VASALOPPET 2011

Dagen innan loppet strålade solen på oss i Sälenfjället. Huvudvärken var borta och hade bytts ut av en bubblande känsla, en spändhet och jag kände mig förväntansfull på ett lovande sätt. Bara det faktum att vädret verkade bli kanon gjorde mig lugnare i hjärtat.

Skidorna var inlämnade till proffs på Start som lovade elitvallning med högfluor och pulver (lät riktigt fint i en motionärs öron).



Lördagskvällen bestod av pastaladdning (dock inget hetsätande), fixade anhöriguppgifterna på nummerlappen, skrev mina kontrolltider från förra året på en tejp att ha med mig på loppet, packade ihop väskorna, la fram alla kläder inför loppet och så tittade jag på melodifestivalen med ett halvt öga.




Så var det då... Vasaloppsmorgon! Klockan ringde kvart över fyra. Dags för frukost. Tur för mig att killarna i sällskapet var morgonmänniskor och taggade till tusen. De ordnade i köket medans jag smörjde in varenda liten del av mig med ormsalva vilket jag tror var en viktig del i fjolårets prestation. Sen blev det grötfrukost med extra energi i form av russin, banan och blåbärssoppa (det självklara valet på Vasaloppsdagen). En macka med skinka och ost. Ett glas resorb. Jag gjorde även en extra smörgås att ta med till startområdet och även en halv banan.

Vi hade riktigt flyt med bilkörningen mot startområdet och trots att vi inte kom iväg förrän 05:45 så behövde knappt köa alls (Underbart jämfört med förra årets kaos som till och med innebar att jag missade starten). Vi lyckades parkera på västra sidan tack vare en privat parkering som min sambo charmade till sig. Vi var inne på startområdet c:a halv sju, hämtade skidorna och la ut dem i startfållorna. Jag var hyfsat nöjd med att komma relativt långt fram i startled tio och faktiskt ha ett gäng åkare bakom mig detta år. Sen hade vi gott om tid att mingla, kolla på folk, peppa varandra och insupa stämningen. I högtalarna spelades de klassiska Vasaloppsjingeln. 

 



Pang bom så var klockan vips åtta och starten gick! Fast vi i startled tio stod ju kvar i några minuter innan lemmeltåget började röra sig och vi kunde följa med framåt. Jag försökte tänka att "NU, nu händer det. Vasaloppet är här och nu." Men samtidigt så visste jag att mitt lopp inte skulle börja förrän efter närmare tre mil. Jag föreställde mig att jag skulle få kämpa, slita, få ont i kroppen och jobba med det mentala mer än någonsin.

Backen tog ungefär lika lång tid som förra året kändes det som. Trångt och alla vill fram på en gång. Både stavar och skidor fastnar i varandra men jag behöll en gott lugn och tog mig systematiskt framåt utan att göra någon upprörd. Väl uppe på toppen, efter alla kringelikrokar, så började den klassiska åkningen på riktigt. Solen strålade och spåren var fyllda av ivriga skidlöpare som satte av mot Smågan.

Under det här loppet "hände" något som jag tidigare inte varit med om. Eller rättare sagt, det hände inte något. Jag hamnade i någon slags bubbla. Jag tänkte inte i närheten så mycket som jag brukar tänka. Jag bara matade på och tiden gick. Jag upplevde inte så mycket, kände inte så mycket och var liksom inte riktigt lika närvarande. Jag märkte dock detta direkt under själva loppet och kunde t.o.m. njuta av det faktum att tiden gick rätt fort och att det behövdes när det handlar om nio mil och en hel dag på skidor.

När jag kom till kontrollerna saknade jag mamma och pappa och glädjen av att få möta någon som hejade just på mig. Dock fick jag som tjej en hel del uppmärksamhet av publiken och särskilda hurrarop, vågen och uppmuntrande ord.

Eftersom jag hade skrivit ner fjolårets mellantider noterade jag att jag var 10 minuter före i Smågan och de tänkte jag att jag kommer att få nytta av längre fram under loppet. Men i Mångsbodarna hade jag utökat försprånget till 20 minuter. Jag försökte använda detta som en positiv boost och inse att jag kanske inte var så dåligt tränad som jag föreställt mig.



