DAGENS TRÄNING, DEL II
Cykling, 2 tim 4 min
54 km. Jag är så glad att jag tog mig ut till cykelklubbens onsdagsträning! Jag var nervös över att cykla igen men det var en viktig träning och sista chansen att köra innan det är dags för riktiga eldprovet, loppet Ride of Hope som går av stapeln när jag kommer hem från fjällvandringen.
Jag var ensam tjej idag igen. Ett par killar var otroligt snälla och gjorde allt för att jag skulle hänga med i det höga tempot och hejade på och gav tom några hjälpsamma knuffar i uppförsbackarna men mjölksyran var ett faktum och jag orkade inte hänga med i mer än 24 km. (Snitt runt 30 km/h)
Sen var vi tre tappra som själva körde med diverse missöden, en sprucken framväxel, en trasig bakväxel-vajer, en felkörning åt fel håll och till en grusväg. Jag hade dock klarat mig bra men precis vid hemfärden genom stan ska jag se mig om bakåt och vinglar till, tappar balansen, försöker sätta ner foten (som sitter fast), kör in i en hög refug, lyckas (på något mirakulöst sätt) komma upp över kanten och upp på refugen och sedan efter några kraftiga hjärtslag, ett tjejigt skrik och en rejäl chock så vinglar jag omkring innan jag kan styra ner på vägen igen... Oj, vilken tur! (Självklart var där fullt med bilar och vi mötte precis tre cyklister på andra sidan som stirrade på mig...)
54 km. Jag är så glad att jag tog mig ut till cykelklubbens onsdagsträning! Jag var nervös över att cykla igen men det var en viktig träning och sista chansen att köra innan det är dags för riktiga eldprovet, loppet Ride of Hope som går av stapeln när jag kommer hem från fjällvandringen.
Jag var ensam tjej idag igen. Ett par killar var otroligt snälla och gjorde allt för att jag skulle hänga med i det höga tempot och hejade på och gav tom några hjälpsamma knuffar i uppförsbackarna men mjölksyran var ett faktum och jag orkade inte hänga med i mer än 24 km. (Snitt runt 30 km/h)
Sen var vi tre tappra som själva körde med diverse missöden, en sprucken framväxel, en trasig bakväxel-vajer, en felkörning åt fel håll och till en grusväg. Jag hade dock klarat mig bra men precis vid hemfärden genom stan ska jag se mig om bakåt och vinglar till, tappar balansen, försöker sätta ner foten (som sitter fast), kör in i en hög refug, lyckas (på något mirakulöst sätt) komma upp över kanten och upp på refugen och sedan efter några kraftiga hjärtslag, ett tjejigt skrik och en rejäl chock så vinglar jag omkring innan jag kan styra ner på vägen igen... Oj, vilken tur! (Självklart var där fullt med bilar och vi mötte precis tre cyklister på andra sidan som stirrade på mig...)
Kommentarer
Postat av: Malin
Härligt att du tog dig ut! Ja det är inte lätt att hänga med i 30-km/h-tempo. Hade fullt sjå att hänga med mitt sällskap på kusten förra veckan. Bara att inse att jag inte är så pass tränad att jag klarar av att hänga på en vältränad kille.
Vad otäckt med ditt missöde, som inte blev nån fara. Men kan förstå din hjärtklappning. Fy sjutton, otäckt. Bra att det inte hände nåt iaf!
Postat av: izza
Fy vad läskigt!! Skönt att höra att det gick bra iaf! Härligt med lite cykelträning! Jag funderar på om jag ska ge mig ut något idag. Jag har inte tränat nånting på jättelänge!
Trackback
