LÖPNINGEN
Jag är måttligt trött på att känna hugget i underbenet och vill inte vara dum nog att springa fastän det inte känns bra. Det är ledsamt och tråkigt att inte få träna det jag vill.
Jag funderar på Stockholm Marathon och min uppladdning och hur rimligt det är att hoppas att det ska kunna gå ändå. Det är inte värt att äventyra hälsan och kroppen och eventuellt pressa sig till ytterligare skador för att springa just ett speciellt datum. Det kommer fler lopp och fler möjligheter att utmana sig själv.
Och på något vis känner jag att jag har fått en större vinst i och med att jag faktiskt börjat gilla löpträningen. Vad är då ett lopp (vilket som helst) att sträva emot egentligen?
Jag har ännu inte avskrivit det helt - men börjat förbereda mig på tanken.
Åh jag förstår dig så väl. Jag längtar ihjäl mig efter att få springa, men är så trött på att kroppen protesterar. Igår joggade jag 15min och idag känns det lyckligtvis inte i benhinnorna men haltar pga min dumma höft som vaknar så fort jag tar ett löpsteg. Har gått hos sjukgymnast i två månader nu men tycker inte det leder någonstans. Kan inte sjukgymnasten du gick till hjälpa dig? Jag skickar en stor kram och hoppas det onda snart försvinner! Tänk på att din kropp trots detta är grym och fixar mycket mer än vad många andra skulle klara! Kram
Åh jag förstår att du är less. Jäkla ben till och göra ont! Håller tummarna att det kommer att försvinna snarast! Men som du också skriver, loppen kommer att finnas kvar, om du nu inte kan springa detta så är jag övertygad om att du kommer kunna springa nästa! Du är så stark och har den där viljan som glöder!!
Idag blir det långspinn för mig, 100 min! :)
Vi ska planera upp ett nytt träningsschema, få in lite mera styrke och bra övningar för rygg/bröst/axlar ;) Imorgon va det tänkt och köra något sådant pass, med lite löpintervaller. På torsdag inget planerat ännu, vi kanske skulle göra något då? Något speciellt du är sugen på att köra? :)
Stor kram till dig!!
men åh vad trist! vet du vad det kan vara för fel på benet? Tänkte du gick väl hos en sjukgymnast förut?
Jag vet hur det känns och tankarna på att starta eller inte. Vi får ge det lite till tid innan det är dags för beslut. Bamsekram till dig, tack för allt!
Så jäkla trist! Fasiken... men du ska icke förglömma att skidåkningen gett dig träning inför långlopp också! =) Men jag förstår det känns svårt ändå. Kanske ett annat lopp? Det finns ju marathon i höst och slutet av sommaren, då behöver du inte känna tidspressen!
SUPERTRIST! Men du, ge dig inte. Se till å gå till nån bra (naprapat, ortoped, sjukgymnast) och få svar på 1)vad det är 2) hur du ska få bort det 3) hur du ska undvika det i fortsättningen.
OM det är benhinnor så är mitt tips att springa ändå. Givetvis ska man inte springa och ha skitont, men min erfarenhet av benhinnor är att man vilar bort det och så fort man börjar så är det där igen. Då kan man lika gärna springa, lugnt och fint, och så smångingom försvinner det. Varför inte testa stötvåg? Det ska ha bra effekt. Eller Laser. Och massage. Spola benhinnorna med omväxlande varmt och kallt vatten, stretcha och kanske smörja med voltaren? Undvik asfalt. Och du, krya på dig nu!
