Vandring, 3 tim 30 min

12 km.

Helgens kortaste dagsetapp och även helgens roligaste vandrardag.

Jag var inte ensam om att tycka att söndagen var härligast, lättast och trevligast och vad det beror på kan säkert ha flera orsaker. Trots drivande regn, total dimma och avsaknad av någon sikt alls när vi gav oss iväg så hade vi lätta fötter och ett lätt sinne. Kanske lite lättare ryggsäckar också efter att ha ätit upp en del av lunchprovianten, godiset och kexen.

Vi hade trots allt regnet i ryggen och efter ett par timmar så lättade regnmolnen och solen tittade fram. Det var vackert med lite dis i horisonten, mer renar och vattendrag. Teamkänslan kom fram när samtliga bestämde sig för att spurta uppför en sanddyn (med ryggsäckarna på). Innan vi var framme så var det gassande varmt och vi förtjänade en riktigt skön vilopaus med inslag av hjortronplockning och bergsbestigning.

Dagen rundades av på eftermiddagen och vi hade gott om tid tills bussen och tågen skulle avgå och ta oss hem till våra olika destinationer.

En effektiv helg som kändes som betydligt mer än tre vandringsdagar. Ett skönt avbräck från vardagen och en härlig social vandringsupplevelse.


Första lunchstoppet


Gänget


Fina renar!


Hjortron


Skön fikapaus i solen


TACK för en toppenhelg, mina vänner!

Vandring, 5 tim 30 min

19 km.

Helgens längsta vandring. Och den regnigaste.

Kameran fick inte riktigt vara med idag eftersom det var mer eller mindre full regnmundering på och det mesta blev fuktigt under turen.

Vi började med att gå tillbaka ett par kilometer tillbaka längs leden och nu fick vi nedförsbacke istället för uppförslutning som vi hade dagen innan. Sedan gick vi över ett böljande landskap med utan någon vidare rolig vy under molnen.

Eftersom vi saknade karta så kunde vi bara hoppas på att ett vindskydd skulle dyka upp och ge oss ett komfortabelt stopp för lunch efter vägen. Och det gjorde det också. Jag hann dock få en dipp innan och kände mig helt hopplöst slut och ledsen innan jag förstod att det var dags att fylla på med energi. Lätt att glömma bort när det går bra att gå och fikapauserna inte kommer lika ofta som vid soligt väder. Ett par godisbitar senare så var humöret på topp igen.

Det var regn och uppehåll omvartannat men dagen gick fort och vi var framme i god tid till den tre-rätters-middagen som vi förbokat. Dock var det nära att vi gick förbi fjällstationen p.g.a. den extremt dåliga sikten. Det var först när vi var jämnsides med ett av husen som vi insåg att vi var framme! Skönt med tid för dusch, ombyte och mingel.

Middagen bestod av en salladsbuffé och så var det självservering. Det bjöds på Championsoppa, Lax med rostad potatis och Citronpaj. Menyn lät till en början inte särskilt tilltalande men jag måste tillstå att det var vällagat och smakade mycket bra. Speciellt med ett glas rött vin till.

Det blev en tidig kväll i sovsalen och jag hade för ovanlighetens skull lite svårt att sova. Mycket endorfiner i kroppen, tankar om ditt och datt och nya ljud som snarkningar och kraftig blåst gjorde att jag vaknade titt som tätt under natten...



När vi lämnade Sylarna började det regna...


Erika bygger på ett stenröse efter vägen


Molningt


Påpälsade, jag och Erika.


Notera Tobbes Five Fingers som han vandrade största delen med!


Vägskäl


Här har det klarnat upp något


Salladsbuffé


Middagsbordet

Vandring, 5 timmar.

16 km.

Fredagen den trettonde gick helt obemärkt förbi vad gäller oturs-aspekten men i övrigt så är det en fin dag att minnas. Nämligen starten för vår Jämtlands-vandring. Vi laddade med frukostbuffé på fjällstationen med mycket gott och energirikt och jag fick bland annat i mig en våffla och hjortronsylt.

Med en nästan 17-kg-ryggsäck på ryggen började vi turen. Och det gick uppför. Och det var varmt. Och mycket folk. Den här dagen hade jag nog fullt sjå att hinna prata med mina medvandrare så jag tänkte dessto mindre på omgivningarna. Dessutom blåste det ganska kraftigt och de andra fjälljuden med bäckar, fåglar och prassel tonades ner.

Jag måste vara ärlig och berätta att vi hade tänkt köpa en fjällkarta när vi kom fram till fjällstationen i deras butik men kartorna över vårt område vart helt slut. Det innebar att vi gick misste om en del av tjusningen med att titta på kartan, planera rutten, spana på toppar och vattendrag. Som tur var så gick det inte att missa själva leden så det var ingen fara på färde men lite trist att sakna kartan ändå.

Dock stannade vi och njöt av solen vid flera tillfällen och alla var nöjda och pigga och glada. Väl framme vid Sylarnas fjällstation så såg vi lite mer fjäll och det var en härlig vy från matsalen.

Middagen tillagade vi i självhushållet och jag och Daniel avnjöt en efterlängtad gräddstuvad pytt med stekt ägg.


Första stigningen


Fikastopp


Skön vila


På väg med målet i sikte


Fredagsmys

Jag är tillbaka efter tre dagar i Jämtland tillsammans med besättningen Erika, Frida, Daniel och Tobias.

Sammanfattningsvis så var det mycket som var annorlunda med hela den här vandringen. Först och främst att det var en social tur och det blev mycket snack och mycket skratt. Väldigt trevligt men också med den bieffekten att jag inte la märke till naturen lika mycket som jag gjort på tidigare vandringar. Så här i efterhand så minns jag knappt hur omgivningarna såg ut, om det var fint väder eller jobbigt. Jag brukar ha bra minne och det känns lite underligt att tänka tillbaka på turen och sakna vissa avsnitt. Tack vare en mängd foton kan jag dock skrapa ihop en bild och ändå minnas turen i stort.

Det var även generellt väldigt mycket folk längs leden. Detta är också en ny upplevelse för mig. Att leden bitvis kändes som E4:an med flera filer och möten och ständig andra vandrare inom synhåll. Jag antar att just den här tidsperioden klassas som högsäsong i svenska fjällen. Torrt, varmt och inga mygg är nog en bra bild av augusti månad.

Ytterligare ett nytt inslag på denna tur var det fina sällskapet vi fick i form av renar på flera ställen under samtliga dagar. Det kändes fint och häftigt att vara så nära djuren och naturen och flera renar vågade sig riktigt nära.

Däremot tror jag kanske inte att naturen var så storslagen och vacker så som jag upplevt de andra sträckorna jag gått tidigare. Vi följde bland annat elstolpar in över berget och det förtog lite av naturkänslan.

Boendet bestod av fjällstationer (större anläggningar än fjällstugor) och det betydde mycket folk, stimmigt och hög ljudnivå. Bra och skönt med tillgång till mat och enkelt med allt som var ordnat men inte lika mysigt eller gemytligt som i en mindre enklare stuga...

Nu finns det en viss risk att jag låtit mer negativ än vad jag avsåg p.g.a. de yttre faktorerna men jag har faktiskt en positiv upplevelse med mig hem.

Fina vänner, roliga samtal, skratt långt in på natten, massa tågtimmar, kärlek, vandring och trots allt svenska fjäll berikade helgen och får mig att börja planera nästa tur direkt...


Vi som var där...

Jämtlandsfjällen nästa!

Imorgon bitti kliver fem, förhoppningsvis utsövda och fjällsugna, vandrare av i Enafors och påbörjar helgens äventyr. Alla tummar som försöker hålla regnet borta från oss uppskattas varmt.

Själv håller jag tummarna för att den här bruden får en underbar bröllopsdag!

Vandring/Skogspromenad, 1 tim

Jag passade på att ta med mig föräldrarna till ett av de finaste ställena jag vet i Norrköping. Det krävs en liten skogstur och det är en stigning som går uppför och uppför och på ett ställe är man tvungen att använda ett rep som hjälp för att komma upp men det är det värt.

Vi fick en fikapaus och klarade oss precis undan regnet. Luften var behaglig och doften av skog lika underbar som vanligt.

Belöningen är en fantastisk utsikt över hela sjön.

Vandring, 2 tim effektiv tid

4 km

Den sista dagen var något begränsad av att vi skulle hinna med båten på eftermiddagen för att åka hem. Allt skulle packas ner (visserligen packas allt varje dag ändå) och vi hade hört att det var oväder på ingång.