När väl uppförsbackarna mot Risberg kom så var jag trött. Det var bara uppför och uppför genom skogen och alla runt omkring mig var också trötta och vi hasade gemensamt sakta uppför. Jag tappade tekniken, kraften och kände mig svag i nacken men trots att jag knappt hade styrfart så åkte jag i det snabbaste spåret och det gav mig lite lite hopp åtminstone.

Jag åt enligt plan och drack i alla kontroller. Efter Risberg var det fortfarande tungt och jag fick sätta upp ett delmål på 45 km för att fira att jag då hade gjort hälften. Jag drack av min medhavda sportdryck, pustade ut och laddade om mentalt.  Jag kände mig lugn och erfaren och jag tror att det gav utslag. För nu vände det igen. Till det bättre. Jag var stark, kroppen kändes toktränad och jag stakade mer än någonsin.



Efter Evertsberg kom nedförsbackarna och de var över förväntan bättre än förra året. För att skidspåren var generellt rejält uppkörda, alla uppförsbackar var söndersaxade och bestod av två decimeter djupt "strösocker" att plumsa i, men dessa nedförsbackar var inte i närheten av så isklumpiga som de var förra året. Ett litet hurra var det värt att vila just där och då.

På väg mot Oxberg med 40 km framför mig så började jag räkna på klockan. Jag låg fortfarande på plussidan och jag hade ny energi. Om jag höll en jämn och bra fart så skulle det bli möjligt att slå fjolårets tid. Det skulle t.o.m. kunna gå att komma under tio timmar. Och då startade jag en kamp mot klockan.

Jag tänkte inte många vettiga tankar de närmaste fyra timmarna. Allt jag ville var att köra järnet, staka för allt vad jag var värd. Åka snabbt genom kontrollerna och räkna ner tiden mot ett nytt rekord. Jag sneglade på klockan, bet mig upp för backarna, log mot publiken och hejade tillbaka. Ahhh, det här är ju roligt igen. Det bor trots allt en liten tävlingsdjävul i mig långt där inne.

Jag fick en liten svacka när sträckan mellan Oxberg och Hökberg tog längre tid än förväntat. Glidet blev sämre vilket jag nu i efterhand har förstått drabbade väldigt många åkare. Jag orkade inte räkna i detalj på minutrarna hit och dit och tyckte att sträckan var mycket jobbigare än jag kunde minnas. Knappt något utför alls. Det positiva var att jag orkade staka mycket mer än jag hade föreställt mig innan. Jag hade inte ont någonstans, jag körde om folk hela tiden och så räknade jag ner mot Eldris och såg fram emot kilometerskyltarna med enkeltal på.

En räddande ängel kom från ingenstans och langade apelsinklyftor just när jag var som törstigast. Som jag njöt. I Eldris tjoade jag efter kaffe och svepte en mugg i farten. Nu var det dags att ge allt jag hade... och lite till. Jag befann mig fortfarande i bubblan och hade bara koll på tiden och skyltarna. 35 minuter och 5 kilometer. Nog tusan borde det gå. Tänk om jag klarar det... tårarna brände lite bakom ögonlocken.

Jag var inne på elljusspåret och det var fortfarande ljust ute! En häftig känsla och ett delmål att åka in till Mora i dagsljus - om än i skymning men inte med några elljus tända. Det var en trygghetskänsla att veta hur spåren gick, de sista två backarna. Full fart uppför, in i Mora, folkets jubel. "Här kommer en pigg tjej". "Åh hej och hå, åh hej och hå." "Heja, heja" Jag hörde sambo skrika på mig på upploppet och jag stakade förbi några klungor och kom med full kraft ända fram till målet där jag även i år lyfte en arm i skyn - och kollade på klockan som då visade 17:54.

Min officiella tid blev 9 tim 52 min. Bättre än jag någonsin ärligt kunnat föreställa mig i år. Jag var och är riktigt stolt över att jag kämpade de sista fyra timmarna med gott resultat. Att jag faktiskt både kunde njuta och tävla samtidigt.



