CYKLING ÄR MIN PASSION
Min fina Lina! Det är så obeskrivligt sorgligt att du lämnar Luleå.
Från allra första början var det en slump att jag började läsa din blogg och det jag minns från allra första början var att du hade en stor sekelskifteslägenhet och snygg pojkvän. Då bodde du i Gävle och jag i Norrköping, redan då var vi båda på, för oss, nya orter. Du var den bästa cykelinspirationen när jag köpte min racer och sommaren 2009 träffades vi och cyklade Ride of Hope och höll bloggkontakt nästan varje dag.
Några år senare skedde ett underbart sammanträffande att vi hamnade i samma stad där ingen av oss egentligen hörde hemma från början. Det har alltid varit en trygghet att ha dig här. Att ha en fast punkt i Luleå och en alldeles egen vän. Vi har många fina minnen från skärgården, med matlagning, cykling, styrketräning, skidåkning och mysiga soffkvällar med förtroliga samtal. Jag vet att du aldrig har haft hjärtat helt och fullt i Luleå och därför känns det lite lättare att låta dig gå men det kommer att bli himla tomt utan dig...
Jag saknar dig redan och önskar dig all lycka med nya livet, nya kärleken och nya vardagen i ditt hjärtas söder.
Å vad fint skrivet Annika, jag garanterar att det är samma känslor från Lina.<3
Kram!
Underbara vänskap. Sådan innerlig kärlek klarar säkert lite distans också.
Vänskap! Underbart!
Men... nu rinner tårarna även på mig. Så fint skrivet Annika, vilken fin saga om en vänskap, och den slutar ju inte i och med detta, även om det blir en omdaning som med alla förändringar. Känner så väl igen mig i svidet i hjärtat att säga hejdå och inte längre kunna ha den där vardagliga, dagliga kontakten och ses när man vill. Kram till er bägge!
Jag tror jag ska sluta kommentera från tfn, försvann tidigare det jag skrev...grr :)
Vilket fint inlägg Annika!
Jag har ju varit med från början och träffade ju er samtidigt första gången. Har varit så kul att följa er vänskap och att ni kommit varandra så nära. Sanna vänner växer inte på träd.
Förstår att du känner saknad. Blir rörd när jag läser inlägget och ser alla fina bilder på er. Vänskap. Underbart! Kram
ÅH finaste finaste du! Sitter här med tårar på mina kinder nu! Så fint skrivet och härliga bilder! Jag minns såväl första gången vi träffades, jag satt på tåget ner till dig med lite pirr i magen och med världens största packning ;) Fick ett varmt välkomnande och så cyklade vi tillsammans för första gången, vilken resa, glömmer den aldrig! Jag önskar att jag kunde fått ta med dig till min nya stad. Kommer sakna dig otroligt mycket! Du förgyllde min tid i norr, finaste vännen man kan tänkas ha! Jag vet att vi kommer ses snart! Jag håller ställningarna här nere i väst så håller du dem i norr! :) Kram och kärlek till dig!<3
Åh jag tyckte du verkade bekant och nu förstår jag varför! Fina Lina och Fina Du!
Vad härligt att läsa om er vänskap.
