ROLIGT?
Men när jag åkte utför en brant backe igår och kände rädslan komma krypande så tänkte jag att det värsta som kunde hända var att det gjorde ont och om jag lyckades bryta ett ben så skulle jag slippa åka Vasaloppet... Det låter inte så bra så här i efterhand men det är lite av tjusningen med det hela, att det är jobbigt under tiden men känns så himla bra efteråt.
Sedan beslöt jag mig för att nästa år bara åka skidor för att det är roligt, utan stress eller press. Vi får väl se hur det går med det.
Glädjen är som sagt viktigast!
Jag längtar massor till Tjejvasan men känner att jag inte alls kan träna som jag vill. Har redan problem med luftrören så att ge mig ut i 20 minusgrader och åka känns tyvärr inte som ett alternativ.. Hoppas det är varmare på loppet iaf..:)
Bra tanke!
Jag tycker inte det har varit alls lika kul att åka skidor i år därför blir det inget lopp för mig, tar det ett annat år när det känns mer motiverande och roligt!
(Det ska dock bli jätte kul att åka med alla er glada flickor till helgen! =))
Hmm det kan ju tänkas att man efter målgång blir sugen att göra det igen, brukar kunna bli så... även om det är har varit överjävligt under tiden, konstigt det där...
tänkte först att det kan ju vara skönt att ha en vasa i benen och att pressen att du måste genomföra då har släppt till nästa år, så att du kan åka loppet igen men njuta lite mer. men så tänkte jag att det brukar ju vara tvärtom, att första året har man en lägre målsättning - att ta sig igenom - för att sätta press året efter. men jag tycker du ska njuta av upplevelsen och oavsett hur det går fokusera på att göra det bästa! :)
Jag tror att allt slit du gör nu lägger grunden för att du kan ställa dig på start och veta i magen att du är väl förberedd. DET är den bästa känslan. Mitt mål när jag ska tävla är att träna så att jag känner att jag har "överförberett mig" - då blir det enkelt sen. Jag tycker du är på god väg! Kram
Förstår känslan. Ibland vill även jag bara bli sjuk eller skada mig så att jag slipper Vasan. Men det är väl lite därför vi gör det.. för att övervinna nån slags mental spärr. Eller?
Kram
