tremil

Cykling, 5 tim 19 min

134 km. 

Förberedelserna startade redan på torsdag kväll när jag fick besök av Lina från Gävle som kom direkt från Luleå med tåget. Jag mötte henne och hennes kärlek(cykeln) på stationen och efter lite kvällsmat på Durkslaget så gick vi igenom våra packningar och laddade med sportdryck.

 
Fina Lina och middagen: flädermarinerad kycklingfilé med valnötter, babyspenat och balsamicosky

På fredag morgon blev vi upphämtade av Ride of Hope-gruppen (specialservice) med packning och cyklar och drog upp till Katrineholm. I Katrineholm väntade Malin och Anna och det var roligt att träffas allihopa och känna att det var dags.


Malin och Anna i sina fina RoH-tröjor

Tyvärr var jag inte på topp eftersom min migrän spökade och hela helgen har jag knaprat piller för att orka med både den fysiska ansträngningen och den sociala biten. Under fredagen hade jag molande huvudvärk under hela loppet och det var bara full fokus på att peppa mig själv att fortsätta. I efterhand känns det lite dumdristigt eftersom de andra två dagarna blev så mycket bättre och roligare när huvudvärken släppt. Jag hoppas verkligen att jag inte drog ner stämningen allför mycket för de övriga under den här tiden. Det är hemskt att vilja så mycket men kroppen säger ifrån.

Fredagen innebar nytt längdrekord för mig eftersom jag som längst innan cyklat 10 mil under tjejvättern och denna etapp var 134 km. Jag kände direkt, trots huvudvärken, att det är så mycket roligare att cykla i klunga och att kunna pusha varandra och dessutom kunna dra nytta av de personer som drar.

Vi cyklade första delen i en stor klunga om c:a 30-35 personer och det var lite olika uppfattning om hur fort vi skulle köra. Efter två depåer så delade vi upp gruppen i två och lät de snabbaste sticka iväg. Jag hade ingen extra ork och höll mig långt bak och var mycket nöjd med att få ett snitt runt 25 km/h ändå i "långsamma gruppen", visserligen medvind.

Strax före klockan fyra var vi framme i Västerås, ICA Maxi och värmen var total när vi stod stilla. Vi har trots allt fartvinden som svalkar något när vi cyklar. Det blev ett snabbt intag av milkshake och en kycklingburgare för att inte hamna i koma direkt innan vi trampade ytterligare några kilometer till Scandic hotell där vi skulle bo.

Under samtliga dagar har vi haft strålande sol och värmebölja. Vi har kämpat med att dricka stora mängder vätska och balansera det med den begränsade möjligheten till toaletter. Dessutom känns det som att jag ätit konstant: banan, vetebulle, festis och russin&nöt-blandning. Livrädd för att energin ska ta slut men det har fungerat riktigt bra!

Sammanfattningsvis en kämpig dag där fokus låg på att bara överleva huvudet och värmen men riktigt skön känsla att klara det och himla kul att cykla med tjejerna!