YABBADABADOO
Jag gick runt här hemma i cirklar, bytte ut jobbkläderna mot löpkläderna ett plagg i taget samtidigt som hela mitt huvud, varenda fiber i kroppen försökte övertala mig om att stanna hemma. Jag var nära att börja äta något vilket kunde leda till en ursäkt att jag inte kunde springa direkt och jag var onekligen frestad att slå på datorn vilket hade inneburit att jag suttit här hela tiden och slutligen försökte jag skylla på att jag hade ont någonstans trots att jag egentligen enbart möjligen hade lite nervositet i magen. Jag hade på bussen (innan jag somnade - sova är inte bra uppladdning) försökt förbereda mig på att jag skulle kunna vara ute ur lägenheten 18:15... 18:45 gick jag fortfarande omkring här och velade innan jag faktiskt fått på mig kläderna, skorna, klockan och ipoden.
Pepp-tröja på!
Löpning med gång, 53 min
8,25 km
När jag klev ut så var tanken att ta en power-walk. Löparsjälvförtroende låg verkligen på botten och jag kände mig totalt oförmögen att ta ett enda steg som kunde kallas för någonting synonymt med löpning.
Eftersom min klocka nuförtiden (så som jag läst om hos andra) tar alldeles för lång tid på sig innan den hittar satelliterna så började jag att gå i kanske 5-10 min innan jag ens vågade försöka jogga. Det fick bära eller brista.
Förvånansvärt bra gick det. Det var ju knappt jobbigt. Trist att springa mer eller mindre samma runda varje gång så jag bytte riktning och tog några nya banor och fortsatte springa. Mer än tre kilometer i 6 min-tempo trots att delar sprangs på ett skogsspår är jag nöjd med. Gick ett par minuter och fortsatte sedan. Sprang och försökte hålla hastigheten. Det är så mycket roligare att få den löpkänslan med lite studs i benen än joggkänslan när det går alltför sakta och benen bara släpas under en.
När jag tittar på statistiken från garmin så var hela två kilometer under 6 min-tempo = litet jippie. (5:23 och 5:40)
Tack vare en tjej som sprang om och som jag sen hängde på så lyckades jag med ett par kilometer till. Vände och hade lite fartlek på slutet. Ja, jag hade faktiskt roligt när jag sprang!
Och sen satt jag här i soffan igen. Eftersvettandes, med pärlor som droppade ner på tightsen och på mina armar så kände jag mig lycklig och stolt. Över något så banalt som ett löppass med inslag av gång. En torsdagkväll. Så det kan vara.
Och så läste jag fina kommentarer och pepp angående min motivationsdipp - visserligen efteråt men ändå! Tack!
Vad härligt att läsa om din träningsglädje trots bristande motivation innan!
Hey, grattis! Lät som en grymt bra tur, nu blir jag peppad att springa själv, trots min dåliga motivationsdasgform. :)
Härligt! Det är ofta de där "oviljapassen" som får en att må som bäst! Ofta går de mycket bättre än väntat också. Konstigt det där :)
Strålande jobbat:) Och den där lycko- stolthetskänslan efteråt, är ju smått oslagbar.
Hoppas du får en fin helg!
Bra bra bra! Ibland är det verkligen som slogan säger "Just do it!"
Grymt vännen!
Det känns ju alltid bra efteråt! :)
Jag försökte övertala mig själv imorse när klockan ringde tidigt om att jag egentligen vill ut och springa, jag är inte trött, jag behöver inte sova mer... Men tankarna om att jag nog behöver en vilodag, jag hinner även om jag sover lite till och snozza bara en gång till vann tyvärr!
Vaknade ist alldeles för sent, helt förstörd av en hemsk dröm efter att tydligen ha stängt av alarmet helt...
Så kan det gå, var nog inte meningen att jag skulle springa idag! :)
Ha en toppen mysig helg och hälsa!
Kram!
Bra jobbat!! Älskar tröjan :-) Vilken glädje tillslut! :-) Härligt!!!
Nu har jag uppdaterat vår resa :-)
Det tog sin lilla tid, mycket man vill visa :-)
Känner mig ganska så mörbultad just nu, hihi men riktigt nöjd :-)
Ha en fin helg söt!!!
KRAM!
STARTKT jobbat! Inte lätt att gräva upp sig själv ur den där latmaskgropen när man väl har trillat i... ;) Imponerad!
Grymt jobbat Annika! Jag blev faktiskt lite peppad själva tt kasta mig ut på en liten tur!
Åh vad kul det är att vara tillbaka i verkligheten igen faktiskt, läsa ikapp lite bloggar, börja jobba, ha vardag, komma igång med träning. Låter märkligt men det är ju en del av livet det med och en stor och härlig sådan. Även om det har varit helt magiskt att få sväva runt på rosa moln ett tag :) Och ja, jag lovar att komma med bilder så fort hag har något att visa men faktum är att jag fortfarande inte har fått några bilder av de som tog foton, så även jag väntar med spänning! Jag hoppas verkligen de kan spegla lite av hur fantastiskt det var!
Stor kram
Åh, det är precis den där känslan man har EFTER ett pass (stoltheten, nöjdheten, välmåendet) man ska plocka fram när man har svårt att gå iväg. Men det händer alla ibland att man fastnar i soffan och att man har perioder med dålig/ingen motivation. Men då träningen har gett en så mkt bra så kommer motivationen till slut tillbaka, det brukar man kunna lita på.
Kramar
