tremil

Alternativa rubriker till kvällens inlägg:

Kvällen som började med ett halvt glas vin men slutade med PB.

Lilla mentala vasaloppet i mitt huvudet.

Nya byxor, nytt PB.

När jag gick en match mot tankemonstret och vann!

OK, så här började det... Jag stressade från jobbet och hann in i Stadiums provhytt och testade ett par byxor, betalade och sprang till bussen. En halvtaskig plan om att åka skidor gick i stöpet när jag nyvaken tog mig av bussen och landade i soffan för att uträtta ett flertal telefonärenden. Klockan tickade och latmasken vaknade i mig och mörkret hjälpte inte till att motivera till att ge sig ut på ett icke-upplyst spår för att köra längdskidor på egen hand.

Jag öppnade en flaska vin för att testa inför nästa helgs storinköp och efter ett par munnar rödvin kändes det inte optimalt att gå och träna. Även hungern började sätta in. Inga bra förutsättningar så här långt.

Men... närmare klockan åtta så bytte jag om till de nya byxorna och beslöt mig till sist att jag skulle göra ett nytt försök att springa eftersom det inte fanns några löpband lediga igår.


Nya favorit-byxor med mudd...

Löpband, 5 min + 55:15 min

Uppvärmning, 5 min. Tack och lov fanns det ett (!) löpband ledigt.

10 km. Jag var inspirerad av Lisa som regat 11 km på Funbeat, varav 2 km 10 km/h och 9 km i 11 km/h så tänkte jag att jag vill också. Det var flera månader sedan jag sprang en mil och jag hade en målbild. Till en början var jag lite nervös över att jag skulle känna av benhinnorna igen men det gick väldigt bra.

Redan efter tjugo minuter började det bli tungt. Mest mentalt. Jag räknade ner tiden och tyckte att det gick så långsamt... Jag hittade på att den här timmen motsvarande hela Vasaloppet och om jag skulle klara Vasan så måste jag klara den här timmen. Ner till trettio minuter kändes det som en halv evighet. Jag tänkte tillbaka till Lidingöloppet och försökte få den känslan av att springa sida vid sida med Lisa och av att jag skulle framåt - inte kliva av mitt i skogen.

Jag spelade rnb, rap och snabba tunga låtar som fick mig att hålla takten och jag gjorde som Frida och kopplade blicken på mina nyckelben och sträckte på ryggen och fokuserade på att sträcka fram höften och springa med lätta steg. Jag hann tänka att det är underligt att en halvtimme framför datorn går så fort men på löpbandet går tiden allt annat än snabbt...

När jag sprungit åtta kilometer på 45 minuter kände jag att det började bli överkomligt men var ändå nästan på väg att övertala mig själv om att 9 km var lagomt som "lilla Vasaloppet" eftersom det stora är 90 km. Nio kilometer tickade förbi och då insåg jag att det är typiskt mig att spara krafter.

Så nu var det bara att öka... och det gjorde jag. Det var roligt att springa men riktigt jobbigt också. Benen var tunga, det kändes i magen men glädjen inombords var större. Jag lyckades med PB på 10 km på löpband med mina 55:15! Tjoho!


Nedräkning från 60 min, blir 55:15 min.

Plus att jag nu har jag en positiv stärkande känsla att spara och ta med mig även i skidåkningen!