tremil

Jag är urusel på att blogga om vad som händer mellan träningspassen men här kommer ett litet tips om man t.ex. ska börja åka längdskidor...

Förra året och året innan det var jag jättenoga att inför varje skidpass både tejpa hälarna och tummarna för att undvika skavsår. I år har jag slarvat men faktiskt klarat mig riktigt bra utan. Tills nu när jag åter fått små blåsor på både en av hälarna på en av tummarna.

Så nu har jag åter plockat fram... en skidåkarens bästa vän: Leukoplasten!



Fantastiska skapelse. Den sitter timtals trots idogt nötande, svettande och klarar både värme och kyla. (Säljs på apoteket för en spottsyver och är värd sin vikt i guld)



Min högst personliga analys om varför jag klarat mig utan tejp så länge i år skulle jag säga bero på att det varit så pass kallt att jag utanpå de vanliga skidhandskarna har kört med ett par extra vantar (ett par helt vanliga stickade).

Och nu ser vantarna ut så här:


Stora hål just vid tumgreppet som slits vid varje stavtag.

Jag är extra rädd om både fingrar och tår eftersom jag tenderar att förfrysa dem och jag vill inte att det ska ge några allvarliga konsekvenser.

På fötterna kör jag därför med, alltid och totalt utan undantag, ullstrumpor med 80 % ull som även håller blöta fötter varma. Fötterna har jag därför aldrig några problem med när jag skidar oavsett temperatur!

Här i norr använder jag ullsockar nästan dagligen och jag kan inte vara utan dem. De reglerar temperaturen och luktar inte svett, häftigt! (Ullsockar är något dyrare än vanliga strumpor, ca 200 kr/par och säljs i sportbutiker)


Kanonstrumpor i märket Seger!