Mörka moln rörde sig på himlen men vi drog iväg på en tur med de små ryggsäckarna på igen. Jag kände mig omotiverad för det kändes som att vi redan var klara. Vi hade kommit till vårt slutmål och vi var på väg hem och det kändes sorgligt.

Lite ledsen över att vi inte hade kunnat gå precis som vi planerat och att den här dagen där vi planerat att försöka ta oss upp på Akka inte hade mottagits på det sätt vi hoppats. Det visade sig vara en rejäl toppbestigning och om man mot förmodan tog sig upp för hela stigningen upp till sista branten så var det omöjligt att ta sig förbi ett hak invid toppen utan att sitta grensle över bergkammen och liksom hoppa fram och uppåt. Det var tydligen både farligt och väldigt jobbigt och förmodligen ingenting för någon med höjdskräck heller. Så vi höll oss på marken den här dagen också.

Vi gick längs stranden, tittade på helt färska älgspår och spillning (de fanns visserligen överallt) och spanade på Akka som tornade upp sig precis framför oss. Ett fint renhorn fick följa med hem och bli en fin souvenir från vår första fjällvandring tillsammans.

En lunchpaus hann vi precis ta innan det kom lite regnstänk och vi tog oss tillbaka till stugan, packade ihop och begav oss ner till vattnet och båtplatsen. Precis där nere hade en samekvinna en servering så vi slukade varsin efterlängtad glödkaka (gáhkko) innan avfärd.

Jag är så nöjd med hela upplevelsen. Men har en längtan till nästa tur i fjällen... vill ha mer.



Sista frukosten...


Många broar har vi korsat


Turkost vatten


Lunchstopp


En vy


Glödbröd - gáhkko

Vandring, 4 tim 30 min effektiv tid

14 km.

Solen sken när vi vaknade och gjorde oss sällskap när vi efter frukost gjorde oss klara för avfärd.

Bara en liten bit bort från stugan kom vi fram till treparksmötet. Alltså Padjelanta (där vi kom ifrån), Sarek och Stora Sjöfallets nationalpark gränsar till varandra. Precis där rann två bäckar ihop och de hade olika färg beroende på att den ena bestod av smältvatten. En var grågrumlig och den andra hade klarare blåare färg. (Kolla bilden)

Leden ändrade lite terräng och det var mer skog som omgärdade oss. Stundtals hade vi knappt någon utsikt alls förutom den närmaste naturen. Här gick vi större delen av sträckan tysta och kom in i en riktigt bra lunk och bra tempo och känslan var nästintill meditativ. Lite av syftet av vandringen, om jag får tycka till.

Det var härligt att komma ut och upp på en platå och se vattnet nere i dalen. Alldeles turkost och glittrande. bara en bro för att komma över och sen var det nära. Sista två kilometern var det stenigt och lite jobbigare att gå igen. Men dessto vackrare att komma fram genom skogen och se stugan som låg öppet och med utsikt över sjön (som nästan är helt uttorkad).

Fika och middag och en härlig dusch(!) runt knuten på stugan med hjälp av en vattenslang. Vi fuskade lite och kompletterade med varmt vatten i kastruller men känslan av att tvätta sig i ute är oslagbar, naturligt helt enkelt.

Sen så gjorde vi upp en brasa (lite annorlunda när det var ljust hela natten) och blev inrökta igen - och satt och njöt av hur underbart vi hade det.



Variation på frukosten


Treparksmötet


Härligt vatten!

Kollar färgerna från de olika bäckarna!


Drickbart vatten i jokken


Uttala detta snabbt, fem gånger i rad...


Härlig vy från leden


Akka-massivet kommer närmare. Eller är det vi som kommer närmare?


Mer Bullens.


Brasmys


Akkastugan i kvällssolen


Utsikten från vårt köksfönster

Vandring, 5 tim effektiv tid

20 km.

Jag vågade knappt känna efter hur dagsformen var när jag vaknade för jag ville så gärna och hade på något vis redan bestämt att vi skulle gå idag. Dock blev det direkt till Kisuris istället för en extra tur till Låddejåkka.

Dagens vandring gick lätt på grund av många olika faktorer. Vi började bli vana, benen kändes starka och pigga, solen var framme och gjorde oss glada i sinnet. Det var dessutom relativt flack väg att gå och vi fick upp farten ordentligt och kunde nästan inte tro våra ögon när broarna dök upp, långt tidigare än väntat. Kan det verkligen vara dem, då har vi redan gått hälften. Vi njöt av dagens fika- och lunchpauser och unnade oss att ligga i solen en extra stund. 

Den sista sträckan kom vi upp igenom en visserligen låg och gles men ändå en björkskog. Det kändes som att vi var på väg ut från fjällmarkerna. Vi anande stugan mellan träden innan den försvann och vi fick gå ner i en djup avgrund innan vi kunde ta oss upp för en relativt brant men kort stigning och pusta ut. 

Kisuris-stugan ägs av en same-förening och det var första gången vi sov utanför STF's regi. Denna stuga var väldigt fräsch och hade alla fasciliteter som vi var vana vid. När vi hittade lä bakom stugan firade vi med en kåsa (så klart) rödvin, ölkorv och renchips. Skönt att få vila ut, läsa bok och bara vara. Vi fick avnjuta bullens korv med makaroner denna dagen.

En helt underbar dag!



Två nätter i Kutjaure-stugan blev det


Fjällgröt


Det är härligt att gå i fjällen!


Stilleben


Utsikt från fikapausen




Väldigt lång hängbro


Bra skyltat


Torkat renkött är bra fjällproviant


Stugan i Kisuris


Vackra sameflaggan!

Vandring, 2 tim 15 min effektiv tid.

3 km

Måndagen började med att jag vaknade med migrän. Som tur var så var vår rutt anpassningsbar och vi bestämde oss för att kapa turen från en extra sväng ner till Låddejåkka och gå direkt till Kisuris, om jag kunde gå dagen därpå. Den här dagen sov jag bort stora delar av förmiddagen och åt medicin så vi kunde ta en enklare tur på eftermiddagen i närområdet. Det fanns möjlighet att gå ner till ett sameläger och köpa glödbröd (som lockade) och bada bastu (som lockade) men så hade man inte hunnit ut med en bro som behövdes för att ta sig fram för säsongen.

Nära stugan fanns ett vattenfall upp mot höjden och vi beslöt oss för att packa ett par små enklare ryggsäckar och ta med lite fika på turen. Det var uppför och uppför men det gick lätt och var roligt att komma ut och faktiskt få njuta av fjällnaturen och den vackra utsikten. Det var molnigt fortfarande men inget regn.  

Vattenfallet var mäktigt och dånade som en motorväg men det låg inte tillräckligt högt upp så vi bestämde oss för att ta oss upp på närmaste toppen, någon typ av toppbestigning ville vi gärna göra.

Det är svårt att bedöma avstånd för man tror att man nästan ska vara framme när man når knönet men så lurar ännu ett knön och ännu en. Så var det även i det här fallet och så kom det en bäck med vad och en stor snömassa som vi var tvungen att ta oss över. Men till sist var vi så högt upp som vi kunde komma. Då förtjänade vi en fikapaus!

På nervägen spanade vi på två stora fåglar som seglade högt högt upp och fortfarande hade ett riktigt långt vingspann. Vi fick senare höra att det fanns fjällvråk som brukade hålla till i området så det var häftigt.

Precis när vi kom fram till stugan så hade mörka moln dragit in och regnet började falla. Medan vi satt i godan ro och slappade inne i värmen så ökade skuren och åskan drog in. Så småningom hörde vi den värsta knallen någonsin. Det var nästan så att stugan skakade och vi såg ljusskenet samtidigt så det måste ha slagit ner alldeles runt knuten. Häftigt att man är så liten ute i naturen!

Innan det var läggdags hade det klarnat upp och vi fick en vacker utsikt över sjön och mot Akka. En mysig vistelse i stugan Kutjaure var till ända och vi sov väldigt gott i vår våningssäng... laddade inför morgondagen.

Vandring, 7 tim effektiv tid

18 km.

Vi anlände till Ritsem på lördag kväll, installerade oss och gick igenom packningen. Tur var väl det för att vi hade slagit in renskavsförpackningen i tidningspapper och saft/blod från denna gick igenom. Som tur var låg all mat i en plastpåse och vi kom lindrigt undan. 

Första dagen på turen startade med tunga moln och redan ombord på m/s Storlule kom de första dropparna. Båten tog oss från Ritsem och över till Vaisaluokta där vandringen började.

En tuff start med brant och stenig backe. En lång backe, som segade på uppför. Regn och mer regn. Stigning på stigning och en mjölkig dimma som förtog en del av utsikten som man nu bara kunde ana att vi skulle fått om det varit en klar dag. Vi fick upp flåset direkt och leendena försvann periodvis även om äventyrslustan var på topp.

Det tråkigaste med regn är att det förtar glädjen från de annars efterlängtade fikapauserna. Men nu fick det bli korta stopp, packningen blev blöt och fingrarna kalla. Vid en paus försökte vi ta skydd under en stor sten som tak men timingen var urusel och himlen bara öppnade sig och dränkte oss totalt. Det blev många små korta stopp, drickapaus, justera ryggsäck, toalettbesök (ja var som helst efter stigen alltså) och lunch. Kameran fram och så ner igen. Titta på utsikten och gnälla lite på regnet. Ta på en jacka, ta av en tröja. Blöt innifrån och blöt utifrån.

Hela tiden gick vi och tittade efter en raststuga som markerade att vi skulle kommit halvvägs och det skulle passa bra med en paus med tak över huvudet. Efter varje krön tittade vi efter stugan, sökte efter den genom dimman både uppåt och nedåt och lekte till och med med tanken om att vi kanske missat den och redan gått förbi.

Vi hann möta några personer efter vägen och vi förstod att vi trots allt hade en bit kvar. Det kändes overkligt när stugen avtecknades längs leden framför oss, så efterlängtad men nu när den väl kom så önskade jag att vi kommit längre. Väl framme stupade vi i stugan, fick i oss lite mer energi och så slocknade vi direkt på en träbänk. En power-nap senare skakade vi av oss tröttheten och tog på kängor, ryggsäck och gav oss ut på nytt.  

Som tur var så lättade regnet efter detta, vi kom in i ett bättre lunk, vi gick snabbare och säkrare och det dröjde inte så ohyggligt länge innan vi kom fram till broarna som utgjorde nästa hållpunkt. Sedan kom ett fint vacttenfall och inte långt efter detta så kunde vi uppe på det sista krönet avteckna några små små stugor långt bort och längst ner vid sjökanten.

Med målet inom synhåll (även om det var närmare en timme kvar att gå) så avverkade vi de sista kilometrarna i ett nafs. Väl framme i stugan, som inte var den vi hade sett, men ändå låg väldigt nära blev vi välkomnade av stugvärdarna och en hel drös av danskar. Den medhavda renskaven tillagades, med potatismos och lingonsylt och det smakade ljuvligt att äta efter en sådan lång och tuff dag där vi var ute i nio timmar totalt.



Vy från bilvägen mot Ritsem


STF är en enorm tillgång i Sverige som rekommenderas att nyttjas


Regnskydden på och stigningen har börjat


Leden var välmarkerad men sikten var "så där"


Så var vi äntligen där, efter många långa sega timmars vandring - halvvägs!




Närmar oss målet och regnet upphörde


Ett fint vattenfall var en bra belöning efter vägen


Trivdes bra i stugan...

Jag känner mig mer eller mindre fjällvandringsfrälst och önskar att fler människor tog chansen och såg våra svenska fjäll, dessa fantastiska tillgångar och vackra vackra vyer. Frisk luft, avskildhet och långt ifrån alla krav och måsten. Det är ren och skär terapi att bara gå, bara fokusera på att få i sig tillräckligt med energi, trampa rätt, ta hand om sin kropp och så se sig omkring på allt det vackra som bara står där framför en.

Jag rekommenderar alla, ja, verkligen ALLA att testa på detta. Det går att göra hur enkelt eller hur svårt som helst. Tält eller stuga. Vandra jättelångt, jättekort eller inte alls. Vi mötte folk som flygit helikopter ut och bara bodde mitt ute i fjällen och njöt av naturen och målade. Det enda som behövs är en ryggsäck och ett par rejäla och bekväma kängor och den utrustningen går till och med att hyra på vissa stationer om man inte vill investera i det själv.

OK, under dagen kommer min fjällvandringsberättelse...


Trivs i fjällen, trots lite regn

Det är inte lika roligt att blogga ikapp om saker som hänt för flera dagar sedan som att blogga mer uppdaterat och det är säkerligen inte lika roligt att läsa det heller... men det är fortfarande mina upplevelser och mina minnen och det är roligt för min egen skull att ha kvar inläggen också.

En eftermiddag i Luleås vatten spenderades i kajak. Eftersom det var relativt blåsigt och vi var två ovana paddlare så åkte vi innåt istället för utåt och fick till en riktigt fin tur.

Paddling, 2 tim

Jag valde direkt en lite rankare kajak än nybörjarkajaken och det kändes helt rätt. Så mycket roligare att paddla och faktiskt komma någon vart (efter min sega premiärtur i maj). Fick en annan paddel än sist, tror att det var en "vingpaddel". Dock lyckades inte jag känna någon skillnad, ovan som jag är.

Vi hade medvind till att börja med och det gick fort. Pigga armar och jag peppade mig själv med alla teknik-tips jag fått och kunde komma ihåg.

Ett fikastopp blev det efter en timme och solen tittade fram emellan molnen då vi njöt av kaffe, smörgåsar och singoalla-kex. Svårt att klä sig eftersom det var varmt men lite blåsigt så jag hade regn/vindjacka på mig och det kändes lite väl varmt när solen kom fram.

När vi skulle vända tillbaka hade vinden mojnat och det blev en lugn tur tillbaka också. Ibland har man lite flyt.

En kort tur som absolut gav mersmak! Jag längtar lite efter att få testa en ännu häftigare kajak och känna den där obalansen och måsta kämpa lite mer så som Frida skrivit om med inlevelse.

Här kommer en hälsning från Norrbotten och från min underbara semester!

Datorn har inte fått mer än ett par minuter i anspråk och det känns så bra. Saknar mina favoritbloggar en del, att läsa och höra vad som händer men jag hoppas att det är fler än jag som låter internet bero och andra saker ta över.

Jag ska fortsätta njuta av livet, naturen och äventyren ännu en vecka!









Några foton direkt från kameran. Det finns några hundratal kvar att gå igenom.

Overkligt fin del av livet.

Glädje, solsken, äventyr, trötta armar, vänner, sprit-kök, vågigt hav och friluftsliv på topp.

Kroppen skriker efter sömn men jag har massor av bilder och mycket att berätta så jag återkommer...

Här hemma har det i flera dagar rått allmänt stress och kaos. Inte nog med att helgen ska spenderas på annan ort och väskan ska packas så ska den packas med lite nya saker, friluftsgrejer och helst så vattentätt som möjligt.

Kajakpaddling står på schemat och jag ska för första gången i mitt liv få sväva fram över vattenytan, graciöst och i solsken - i min fantasti åtminstone.

Hur det faktiskt går - det återstår att se. Ser fram emot det med skräckblandad förtjusning.

Men jag är laddad och börjar bli riktigt nöjd med packningen. Funktionskläder och friluftsartiklar har investerats i under det senaste året och dessutom har jag lånat riktigt bra och värmade våtdräkts-kläder för att överleva eventuell plurrning.

Något stort som hände i påsk var att en dröm gick i uppfyllelse. Jag fick en helt underbar kväll med bad i ISVAK som jag alltid velat testa.

Detta skedde vid en fin liten stuga som rymde ett relaxutrymme med öppen spis och så klart en bastu med underbar utsikt över den snötäckta sjön och fjället som denna kväll färgades rosa av solnedgången. 

Att bada i vak var riktigt häftigt och härligt och levande och friskt på samma gång. Spänningen och tvekan inför första doppet övergick till en längtan ut till vattnet när hettan blev för stor inne i bastun. Att springa spritt språngande naken ut i snön och ta sig ner och upp i det iskalla vattnet och känna kroppens reaktion och blodet som strömmade från topp till tå gjorde närvaron total och genomhärlig. Fyra stycken dopp blev det!

Om jag får bestämma så blir detta en årlig tradition - för detta bara måste upplevas igen.

Jag är fortfarande på resande fot och jäklar vilken härlig påsk det här har varit. Massor av underbara människor, nya upplevelser och dessutom skidåkning...

Mer bilder kommer så småningom.


På tur i finska fjällen

Jag och Emelie kom fram till att vi är mycket bättre på att nyttja och njuta av vintern än av (åtminstone föregående) sommaren. Det får bli årets sommars utmaning, att ta till vara på de vackra sommardagarna. Även om det känns avlägset en dag som denna...

...det finns inte ord som beskriver hur fint det var idag.

Försöker istället med en bild, även om den inte gör Ågelsjön rättvisa.


Härlig dag på isen