu över över, förbi, avklarat.

Jag ska njuta av lugnet en liten stund och vila kroppen så där lagomt och fundera på kommande träningsupplägg. Det är ju halva njutningen att få drömma och stöpa nya planer. Jag har en hel oplanerad sommar framför mig.

Vätternrundan står i vilket fall som helst på agendan och frågan om En Svensk Klassiker nu står på tur dyker numer upp under nästan varje samtal. Och om det skulle vara så, jag säger om, så innebär det att jag måste storsatsa på löpningen och försöka lära mig att springa långt och i terräng. Och med lite tur så kanske det passar mig bättre än att springa fort och om man får stanna och fika emellan så kanske det kan gå?

I övrigt så funderar jag redan nu på hur jag ska lägga upp mitt nästa Vasalopp, hur jag ska slipa på min åkteknik och var jag kan kapa minuter i övrigt. Distansen har jag nu övervunnit och nu vore det roligt om det gick fortare. Frågan är om det blir ett försök redan nästa år eller om jag ska skjuta på det.