Kommentarer
Postat av: Anonym

Vilken fantastisk läsning och vilken underbar känsla du måste känt. Jag är så himla imponerad! Grymt jobbat Annika!

2011-03-08 @ 18:11:56
URL: http://capturethismoment.shapemeup.se
Postat av: Johanna

Underbart att läsa din berättelse, du kämpade verkligen otroligt bra. Bra jobbat!!

2011-03-08 @ 18:20:10
URL: http://ettlivirorelse.blogg.se/
Postat av: Anki

Fantastiskt jobbat! Härligt att läsa din upplevelse av det hela när jag precis åkt sträckan själv..:) Nästa år blir det Vasaloppet för mig med och inte "bara" Öppet Spår..:)

Postat av: Miss Agda

Fantastiskt Annika! Du är grym!

2011-03-08 @ 18:31:00
URL: http://www.missagda.se
Postat av: Keron

Vilken härlig läsning! nästan som man blir sugen :)

2011-03-08 @ 18:44:57
URL: http://keron.blogg.se/
Postat av: Nina

Vilket härligt inlägg.

Du är en riktig kämpe Annika, du imponerar verkligen!

2011-03-08 @ 19:27:34
URL: http://niiina.blogg.se/
Postat av: Jonna

Som sagt, att genomföra två riktiga Vasalopp på raken, förbättra tiden så mycket, kriga på hela vägen - det är grymt! Njut nu allt du kan!



Och jag är bara lite avundsjuk... jag hade så förtvivlat gärna velat åkt i år, har inte riktigt kommit över förlusten än.

2011-03-08 @ 20:22:54
URL: http://fartfylld.blogspot.com
Postat av: Josefine

Blir så glad av att läsa det här. Kämparglöd som sjutton!

2011-03-08 @ 20:41:03
URL: http://matchesyoureyes.blogspot.com
Postat av: Andréa

Fan vad bra!! Det är klart att du itne är otränad! Du har ju tränat massa annat, löpning inte minst, så det är klart att du skulle klara det! Jättestort grattis!!

2011-03-08 @ 21:58:13
URL: http://lopningolivet.blogspot.com
Postat av: jennie

Vilken härlig historia ! underbart du skriver =D Vilken fantastisk känsla de måste vara att "glida" in den sista kilometern o faktiskt känna JAG KLARA DET ! hurra rop OCH bättre tid än förra året ! WOW ! mycket bra kämpat annika !!!



jag får faktiskt blanka ögon över din story ;)

2011-03-08 @ 23:12:10
URL: http://haggkvistbloggen.blogg.se/
Postat av: Jonna

Tack för dina värmande ord! Men du ska veta att även om jag är avis på er som kunde starta, så glädjer jag mig mycket också! :) Jag satt och hoppade i soffan när jag såg att du befann dig mellan Eldris i Mora och förstod att du skulle klå din tid och att du åkt så himlarns bra! Och jag njöt verkligen av att läsa din loppberättelse, den peppade mig asmycket till att åka nästa år!

2011-03-09 @ 07:51:33
URL: http://fartfylld.blogspot.com
Postat av: Jane

Vilken underbar läsning - bra jobbat Annika!!!

2011-03-09 @ 17:35:24
URL: http://felicitasblog.com
Postat av: JoHo

sitter här och grinar lite... (eh, jaa... gravid) men du är så GRYM! Fantastisk läsning, vilken kämpe du är!!

2011-03-09 @ 20:03:01
URL: http://www.snartvuxen.blogspot.com
Postat av: annastei

Härligt jobbat, grattis! Jag noterade även att din klocka ser ut som en Forerunner 305? Är du nöjd med den? Är lite sugen på en ny, men har hört att en del tycker "ringen" man trycker på funkar lite dåligt...?

2011-03-10 @ 14:25:03
URL: http://egensvettluktarbast.wordpress.com
Postat av: annastei

Eh, alltså, jag menar ju 405. Såklart :)

2011-03-10 @ 20:19:35
URL: http://egensvettluktarbast.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback