tremil

Det var ett kort lopp och inte så mycket att orda om egentligen. Lite mer bilder å andra sidan.
(Usch för alla bilder med badmössa och våtdräkt, men det bjuder jag på)

Vi vaknade utvilade i en hyrd lägenhet i centrala Vansbro och det var gott om tid.


Här sov jag som en prinsessa i bäddsoffan

Åt frukost och promenerade iväg och hämtade mitt startkuvert. (Hejade en snabbis på Erica från Göteborg som vi mötte på Blogger Boot Camp. Kul!)


Har hämtat ut startkitet inklusive fina badmössan!

Jag var lite skönt nervös och spänd innan det var dags men allt klaffade så himla bra. Jag fick, efter lite övertalning, byta startgrupp och sedan var vi på plats vid startfållan ungefär en halvtimme innan start. Vi gick förbi den digitala skylten i Vansbro som jag tidigare år åkt förbi på väg tll fjällen och den visade 16,8 grader i vattnet.

Vi såg första starten, den enda tävlingsgruppen simma iväg. Sedan var det gemensam uppvärmning och jag insåg att jag var en katt bland hermelinerna i min röda badmössa bland alla andra vita i gruppen. Riktigt lyckosamt för mamma och pappa som skulle försöka följa loppet och mig från land.



Så var det dags att hoppa i vattnet och det var förvånande behagligt redan från början. Det var dock lika trångt som jag varit rädd för och jag fick en hel del sparkar och själv så tafsade jag en del på damerna framför. Det blev en del skratt och ursäkter och stämningen var god. Jag var verkligen inställd på en dålig tid för det gick inte att ta i överhuvudtaget. Glasögonen var mer eller mindre immiga hela tiden och jag försökte rengöra dem hjälpligt med en hand medan vi simmade.



Största delen av loppet simmade jag närmast bryggan för man kände direkt hur det strömmade om man gick ut en bit. Jag hörde föräldrarnas rop från sidan och vågade iaf ta mig ut och ta mig förbi några klungor. När funktionärerna på bryggan ropade att det var 200 meter kvar så ville jag öka tempot lite och gick ut på nytt. Då lyckades jag till och med att simma om en tjej som körde fristil fastän jag simmade bröstsim.



Målet närmade sig och jag kunde se klockan ticka genom mina igenimmade simglasögon. Blev förvånad och nöjd över att inse att jag skulle klara 30-minuters-målet jag själv hade satt upp. Jag satsade istället på att komma under 28 minuter... och försökte ge lite extra... och 27:41 daskade jag handen på tavlan!


Min målgång


Glad med medaljen

Efter mål mötte jag upp Lisa från Umeå som jag pratat med på Funbeat efter att ha cyklat Tjejvättern på samma tid - och nu vi hade samma tid även på simningen. Mycket trevligt!


Två nyduschade 27-minuters-simmerskor

Det var härlig stämning och bra ordnat med mat och efterrätt och underhållning efter mål. Dalmasarna är så trevliga! Vi blev serverade att killar i vit skjorta och fluga som sprang fram och tllbaka i regnet och blev genomblöta. Jag fick dessutom äran att äta tillsammans med den begåvande killen som spelade gitarr och sjöng för oss.

Lite tråkig analys: Det kändes direkt att det var en enkel match och att jag borde ha kunnat simmat längre. Det var inte jobbigt och jag behövde aldrig koppla på pannbenet. Det var en väldigt lång resa upp och en minst lika lång resa hem för att simma 27 minuter... (Att simma ytterligare två kilometer och då dessutom simma medströmt låter inte helt omöjligt nu)