TORSDAGSKORTIS

Oj,  tiden går fort och jag hinner inte med att blogga.

Som tur är så släppte migränen och på torsdagen tog jag mig ut i skidspåret en vända. Dock hade det hunnit bli kallt (17 grader) och jag var helt ensam och det var ruggigt mörkt. För första gången blev jag lite småskraj och tyckte att jag hörde ljud bakom mig och skrämde upp mig själv.

Jag kortade av det tänkta passet men var ändå nöjd med 50 minuter och att få röra på mig igen. Den tiden och energin får man tillbaka direkt så det lönar sig att träna trots att schemat är späckat.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback