RIDE OF HOPE, ETAPP ÅTTA: VÄSTERÅS-UPPSALA

Cykling, 3 tim 57 min.

104 km. Fick börja med att medicinera mot migrän det första jag gjorde på morgonen och det var en vissen Annika vid frukosten. Men jag ville inte ge upp innan jag försökt och strax efter att vi hade hoppat upp på sadlarna och börjat trampa så kände jag mig hur bra som helst!

Vi tänkte köra med långsamma gruppen men eftersom det tillkommit några cyklister som inte riktigt höll samma tempo som dagen innan märkte vi nog alla tjejer att det gick lite för långsamt för att det skulle vara roligt och utmanande. Efter att jag cyklat bredvid en Västeråsare som antydde att även han ville cykla fortare så kollade vi med vår gruppledare om det var ok att vi stack i förväg, vilket det var. Västeråsaren fick eld i baken och tjöt iväg som ett skott, jag ropade till tjejerna att hänga på och så bara svischade vi iväg. Vilken känsla! Att känna flytet i tramptagen och trycket i benen och pulsen som går upp men hjärtat trivs och jobbar hårdare och hårdare. Landskapet som far förbi, soliga vackra Sverige, kossor som sover i skuggan, rödvita små stugor och små vattendrag och stora gröna lägdor och dofterna som förhöjer hela intrycket. Just i den stunden kände mig härligt okrossbar, snabbast i världen och fri som en fågel...

Vi fortsatte hålla i ett riktigt bra tempo och så turades vi om att dra, växelvis ett och två led och det kändes så proffsigt och härligt. Det är en mäktigt känsla att dra en grupp framåt och att själv ha fri sikt framåt och att själv inte behöva stirra in i hjulet framför som vid klungkörning.

Efter en stund hade vi kommit ikapp en av mellangrupperna och vi hängde på dem och då var det skönt att ligga bak i en klunga igen och få "vila" lite. Tack tjejer, för den underbara känslan av att cykla med er! Riktigt samspelta och jämna kändes vi tycker jag.

Vi kom i mål i Uppsala och åkte sedan i gemensam trupp upp till Ride of Hope Grand Prix, en cykeltävling där vi fick passa på att visa upp oss och ta emot folkets jubel.


Uppsamlingen vid Akademiska sjukhuset


Akademiska var det ja...


Fyller på med energ i form av festis, bullar och bananer


Brorsan tittade förbi när vi befann oss i Uppsala, kul!


Middagen på Marcos i Uppsala och Lina och jag


Hoppe, Ride of Hopes maskot, cyklade hela vägen från Lund till Stockholm

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback