tremil

Just när vi som bäst satt och laddade med rejäl skidåkarfrukost inför ett långpass såg vi stora snöflingor segla förbi utanför fönstret. Snön bara tilltog och flingorna blev slutligen stora som lovikavantar och termometern visade just kring noll eller lite varmare och vi fick göra en rejäl chansning vad gällde vallan.

Väl uppe på plats på Ormberget så gled första utförslöpan på ganska så bra - tills vi var tvungna att använda fästet. Det byggde på direkt och klumpen av snö under skidan bara växte och växte tills det inte gick att åka alls. Frustrerande och tungt att försöka åka. Dessutom snöade det så kraftigt att det knappt gick att ha ögonen öppna för de träffades av snön hela tiden. I nedförsbackarna kändes det som att jag blev misshandlad av blötsnön som slog i ansiktet.

Jag kärvade mig igenom milspåret med minst tio stopp för att skrapa av skidorna och fick ibland ta av dem för att slå bort isen som satt under. Dock höll jag humöret uppe och tyckte faktiskt rakt igenom att det var en riktigt fin dag ändå. När väl klumpen var borta så gled det ganska bra, säkert i mellan 10 och 200 meter beroende på åkning.

Och fästet gick inte att klaga på i uppförsbackarna, det var helt enkelt bara att kliva rakt fram utan att behöva tänka på nåt. Möjligen att hålla balansen på styltorna som det kändes att jag gick på... Tippar på att jag var upp mot 10 cm längre än vanligt periodvis idag. Testade även en ny typ av åkning med haltning-effekt där ena skidan hade glid och den andra hade en isklump under: åkning på ena benet och haltning på det andra, och så vidare.

Vi avbröt långpassförsöket efter 10 kilometer som idag tog 1:11, långsamhetsrekord! Nu håller jag tummarna för bättre skidföre till morgondagen!



Snöigt, men vackert!


Det kom c:a 10 cm nederbörd under en timme


Stora blöta flingor